Medlemmar: 8252 st.
Visa menyn

Davidsson och Mannen

Bild för Davidsson och Mannen

Centrumhets

Ingen arsenalist på detta jordklot har väl lyckats undgå den smärtsamma påminnelse om livets oändliga vedermödor som Cesc Fabregas spelandes fotboll i en chelseatröja har kommit att bli denna höst, nådens år 2014. Han som en gång var som en son för Wenger, som lämnade London för den stinkande nepotismens vagga för att sedan spottas ut ur fuskbuken när vår för några månader sedan övergick till årets sommar.

Bild för Davidsson och Mannen

O Brother, Where Art Thou?

Jag lovar att jag skall fatta mig kort, för ämnen som dessa har klang av separation, saknad och vemod varför man än mer framstår som en skrynklig tant sittandes utmed en allt för sällan trafikerad landsväg, där tiden står still men livet redan har gått. Hösten 2014 har jag nog slagit alla rekord i gnällkärrighet (nej, så heter det INTE, jag vet) så av dessa anledningar skall jag lyfta upp dagens fråga i kort format.

Bild för Davidsson och Mannen

En gång...

… är ingen gång, men nu sker det ju precis hela tiden. Varje gång, precis jämt och alltid. Att förlora en bortamatch i hällregn mot ett välspelande och effektivt Swansea är i sig inte någon skandal. Att spela smått neddrogande tråkig fotboll och ändå lyckas få in ett ledningsmål tack vare Welbecks vandring och inspel och Sanchez underbara box-to-boxlöpning och kyliga avslut, genererar likestummar på lång rad.

Bild för Davidsson och Mannen

Jag spelar vanligt

Jag spelar vanlig, precis så vanlig som folk är mest.
Jag spelar vanlig, men hur är det nu människor gör?
Vad är det de gör?

Bild för Davidsson och Mannen

Saker från igår

Nu tänker jag inte, i någon form av Hellströmsk eller Maggiosk anda, skriva om tryggt sovande ungdomar, överfyllda askfat och lättsamt lustfyllda promenader i ohämmad lättkläddhet. Jag tänker inte ta med mig känslan av att ingenting fattas mig, att jag är fylld av tillförsikt eller att jag lättsamt kan klampa omkring i för stora stövlar för att ta några småtokiga bilder med min mobilkamera. Att jag skymtar någon form av välmående, att gårdagen var en lyckad fest och att allt är bra nu. För det är verkligen inte bra nu. Inte alls. Inte på något sätt.

Bild för Davidsson och Mannen

Kvällsrotation

Jag hade verkligen planer att använda gårdagslunchen, eller snarare stunden för densamma, för att runda av helgens möte med Burnley och sedan skriva upp kvällens match mot Anderlecht. Nu blev det inte så, jag fick knappt i mig lunch och att hinna skriva blogg blev till en än större omöjlighet. Men det som inte hanns med igår kan väl säkert vänta tills i morgon. Om det inte hade handlat om denna fotbollsmatchuppskrivning.

Bild för Davidsson och Mannen

Hem och spela sugen

Jag inser att det är många av er läsare som helt saknar den här referensen, att det kan finnas några som har den men som inte känner som jag och så finns det kanske några som är som precis jag. Jag som under åren 95-02 sällskapade med ett sk. humorgäng vilka besökte min radio varje fredag mellan 18.00 och 21.00 (eller hur det nu var). En tid då afterworks kunde avbrytas i förtid eller pauseras i några timmar för att sedan återupptas i än mer exalterad form och då förfester hade en självklar stamgäst i form av ett radioprogram från Riksradions P3.

Bild för Davidsson och Mannen

Frankensteins Monster

Jag vet att denna blogg har innehållit på tok för många hockeyreferenser denna vecka, jag vet att jag därmed vandrar på en ytterst krokig stig och jag ser mig själv som någon form av Arsenalbloggandets Indiana Jones, hängandes i en synnerligen rank rep- och träbro över en avgrundsdjup ravin som är knökfull av hungrigt dreglande hockeykannibaler. Och så kan vi ju inte ha det.

Bild för Davidsson och Mannen

(S)laget mot Hull

Idag är det fredag och i morgon är det således lördag. Men det är inte vilken lördag som helst, det är lördagen efter ett landslagsuppehåll och lördagen då vi hemma på Ashburton Grove repriserar vårens FA-cupfinalmöte med Hull City. Som brukligt är återvänder våra kanonjärer från sina respektive landslagssamlingar som halta, lytta och allmänt nötta, i gråzonen just inför kroppsväskan eller i gipsvaggad stelhet.

Bild för Davidsson och Mannen

En fråga om utveckling

Nu har det gått exakt en vecka sedan föregående måndag, vilken i sin tur var dagen efter föregående söndags förlust mot chelsea. Vi var många som lade våra pannor i djupa veck, funderade över livets ständiga förgänglighet och kom fram till ett antal högst adekvata frågeställningar rörande klubbens nuvarande situation, utveckling och framtid. Själv var jag inne på det i mitt förr-förra inlägg då jag undrade vart vi, som klubb, egentligen är på väg.

Sidor