Hörnflagga.

Ibland slår det mig, som vore det en vänsterslägga av sällan råkat slag, att vissa fundament aldrig har en bärande funktion. Och just idag känner jag skarpt att hörnflaggor är just ett sådant fenomen.

Varför denna symboliska onani i något som saknar något som helst värde? För fan, surprise Me! Eller, rättare sagt (..Jag har allt för hög/låg acceptans-nivå...) surprise "the linjedomar guy" eller "the I-wish-I-was-a-Bentley-guy".

Varför tänker inte vi som hockeysnubbar? Kör ovala hörn!

Varför jobba bajset ur sig endast för att trilla boll i ett (till synes) rektum utav de kvadratmetrar som utgör en fotbollsplan? Vore det inte bra mycket bättre att, genom en enkel manöver, kunna driva sitt steg (utan krusiduller & laj-laj) mot målet som faktiskt är ditt mål?

Nähähä då!

Du måste tyvärr ut till en stärktstrykt liten vimpjävel fäst på en stolpfan. Väl där skall Du genomföra två/tre/fyra/femstegsfinter som på sin höjd leder till inkast eller hörna.

Tänk vad kul det skulle vara om vi inom rimlig framtid kunde få se doserade hörnkurvor ? Att få se en speedad Theo, med Ingesson-liknande älgakliv forcera sig fram längs en kritvit linje. Att få se honom passera en assistant-referee som om han vore han den Amsterdam-hooker Theo sneglade åt, men aldrig såg. Att se honom svänga en mungipa till hemmasupportrarna. Och sedan ge järnet! Dosera! Dosera grabben!

Det mesta därefter skulle falla sig naturligt... Bära eller brista. Att kasta sig ut - är att gå på mål. Allt annat är Allsvenskan.

Men, framför allt, no more Bolibompa! Dosera vid varje hörnflagga.