Fjolåret all over again... Eller?

Lyckades med bravaden att INTE stänga La Quarna!

Körde klonka med mig själv i mitt allra innersta inre, och vann som vanligt... Börjar ana att Jag fuskar när Jag bettar med mig själv. Och bredvid står mitt tredje Jag och hånler. Mitt fjärde Jag gick hem med en kebab extra allt och somnade nog som en Scouser i första halvlek. Mitt femte Jag hänger nog kvar i baren (jävla fyllo!). Mitt sjätte & sjunde Jag såg Jag senast dela svartbulle med en blond nyinflyttad Tranåstjej!

Skummar med frenesi genom NewsNow i samma Kenny Bräck-tempo som varje år! Tuggar & tuggar varenda litet rykte som vore det en avgörande Roddick-serve! En Melo här, en Chamakh där, en Inler vågrätt & en Håkan Mild lodrätt...

Som en oapterad sjunkbomb i sinnet, sätter sig ryktena. Fross-svettas i tankar om världens ände och himlens början... Förstå mig rätt nu, men Jag vet att flertalet delar mina dagar (de som kommit & de som gått. Och dessvärre - flertalet identiska dagar är på väg!), kretsar uteslutande om Arsenal.

Arsenal känner inte mig så som Jag känner Arsenal. För Arsenal är Jag en ynka nanoprocent. En flinga i en snöstorm.

För mig är Arsenal en boj i bukten. En hiss till 82:a våningen. En solig dag i en regnig månad. Arsenal är goda vänner på planen som inte vet att Jag finns. Arsenal är också fellow supporters som älskar att Jag hejar tillsammans med dom...

Arsenal är en underbar nymf som flörtar dig sönder & samman. Du frågar vad hon vill ha... Nonchalant ger hon dig inte en clue om vad som får henne att gå igång. Så Du ger & ger & ger & ger. Tills, plötsligt, du har på något sätt funnit en G-punkt som i fontän-orgasm ger 4 mål borta mot Liverp**l, en pizza på F*rguson, En L*sagne till Sp*rs...

Det är då spagaten kommer. Och saltomotalen. Och indianhoppet! Man får en känsla av att kärleken inte är enväga! Man är del av en ormgrop som tagen ur en mastodontscen med en högoktanig Ron Jeremy.

Den kommande säsongen kan med största sannolikhet bli som fjolåret (och många fjolår före det), men Jag har inget val. I surrender. Flickvänner, jobb, bostäder, inkomster, drömmar har kommit & gått...

...samtidigt har Belsebub stått i en röd/vit tröja och fångat min uppmärksamhet gång på gång. Vad i h*lvete skulle vara annorlunda nästa säsong?

Nothing.

Och Jag älskar det!