Jag gillar inte Mesut Özil

Jag har hittills inte haft nöjet att få träffa mannen Mesut Özil. Men spelaren har irriterat mig i en eskalerande takt sedan han köptes för 42,5 miljoner pund som en färdig världsklasspelare. "Ett geni" och "den bästa 'tian' i världen" är bara ett axplock av de superlativ som Özil har växt upp med. Och nog har alla de där hyllningarna gjort avtryck i Özils egen inställning till fotboll. Sedan hans ungdom har han fått höra hur speciell han är och hur mycket bättre han är än alla andra. Likt spelare som Zlatan, Messi och Ronaldo tycks det ge honom ett frikort från att arbeta för laget som alla andra. Som att han plötsligt upphäver "lag"-delen i fotboll för att han är så j-vla bra.

I matchen mot Bayern München blev han tilldelad defensiva uppgifter på vänsterkanten efter att Arsenal hade tvingats till att spela med tio man. Det slutade i att Flamini fick skälla ut honom efter att han om och om igen har låtit Robben löpt in bakom honom omarkerad. I stället står han där och ber till gud att Koscielny eller Monreal hinner dit för att blockera. Allt för att slippa arbeta för laget. I offensiven, där han trivs, går det däremot lättare att springa. I gårdagens match var han den som täckte tredje mest distans i hela matchen, och mer detaljerad statistik skulle förmodligen avslöja hur en väldigt stor majoritet av löpstegen skedde på offensiv planhalva. Där det är roligt att springa.

Om Özil fick välja skulle förmodligen kontaktdelen i fotboll också upphävas. Så fort en motspelare går in på kroppen mot Özil viker han ned sig – och ofta lägger han sig ned och viftar efter en frispark. När han inte får det dröjer han sig kvar i stället för att rätta till sitt eget misstag och kämpa tillbaka bollen. En Flamini eller Rosicky måste tycka att det är skrattretande. Och priset man får betala för en sådan spelare såg vi i storförlusten mot Liverpool där Özil tappade bollen på mittplan, och låg kvar på marken varpå Liverpool tilläts ställa om och göra mål.

Nyckelordet för Arsenals hittills succéartade säsong har huvudsakligen berott på en sak, menar jag; nämligen kollektivet. På varenda position har vi spelare som är beredda att göra det där lite tråkiga defensiva arbetet med att täcka ytor och pressa. Sådant där som supportrar inte märker av, men som behövs. Usch vad jobbigt. Men det jobbet har samtliga lagdelar tagit ansvar för. Ja, förutom Mesut Özil då.

En kan bara tänka sig hur det måste ha känts för Cazorla att bli utbytt i stället för Özil efter det röda kortet mot Bayern. Santi Cazorla är en spelare som inte får nog med kredd för hur mycket yta han täcker defensivt. Även om han inte är den skickligaste försvarsspelaren kan man bara begära att alla gör sitt bästa. Wenger verkar däremot redo att köra slut på Özil tills han absolut inte kan stå på benen längre. Har han väl slagit hål på spargrisen så ska det bara fungera, vare sig Özil vill det eller inte.

Jag kanske är cynisk, och det är jag nog, men reaktionen efter att Özil missade straffen kändes inte ens geniun. Någonstans känns det mer uträknat som att "det är väl en sån här reaktion ungefär som förväntas av mig".

Men det kanske största hotet mot min relation till Mesut Özil var när han vägrade delta i att tacka supportrarna efter matchen mot Manchester City. Det var absolut inte hans första match i Arsenal, och det finns inga tvivel på att han vet om att man som Arsenal-spelare tackar supportrarna efter en borta match. Hur det än har gått. Att dessa supportrar sedan följer Arsenal till Storbritanniens alla hörna för att till och med överrösta hemmafansen gör att det känns som ett än större svek. 

Men någonstans längs vägen har det blivit oförlåtligt att kritisera Mesut Özil som Arsenal-supporter, och tur är väl då att jag finns där för att återuppätta någon sorts balans. Nej säger ni så klart, jag är bara en grinpelle som inte kan hantera förluster. Men faktum är att jag anser att Özil kommer ha svårt att lyckas i ett lag som Arsenal, där kollektivet är allt, om han inte drastiskt förändrar sin attityd. 

Jag har många gånger tidigare ändrat åsikt om spelare, och fått äta upp mina egna ord. Jag hoppas innerligt att jag får göra det även den här gången. Men det är bara Mesut Özil som kan tvinga mig till det. Gång på gång hör jag argument som att "Özil värvades inte för sina defensiva kvalitéer". Värvades han då inte heller för sin förmåga att spela i ett lag?