Tjena allena, världen är brutal.

Så. Slutsnackat.

Peppe Har "stängt" Kvarnen i kväll. Igen. Efter att ha dragit några små Fishermans Friend & några lite större Stora Stark, känner Jag att puckelpistar planar ut & gramse grannkärringar stavas M.I.L.F...

Om Jag var Mickey Rourke skulle Jag sondera manus. Om Jag var Moderat skulle Jag lägga Socialen i Red Light District. Om Jag var Bendtner skulle Jag aldrig hoppa från Rosa pjuck till Turkos.

Hur faan tänkte han?

Tjolahopp-Tjolahej? Jag vet att Jag är ett flertal dagar försenad med min observation, men kontentan är att vämjelse är... - alltid vämjelse!

Jag kommer ihåg att Annika (Goddam that b*tch!), snurrade på med hennes J*vla Howard Jones. Jag led. Vad var musik för mig?; The Jam, The Clash, 999, Dexy´s Midnight Runners,Ebba, Ramones, Peps, Nationalteatern, KSMB...

Men, en av de första lilla söta petting-tillfällena er kära bloggare fick uppleva var i en stuga vid Stenungssunds Havsbad. Annika hade säkert gjort slut ett tjugotal gånger denna kväll. Men sen? Carless Whisper ljudade ut. Kommer inte riktigt ihåg om det var Guds Gåva Till Musiken - Wham, ( eller soloartisten A.K.A. Toilet-wanker)  som briserade denna symfoni för heta/vilsna tonårssjälar? Nån som vet?

Nåväl - Carless Whisper. Nåväl - Nicklas Bendtner. Nåväl - Annika.

Sens moral: Akta er för en Annika. Ha rätt musiksmak. Tänk på färgen när ni väljer pjuck.

Fan, Nicklas! Rosa? Turkos?

Tjena allena, världen är brutal!