(S)laget mot Hull

Idag är det fredag och i morgon är det således lördag. Men det är inte vilken lördag som helst, det är lördagen efter ett landslagsuppehåll och lördagen då vi hemma på Ashburton Grove repriserar vårens FA-cupfinalmöte med Hull City. Som brukligt är återvänder våra kanonjärer från sina respektive landslagssamlingar som halta, lytta och allmänt nötta, i gråzonen just inför kroppsväskan eller i gipsvaggad stelhet.

Denna gång är det dock inte landslagsspel som är dramats bovar utan Arsenals matchande respektive nötande som står för eländets kraxande. Under landslagsuppehållet framkom det att Koscielny har kroniska hälproblem vilka inte bara funnits med honom ett bra tag utan även varit i Wengers kännedom ungefär lika länge. Frågan man ställer sig nu är hur i h-vette Wenger kunde låta bli att ersätta Vermaelen med likvärdig spelare, när Koscielny var i så dåligt skick som nu har framkommit. Hur tänkte du där, Mr Wenger?

Del två i serien ”Hur tänkte du där, Mr Wenger?” kommer i form av Özils knäskada som uppstod under chelseamatchens första halvlek, då Özil hörde ett knakljud och upplevde påtaglig smärta, men ändå, full av berusande och bedövande adrenalin, tilläts spela (ganska kasst) även andra halvlek och därmed förvärra sin knäskada, som nu kommer att hålla honom borta från spel, minst 6-8 veckor och troligast fram till och med jul. Hur tänkte du där, Mr Wenger?

Så med dessa skador till den reda parodiska listan av frånvarande spelare står vi inför mötet med Hull, med en halv backlinje, med ett mittfält som står sig acceptabelt och med en offensiv lina som, i princip, faktiskt är som den bör. Som brukligt är i Det Moderna Arsenal är vi framtunga som bara den, offensiven är smått parodiskt prioriterad framför defensiven och startelvan i returmötet och tillika skadeslaget mot Hull skall, enligt mig, vara enligt följande:

Szczesny
Bellerin – Mertesacker – Hayden – Gibbs
Flamini – Wilshere – Cazorla
Oxlade-Chamberlain – Welbeck – Sanchez

Back Five: Eftersom Ospina är skadad, eftersom Debuchy är skadad och eftersom Koscielny… ja, du förstår själv. Till detta har Chamberlain, som på 22 matcher för Southampton drog på sig noll gula kort, redan nu lyckats göra sig omöjlig för spel på lördag genom att, som del i Arsenals solida försvar, redan nu ha dragit på sig fem gula kort. Många pratar om att Monreal skall centraliseras och spela mittback bredvid Mertesacker, vilket jag förkastar å det grövsta. Dels har han själv sagt sig vantrivas där, dels behövs han, nu när vi går in i ett matchtätt segment, som rotationsspelare till den skadebenägne Gibbs men framför allt skall Isaac Hayden spelas in. För backlinjens andra 19-åring kommer, vad vi än må tycka om saken, bli oerhört viktig för oss i väntan på januarifönstret, varför det endast är onödigt att skjuta upp det uppenbart nödvändiga.

Mittfältet: Glädjande för truppens mittfältsbredd är att både Ramsey och Arteta kommer att börja träna på måndag, även om inte någon av dem borde tänka starta på onsdag, varför vi får ställa upp med de spelare vi har. Ovan nämnda mittfältstrio är i Özils, Ramseys och det solida mittfältsankarets frånvaro det bästa vi har att tillgå och en spelare som Wilshere har använt landslagsuppehållet till att ta igen mycket av den popularitet han en gång i tiden rönte bland gemene John English, vilket är oerhört roligt, både för Wilshere själv och för Arsenal som klubb.

Anfall: Inte heller här lär det finnas några frågetecken eller alternativ. För även om Sanchez sitter med lång flygning och diger speltid i kroppen, finner jag i nuläget inte många alternativ. Podolski rosade inte marknaden under landslagsuppehållet vilket, tillsammans med Sanchez nämnda läge, kanske skulle kunna öppna dörren för den på kylning lagde Joel Campbell. Eller vad säger du?

Matchen: Hull måste anses som en av transferfönstrets vinnare och har handlat lika smart som konstruktivt. Laget är bättre än det vi mötte i Maj, pressade Manchester City tämligen rejält här för leden och kommer till matchen med en ganska säker 2-0-seger mot Palace i ryggen. Jag är inte alls lugn inför lördagens möte (när brukar jag vara det?) och situationen görs inte bättre av alla skador som vi kämpar emot just när vi skall gå in i en period av väldigt tätt matchande. Det där med truppbredd, tja… äh, sk-t i det, det ordnar sig, eller hur Arsène? Att matchen kommer att tvingas ses på klassisk fulstream a la Minecraft gör ju inte heller saken mindre ansträngd. Så visa mig nu ljuset i tunneln, visa mig den stora vändningen och visa mig att vi är bäst när det känns som allra tyngst. COYG.