Nervös som en kattmamma redo att ösa ut 8 sockersöta små kattvalpar (eller hundungar, om Ni så önskar), inväntade Publikarus bataljen mot Hamnmunnen (Portsmouth för er som inte har koll på Götlaborgskahumor - Tattare!).

Ibland stannar allt;

Julskinkan i vrångstrupen. Tredje versen i "Blinka lilla stjärna där". Tomten i farstun. Medlen för att täcka American Express räkningen. Gubbröran uti krustaden.  Den där "äckligastepåjordenchokladbiten" som ingen tar ur Alladin-asken. Struttiluttan hos SL. Ernst Kirkengersteinergerkensgreigers myspys-flin i rutan. Mitt juckande.

MEN (käraste mot/medarbetare), ibland förändras även stora som små saker, och ibland stannar inte;

Tant Furuhagen när hon sträcker sig efter de frysta hallonen i frysdisken på ICA Folkungagatan 14. Skiftningen och harmonin mellan ett D & Hmoll. Rappalappakappapaljann från hon som tar beställningarna på Thai TakeAway. Ernst Kirkengersteinergerkensgreigers myspys-flin i rutan. Och............. mitt juckande.

Ibland är allt så solklart att det bara är att resignera. Vi kommer att hålla fast vid den anfallsstrategi som Wenger myntade när han kom som en nybakad baguette. Vi kommer att få se Dannebrögen skifta skofärger som Madonna skiftar influenser. Detta är faktum.

Eller som min vän Compton-Petter sa; "Solklart!".

Vadå solklart? För mig har hela livet varit en transens vid en avlägsen perrong: Skostorlekar har kommit & gått. Musiksmak har kommit & gått. Flickvänner (& flickovänner) har kommit & gått. År har kommit & gått. Tåg har kommit & gått.

Jag, personligen, skiftar värre än en tvåkilos bärnsten. Försöker ideligen springa ett 100-meters lopp mot mig själv. Men det är så tillfreds att vara så på det klara med att Jag kommer att torska. Samtidigt vet Jag ju sålunda att Jag även vinner loppet, so what´s the point - absolutely nothing!

Hur i h-e skall Jag hitta till punkten här? (Ja, ja, jag förstår att ni förstår att jag har lapat bardisk på Kvarnen ikväll!). Vad var det jag ville säga? Varför valde jag denna ingress? Varför bloggar Jag naken? När kommer Anna Skipper?

Så. Slutsnackat.

Peppe Har "stängt" Kvarnen i kväll. Igen. Efter att ha dragit några små Fishermans Friend & några lite större Stora Stark, känner Jag att puckelpistar planar ut & gramse grannkärringar stavas M.I.L.F...

Om Jag var Mickey Rourke skulle Jag sondera manus. Om Jag var Moderat skulle Jag lägga Socialen i Red Light District. Om Jag var Bendtner skulle Jag aldrig hoppa från Rosa pjuck till Turkos.

Hur faan tänkte han?

Tjolahopp-Tjolahej? Jag vet att Jag är ett flertal dagar försenad med min observation, men kontentan är att vämjelse är... - alltid vämjelse!

Jag kommer ihåg att Annika (Goddam that b*tch!), snurrade på med hennes J*vla Howard Jones. Jag led. Vad var musik för mig?; The Jam, The Clash, 999, Dexy´s Midnight Runners,Ebba, Ramones, Peps, Nationalteatern, KSMB...

Men, en av de första lilla söta petting-tillfällena er kära bloggare fick uppleva var i en stuga vid Stenungssunds Havsbad. Annika hade säkert gjort slut ett tjugotal gånger denna kväll. Men sen? Carless Whisper ljudade ut. Kommer inte riktigt ihåg om det var Guds Gåva Till Musiken - Wham, ( eller soloartisten A.K.A. Toilet-wanker)  som briserade denna symfoni för heta/vilsna tonårssjälar? Nån som vet?

Nåväl - Carless Whisper. Nåväl - Nicklas Bendtner. Nåväl - Annika.

Sens moral: Akta er för en Annika. Ha rätt musiksmak. Tänk på färgen när ni väljer pjuck.

Fan, Nicklas! Rosa? Turkos?

Tjena allena, världen är brutal!

Ja, det vart det.

Att få komma hem till Götet. Andas Nordsjöns saltvatten kontra Medborgarplatsens fylledofter. Att få höra "Hallå elle, allt gött?" kontra "Jag äger hela världen! Ur vägen! Jag skall hem till Öfvre Östermalm". Att få leenden och skämt kontra vargagrin och sarkasm.

Men, Jag har trots allt blivit en 08:a efter 20 år som Västgötsk korsriddare i Hufvudstaden. Dock, efter att återigen ha lindats in i barndomens miljöer och minnen, kommer Jag hädanefter titulera mig 08031:a. En korsbefruktad själ som väljer det bästa från två kuster. Ett stycke bräckvatten.

julfesten vart en succé! Tusen tack till Reine, Jocke & Jeffrey´s Pub som ordnat allt så bra! Gooners från hela riket slöt upp, och som vanligt (vilket är en stor del av denna förenings syfte) är vi ett potpurri utav bakgrund, ålder, yrke, personligheter m.m.

Vi sluter upp som en mängd rödvita Gooner-kulor i en julgran, så snyggt arrangerat att martin Timell skulle snörvla av lycka. Det är då vår Fader & Professor skall pryda julgranens topp med en strålande stjärna. En vinst så vacker att en rödvit ormgrop skulle formas på Jeffrey´s Majornastampade golv... Men, nej. Sin vana trogen tar han fram den nya stegen, fylld av självförtroende & naivitet (går inte riktigt hand i hand), styr han mot toppen. Steg efter steg tar han, och vi åskådare ser redan framför oss hur det skall skina där uppe på toppen! Det är då det händer. Stegen vobblar, avsatserna är ojämna. Det är så med stegar som är köpta efter prislappen på en rea. Det är så med stegar som inte riktigt arbetats in. Det är så med stegar som inte är konstruerade med beprövad teknik. Det är så med stegar av ojämnt material.

Men, Monsieur Proffeseur, Jag vill ha en vacker julgran med höjd. Med en strålande stjärna på topp... Så snåla inte in nu genom att köpa en 75-centimeters plastgran från Rusta, med färdigmonterad stjärna.

Se över dina ambitioner & din stege. Snacka inte om skönheten & firandet innan Du har fäst stjärnan på toppen.

Vi är värda mer än så!