Så när Harry Rödknapp nu skall föra Bottenham till unbeatensäsonger & världsherravälde (nja, eventuellt klara sig kvar i ligan då, till att börja med), lämnades Pompey för några timmar managerlöst. Men så kommer då bomben (eller knallpulver-pysen, eftersom det var relativt väntat): Tony Adams tar över som manager för Portsmouth!

 Den så alltid smidiga Harry är inte sen att jämföra Woodgate med Big Tone, vilket får en att småle med ett asgarv! Tony kontrar snabbt, och visar direkt den pondus han alltid haft i sig.

Jag hoppas & tror att Tony kommer stå sig bra som manager i PL. Han har dock endast varit manager en gång tidigare (2003), med blandade resultat i Wycombe . I Feyenoord, Utrecht & nu senast Pompey har han ingått i tränarstaben.

Att han följer två gamla antagonister (Mark Hughes & Roy Keane) in i manageryrket är ju helt underbart. 

Jag kommer med minst en klaff i mitt hjärta nu följa Pompey. Att få se Tony lyckas vore mumma, för den dag önskar jag komma när hela Emirates sjunger hans namn.  

Tony har ju också blivit konsulterad av Le Boss, som givit honom allt stöd i att han tror att Mr. Arsenal är redo för att vara manager i PL.

Oops!

Juande Ramos blev naturligtvis kickad efter en minst sagt bedrövlig (även med Sp*rs-mått mätt) start.  När krisen kräver under med magiska effekter, väljer Levy & hans nissar att kontraktera nomaden av nomader: Harry Rödknapp!

Den mannen har alltid påminnt mig om den sjukligt trötta jakthunden i Bugs Bunny. Kan riktigt se framför mig hur spelarna kommer samlas idag inför matchen mot Bolton, och se denna nya mirakelman utöva shamandanser för att vända trenden. Kan Jag vara den enda som tycker att pepping kan vara att ta vatten över huvudet för någon som ser ut som att han har köpt smör för sms-lån, tappat det på golvet, halkat i det, svimmat & vid vaknande sett hur hela traktens katter lapat i sig allt?

Jag är definitivt inte den som ägnar sig åt lyteskomik (förutom när jag ser mig i spegeln, då!), men han har ju karisma som en dammig bokhylla! Har så svårt att tro att spelarna kommer att lyssna på kamptal & taktik. Tror snarare att samtliga kommer att tysta sitta och gissa längden på mirakelmannens ögonlock...

Sen har han ju också en tendens att hoppa mellan sjunkande skepp. Hur tänker han när han lämnar Pompey för Sp*rs? I Pompey har han otvivelaktigt gjort ett riktigt bra jobb. Han har inte haft alltför mycket press och förväntningar på sig. Han har värvat riktigt smart och visat resultat.

Personligen tror Jag att Rödknapp gör sig den största otjänst man kan genom detta drag. Sp*rs har en sån fin tradition att vara ett loser-gäng på alla sätt, och kanske skulle det vara en skön utmaning för någon av världens toppmanagers att bita i ett sådant surt äpple. Men Harry Rödknapp? Tjena! 

Sen måste man ju visa det här också! Egentligen är han ju riktigt skön!

Ibland slår det mig, som vore det en vänsterslägga av sällan råkat slag, att vissa fundament aldrig har en bärande funktion. Och just idag känner jag skarpt att hörnflaggor är just ett sådant fenomen.

Varför denna symboliska onani i något som saknar något som helst värde? För fan, surprise Me! Eller, rättare sagt (..Jag har allt för hög/låg acceptans-nivå...) surprise "the linjedomar guy" eller "the I-wish-I-was-a-Bentley-guy".

Varför tänker inte vi som hockeysnubbar? Kör ovala hörn!

Varför jobba bajset ur sig endast för att trilla boll i ett (till synes) rektum utav de kvadratmetrar som utgör en fotbollsplan? Vore det inte bra mycket bättre att, genom en enkel manöver, kunna driva sitt steg (utan krusiduller & laj-laj) mot målet som faktiskt är ditt mål?

Nähähä då!

Du måste tyvärr ut till en stärktstrykt liten vimpjävel fäst på en stolpfan. Väl där skall Du genomföra två/tre/fyra/femstegsfinter som på sin höjd leder till inkast eller hörna.

Tänk vad kul det skulle vara om vi inom rimlig framtid kunde få se doserade hörnkurvor ? Att få se en speedad Theo, med Ingesson-liknande älgakliv forcera sig fram längs en kritvit linje. Att få se honom passera en assistant-referee som om han vore han den Amsterdam-hooker Theo sneglade åt, men aldrig såg. Att se honom svänga en mungipa till hemmasupportrarna. Och sedan ge järnet! Dosera! Dosera grabben!

Det mesta därefter skulle falla sig naturligt... Bära eller brista. Att kasta sig ut - är att gå på mål. Allt annat är Allsvenskan.

Men, framför allt, no more Bolibompa! Dosera vid varje hörnflagga.

Huja - det här är svårt! En del av mig (drygt 99%) vill se Sp*rs göra en All-beaten säsong: noll trepoängare! Degraderade, förnedrade & trancherade!

