Walcott borta – ingen katastrof

Theo Walcott är borta från spel i sex månader efter att ha ådragit sig en skada mot Tottenham. "Titelchansen har fått sig en rejäl törn", "Nyckelspelarens skada försämrar titelchanserna", "Walcotts skada sätter stopp för Arsenal".

Fel, fel, fel!

Även om Walcott blev utnämnd till månadens spelare för klubben under december så spelade Arsenal bättre fotboll med fler skapade chanser innan engelsmannen kom tillbaka från sin tidigare skada. Fotbollen har inte alls varit lika bländande sedan Walcott kom tillbaka, snarare är han den spelare i truppen som stoppar upp kontringsmöjligheter och anfallsförsök om han får bollen för tidigt. Med bollen är Walcott inte alls något toppklasspelare, men utan den är han en av de farligare tack vare sin enorma fart och sin relativt nyfunna förmåga att kontrollera den.

Men för speluppbyggnades skull gör han snarare Arsenal en man kort jämfört med när en mittfältare hade hans kantposition innan han kom tillbaka från sin skada. Han har inte förmågan att göra någonting med bollen felvänd, utan är en ganska endimentionell spelare. Men den dimentionen som han tillför när han är frisk ska inte underskattas, eftersom han ensam gör att motståndarlag tvingas använda djupt liggande försvar. Han är en respekterad spelare som kan avgöra matcher själv när hans löpningar och avslut sitter. Men, argumenterar jag, gör inte Arsenal till ett bättre lag. Utan honom är vi snarare ett lika bra lag, men med en något annorlunda spelidé. Det som jag kommer att sakna med Walcott är att han är ett annorlunda alternativ till vad vi har i dag.

I dagsläget ser hans ersättare ut att heta Serge Gnabry tills dess att Oxlade-Chamberlain är matchklar igen efter sin långtidsskada. Det oroar mig inte heller. Gnabry är, till skillnad från Walcott, en spelare som kan göra någonting med bollen vid sina fötter från en stillastående position. En spelare som inte behöver få bollen i full fart för att göra någonting kreativt med den. Det han saknar i erfarenhet tar han igen i entusiasm och självförtroende. Han visade senast mot Tottenham vilken farlig spelare han kan vara i 90 minuter – trots att han endast är 18 år.

Chamberlain är en spelare som liknar Gnabry, men som kan använda sin styrka ännu bättre för att ta sig förbi motståndare. Hans skott är också helt fantastisk och underskattat, och det är nästan synd att han inte spelar på vänsterkanten varifrån han hade kunnat gå in i banan för att ta skott oftare. 

Nej, det är inte en Draxler vi behöver i januarifönstret. Det är mer en Diego Costa eller Jackson Martinez som behövs för att stärka upp Arsenal inför den andra halvan av säsongen. Dels för rotationsalternativ, dels för att Giroud inte håller måttet vad gäller målskytte. Dessutom anser jag fortfarande att det är en dödssynd att endast ha tre mittbackar i truppen, och endast en högerback som håller i Premier League. Nämnd högerback ska dessutom vara fjärdealternativet som mittback.

Spend some sodding money. Det har vi råd med.