Saker från igår

Nu tänker jag inte, i någon form av Hellströmsk eller Maggiosk anda, skriva om tryggt sovande ungdomar, överfyllda askfat och lättsamt lustfyllda promenader i ohämmad lättkläddhet. Jag tänker inte ta med mig känslan av att ingenting fattas mig, att jag är fylld av tillförsikt eller att jag lättsamt kan klampa omkring i för stora stövlar för att ta några småtokiga bilder med min mobilkamera. Att jag skymtar någon form av välmående, att gårdagen var en lyckad fest och att allt är bra nu. För det är verkligen inte bra nu. Inte alls. Inte på något sätt.

För från igår tar jag med mig fyra saker för diskussion: Att Alexis Sanchez är en fantastisk fotbollsspelare med ett så enormt brett register och att Alex Oxlade-Chamberlain verkligen verkar vara på väg mot den kvalitetsnivå som Wenger hävdade att han hade i sig, när han handlades till klubben. Men jag tar också med mig ännu ett bevis för att Arsenal varken har spelarmaterial eller en manager bra nog för att sätta ett fungerande försvarsspel som spelarna litar på, samt att vi inte alls har den mentala styrka som behövs och så ofta omtalas.

Alexis Sanchez: Vilken position han än må ha haft igår så var han delaktig i, i princip, allt offensivt spel. Han gjorde mål och spred välsmakande passningsgodis för alla och en var att plocka upp. Men han var också en hårt arbetande defensiv understödjare och en box-to-box-spelare som gjorde allt det där som Ramsey och Arteta/Flamini lät bli att göra. Han arbetade över stora ytor utan boll och gjorde det, till skillnad från ovan nämnda herrar, inte i alibijoggande tempo utan i smått furiös frenesi. Ett av två ljus i gårdagens mörker och mil framför alla andra gällande spelkvalité.

Alex Oxlade-Chamberlain: Det andra av gårdagens ljus och han bidrog inte bara med målet, utan med smarta löpningar och tempohöjande verksamhet. Där killar som Ramsey och Cazorla drog ned tempot och spelade för sig själva, där kickade AOC in en högre växel och drog isär motståndarna både för sig själv och för sina medspelare. Hade han haft en manager med fingertoppskänsla så hade han skonats och bytts ut tidigare än i 81:e minuten, för hans energi tröt rejält mot slutet, men var dessförinnan en oerhört viktig dynamo för laget.

Försvarsspelet: På twitter läser jag att folk påstår att spelet rasade när Arteta skadade sig, men jag vill påstå att det är en lika grav som felaktig förenkling. Anderlecht hade, om de haft skärpa i avsluten, gjort ett större antal mål än ett under spanjorens tid på banan, för det kollektiva försvarsspelet lyste med sin totala frånvaro från minut ett. Antingen vet Wenger och Bould inte hur man gör, eller så lyckas de inte förmedla det till sina spelare, för så slätstruket, så långsamt alibisläntrande och så styvmoderligt vi behandlade försvarskonsten igår, hade vi straffats än mer smärtsamt om motståndet varit av ett mer färdigt och seniort slag.

Jag gillar både Monreal och Mertesacker men den förstnämnde är och förblir ytterback och den sistnämnde har inte alls varit sig lik sedan han fick en ytterback vid sin centrala sida. Monreal och Mertesacker är inte på något sätt ett mittbackspar att lita på. De ingav noll och ingen trygghet, de famlade, fumlade och gick bort sig. Någon likställde Mertesackers ingripande på kvitteringsmålet vid en giraff som försöker dricka ur en bäck och tja… man undrar vad som hänt den tidigare så solide och trygge tysken. Och framför detta ickefungerande mittbackspar finns ett lika ickefungerande centralt mittfält, med en Arteta som förvisso såg bra ut med boll, men var så otroligt långsam och trögstartad utan den. Och en Ramsey som endast verkar jaga mål för egen del och inte alls minns det lagspel som fotbollen är och förblir. För när de lika nonchalanta som riskabla klacksparkarna gör comeback i Ramseys register, då vet man att läget inte är något vidare.

Den mentala hälsan: Jag vet inte hur många gånger jag tagit upp Wengers patetiska mumlande om lagets mentala styrka, här i bloggen. Men saker och ting uppstår inte bara för att man benämner dem och gårdagens ickeinsats är ännu ett exempel på vilken avsaknad av mental styrka som råder i dagens Arsenal. Från manager till spelarna ute på plan. Visst var 3-1-målet flera meter offside (tack ännu en gång UEFA) och visst var straffen högst diskutabel (tack, igen), men om spelarna hade gjort sitt jobb, hade domarnas malörer inte spelat någon roll, men nu gjorde inte spelarna sitt jobb och då kan man inte skylla på varken domare eller eventuellt upplevd orättvisa.

Det var igår, som det har varit tidigare, uppenbart att Wenger inte kan ingjuta mod och trygghet i laget. Vidare att han inte heller kan coacha dem genom byten som hade kunnat stärka dem och vända negativa trender. Arteta byttes skadad ut i 62:e, men hur Wenger kunde vänta till 81:e med att ta ut den fantastiske, men ack så trötte Oxlade-Chamberlain och sedan låta killar som Cazorla och Ramsey spela hela matchen ut är en gåta för mig. Och att sätta in den oerhört omtyckte, men föga defensivt uppstärkande, Podolski, när ledning skulle hållas och försvarsspel stärkas upp hur går det, över huvud taget att förklara eller rättfärdiga? Spelarna hade inte mental styrka och allt Wenger gjorde och inte gjorde, tydde på att det var lika illa ställt på managerposten.

Konklusion: Vi mötte ett förvisso talangfullt Anderlecht men matchen borde ändå endast ha handlat om att säkerställa tre självklara poäng. Wenger valde att inte rotera behövande spelare, att nöta på redan nötta spelare och att behålla redan nedkylda spelare i fortsatt istid. Det gick väl lite sådär med den strategin, om man skall vara ärlig. För lyckas du skapa en tremålsledning på en spelad timme, så skall det inte vara möjligt att tappa segern. TV-bilderna visade en mängd spelare så totalt urlakade, så totalt tröttkörda och så totalt med näsan mot väggen och för detta kan endast och ingen annan än Wenger ställas ansvarig.

Arsenal igår saknade helt taktiskt kunnande, de var naiva med sitt egoistiska jagande efter egna mål och passningspoäng när de istället skulle backat hem, gjort sitt jobb för laget och stängt till transporten till eget straffområde. Arsenal igår var inget lag, det var Sanchez och Oxlade-Chamberlain som gjorde sina jobb och resten som struntade i sina. Om det beror på att Wenger inte ger instruktioner, om han inte vet hur man skall göra eller om han inte kan förmedla sin kunskap till spelarna så att de gör som han säger, det vet jag inte. Men det spelar egentligen ingen roll. Det enda vi kan förhålla oss till är att vi ledde med tre mål efter en timmes spel och sedan totalt kastade bort allt vad fotbollsspelande heter. Alla spelarna, bortsett från Sanchez och AOC skall ställa sig framför spegeln och fråga sig vad de gjorde för lagets bästa igår. Och detsamma skall lagets manager göra.