Ligans mest kompletta mittfält

Mesut Özil visade direkt att han är precis vad Arsenal behöver för att börja skapa fler chanser och kunna dominera mittfält. Hans lugn med bollen smittar av sig till övriga spelare samtidigt som hans perfekt avvägda passningar alltid kommer att skapa oro bland motståndarförsvare. Speciellt med Theo Walcotts löpingar, även om hans frustrerande avslutsförmåga visade sitt fula tryne mot Sunderland. Just det härliga nonchalanta lugnet är det bara unge Gedion Zelalem som har i övrigt bland Arsenal-spelare, även om vi så klart inte har sett alldeles för mycket av honom än. 

Santi Cazorla är även han en oerhört skicklig passningsspelare som kan avgöra exakt hur hård en passning behöver vara, och som kan styra spelet genom att bestämma var spelare ska löpa genom att slå hårdare eller lösare passningar. Hans stora styrka är däremot hans kvicka fötter – som båda är lika bra – som gör att han nästan alltid kan ta sig ur kniviga situationer för att sedan vända spelet. 

Problemet med Cazorla är däremot att han inte tar löpningar. Det var därför spännande att se Özil slå passningar och sedan röra på sig direkt för att skapa ytor. Om ingen annan löper kan man alltid göra det själv genom väggspel.

Det är också oerhört roligt att se Aaron Ramsey motbevisa alla oss betvivlare med sina grymma insatser under början av säsongen, och han blir allt duktigare på just offensiva löpningar. Det första målet visar på att han har ett helt annat självförtroende än för ett år sedan. Han står och vinkar på ett sätt som skulle få kronprinsessan att skämmas tills Jenkinson slår en hård boll mot honom, och Ramsey trycker in den med perfekt kontroll och balans på volley. I det andra målet visar han en annan viktig egenskap då han först är med i uppbyggnadsspelet till anfallet för att sedan ta en löpning in bakom backlinjen på strikermanér för att sedan lägga in bollen kyligt. Nu när han har självförtroendet kommer han säkerligen att bli en bra målskytt för att vara mittfältare, och förhoppningsvis kan han emulera exempelvis Frank Lampard. Bara han inte gör det till fysiken sett.

Avslut och avgörande bollar är något som vår andre unga mittfältstalang måste bli bättre på. Jack Wilshere är en fantastisk mittfältare när han är i form. Genom fyra-fem snabba steg kan han ta sig förbi flera motståndarspelare och skapa yta för sig själv. Men sedan har någonting fattats hittills. Han har varken gett målpassningar eller gjort mål regelbundet än så länge. När han väl lär sig att utnyttja de ytor han skapar för sig själv kommer han vara svår att stoppa.

Därtill är Mikel Arteta snart tillbaka i laget. I honom har vi en enormt säker bollhållare som inte heller han stressar upp sig när motståndare pressar honom. Flamini har också visat att han kommer vara att räkna med i den hårda kampen om mittfältsplatser i Arsenal. Hårt jobbande, bollsäker och orädd. Hans positionsspel har däremot lämnat en del att önska då han tenderar att ligga aningen för högt upp och lämna mittbackar och ytterbackar med för stort ansvar, samtidigt som han inte alltid ser till att följa boll. 

Men med alla dessa mittfältare med en sådan härlig blandning av styrkor har Wenger många alternativ, och kan variera sig beroende på motstånd. Med Arteta, Özil och Cazorla på mittfältet skulle det vara svårt för vilket lag som helst att få bollen. Används däremot Ramsey, Wilshere och Özil kan vi garantera väldigt god rörelse på mittfältet. När vi vill spela mer säkert kan en kombination av exempelvis Flamini, Arteta och Özil användas.

Oavsett kombination så måste man anta att Mesut Özil inkluderas hur som helst. Vilken spelare han är, och hur han visade det efter bara elva minuter mot Sunderland då han visade prov på enorm bollkontroll, blick för spelet och passningsförmåga.

Den enda önskan jag har nu är att vi matchar alternativen på övriga positioner. Jag anser definitivt att vi har ligans bästa mittfält i alla fall.