Men... Vad tomt det skulle bli utan de liljevita mupparna i samma division som oss. Säsong efter säsong ser jag oss värva klokt med fotbollens snålaste manager i Le Boss. Och med samma ögon ser jag Sp*rs öppna stora plånboken och värva... ganska bra faktiskt. På pappret alltså! Måste tillkännage att jag delvis kan förstå hur en Yid kanske känner sig i försäsongerna: i år vänder det! Yes! Davids, Keane, Berba, Dos Santos, Modric, Bentley osv. Och efter några veckor visar det sig att det inte alls var dessa namn som värvades, utan det var: Smör, Mjöl, Ägg, Salt & Socker = Samma gamla pannkaka som vanligt!

Vad tomt det skulle bli att om dom inte fanns där varenda gång (dvs, varje dag) jag studerar tabellen. När min blick faller ner igenom placeringarna för att se avståndet mellan oss och dom. När mungiporna dansar hambo, och sylvasst snabbt börjar man gissa s:t T-day!

Skulle tycka att det är perfekt scenografi om vi kunde fira s:t T-day på denna sida nyår (skulle vara hur kul som helst!), men även för ett sådant dynglag måste det väl vara en direkt omöjlighet att vara sådana sopor? Eller?

Nej, hur hemskt och förrädande det än må låta: om Sp*rs i april ligger under sträcket måste jag nog "supporta" dom lite. Det skulle bli alldeles för ansträngande för ögonen att räkna placeringsavstånd genom två divisioner...

...om man inte kan lite på Steve Jobs?

Jag har idogt spanat genom tidningarna efter ert frustrerade sökande utav mig, kollat in Glufsen & Slufsen på Efterlyst samt spanat över nejden i hopp om att se en skallgångskedja med röd/vita tröjor. Men, nej, man verkar inte vara saknad. Det är okej. Ni har väl fullt upp med ert... Men den som yppar ett saknadens tröstande ord till mig på Lördag, bjuder jag på en pils.

Steve Jobs? Undrar ni lite lätt kanske? Jo, Steve är den som har hållt mig borta från denna sida ett tag nu. Det finns några få faktum i världen som ej går att bestrida: 

1. Francis Jeffers flyger från Hampstead till O´Hare på 4 timmar blankt, endast viftande sina öron.

2. Sp*rs är skit.

3. En Mac kan inte crasha.

Ja, dom två första faktumen är just.... faktum! Det tredje faktumet har varit faktum för mig i över femton år, tills jag nu råkat ut för detta! Men nu är min PowerBook fixad igen & sprudlar som ny. Tjoho!

Så ni kanske inte reagerar som om det vore Jehovas återkomst, eller releasen utav Rocky 17. Men Jag är glad att vara tillbaka. Och faktum hädanefter är som följer:

1. Francis Jeffers kan alltid flyga med öronen.

2. Sp*rs är alltid skit.

3. En Mac kan crasha 1 gång.

Jo, visst känns det stukat: Fulham. Hull. Sunderland. Ordentligt stukat, för det finns inte riktigt belägg till att vi skall göra dessa plattmatcher (nu skall vi väl ändå kanske enas om att Sunderland-matchen inte direkt var en plattmatch. Vi slet bra, men Fru Fortuna & Lady Luck var ute och sippade thé med tillhörande kaka. Har för mig att någon nämnde att domarens fru också var med...)

Vi har väl under 30 timmar nu fått höra från diverse vänner/ovänner (fin balans de måste ha för att få beträda vår närhet efter våra poäng-tapp!), att vi aldrig kommer vinna ligan med detta lag. Att Wenger är en oppurtinist. Att vi är för unga. Att! Att! Att!

På ren Göteborska (läs:Rikssvenska) får de en bredsidad tillbakapass skanderad i de famösa orden -"Tjööööööööööööta!". Var tvungen att vräka ur mig dessa bokstävers akademiska betydelse, högröd i ansiktet och blekfet på magen, efter Hull-förlusten. Några dagar senare efter Porto-krossen står samma människor med blombuketter & Merci-choklad. Klappar mig på axeln. Kysser min panna. Bon Jovi-soundtrack i bakgrunden. De säger att: Ni kommer att vinna ligan. Wenger är ett geni. Våra unga har rutin...

Och sen kom Sunderland. Såg första halvlek på O´Learys (efter att ha medverkat till att 3000 medlemskort penetrerade lika många kuvert.) Andra halvlek såg jag hemma innan det var dags till att slita vid baren (insidan alltså. Verkar som att bardiskar är en naturlig del av mig. Är alltid på ena eller andra sidan!?! Äh, det där sparar jag till min terapeut...). När jag väl kom till jobbet så var det åter igen efter mitt första exempel: att vi aldrig kommer vinna ligan med detta lag. Att Wenger är en oppurtinist. Att vi är för unga. Att! Att! Att!

Så det blev nu ikväll (efter sedvanlig Canal Plus onani. Och, nej, Jag talar inte om efter tolv här!) mitt stora plåster på litet sår är att:

SP*RS SUGER MER ÄN JENNA JAMESON!