Vad är det för Premier League vi möter i helgen?

Klockan var mycket förra fredagen när jag kom hem efter en tuff padelmatch. Jag hängde av mig jackan och pustade ut innan jag tog fram mobilen för att kolla läget.
Snabbt märkte jag att något hade hänt.
Något stort och fasansfullt.
Jag drog illa kvickt igång jakten på vad det var och fattade ganska snart att det handlade om ett terrorattentat i Paris. Känslan var nästan att det var krig. Jag satte igång Sky News för att få reda på mer.
De första bilderna som träffade mina ögon på paddan var när människor skyndsamt försökte ta sig ifrån Stade de France, där tre självmordsbombare hade sprängt sig själva i luften.
Fotbollsfans gick i rask takt över en gata och under en motorväg.
Målet var tågstationen en bit bort.
Jag vet det väl, för efter Champions League-finalen 2006 tog jag och Ponka samma väg med sänkta huvuden efter 1-2-förlusten mot Barcelona.
När jag sedan lade ihop attackerna på barerna, konserten och på köpcentrum så snurrade bara en tanke i mitt huvud.
Det kunde lika gärna ha varit jag som drabbats.

Kvällen blev natt och jag satt fortfarande framför allehanda nyhetssändningar för att följa utvecklingen. Det ena mer skrämmande än det andra. Vanliga människor blev en efter en offer för terrorns fula tryne. Det var fotbollsfans, musikintresserade, människor som skulle avnjuta en öl eller drink på en bar eller äta en bit på en restaurang.
Saker som de flesta av oss gör.
Mer eller mindre regelbundet.
Och hela tiden satt jag och tänkte: Det kunde ha varit jag som blev ett offer.
Jag åker på många fotbollsmatcher. En del med ett bara ett hundratal åskådare - andra med massor med tusentals.
Jag ser en och annan konsert. Jag är på barer och restauranger. Och jag är på shoppingcenter.
Detta ofta i samband med fotbollsmatcher och många gånger i stora städer runt om i Europa.

Mina Europaresor med Arsenal har tagit mig till ställen som ofta upplevs som väldigt ogästvänliga, där fotbollsfans genom åren råkat oerhört illa ut. Men att förhålla sig till de riskerna när man är i Neapel, Istanbul, Rom eller på White Hart Lane är faktiskt ganska enkelt.
Man vet var det är farligt, vad man ska undvika och hur man ska vara.
Men det här som drar in över Europa just nu är verkligen något helt annat.
Hur skyddar man sig emot det?
Ska vi behöva oroa oss för att den som sitter bakom oss på arenan har ett bombbälte på bröstet, hjärntvättad nog att offra sitt eget liv för att ta några andras?
Ja, det är nog tyvärr så verkligheten kommer att se ut framöver.

Attackerna i Paris har satt djupa spår i Europa. Alla är vi på ett eller annat sätt drabbade. Att över 100 oskyldiga människor mist sina liv är naturligtvis det värsta. Men vi har även sett vad de här dåden gör emot samhället.
Många tvingas leva med oron att nya dåd ska inträffa. Många kanske tvekar på att leva sitt liv som de brukar.
Och det finns nog en och annan som tvekar på att gå på fotboll.
I veckan har vi sett två stora europeiska landskamper ställas in. Först Belgien mot Spanien följt av Tyskland mot Holland. Nu visade det sig att det var falskalarm vid den sista matchen och som Wenger sa på gårdagens presskonferens: "Det är lätt att överreagera". Men jag tror dom flesta av oss är eniga om att vi gärna ser att myndigheter och polis tar det säkra före det osäkra.
Belgiens förbundskapten Marc Wilmots sa: "Människoliv är viktigare än en fotbollsmatch".

Vi kunde se en märkbart tagen Laurent Koscileny på Wembley i tisdags. Mittbacken spelade men var långt ifrån sitt forna jag.
Engelsmännen visade återigen sin klass när man hedrade Frankrike och det som hänt i Paris. De är nog bäst i världen på att visa respekt. Jag var själv på derbyt mot Spurs när Remembrance Day ägde rum och det var verkligen knäpptyst inne på arenan som var fylld med 60 000 personer.
Annat var det på Friends i lördags, dagen efter Parisdåden. En tyst minut skulle hållas innan den första kvalmatchen mot Danmark, men domaren tvingades avbryta redan halvvägs för att nån full pajas inte kunde hålla käften. Vi hörde nåt om "heja Zlatan" och sedan började många skrika att han skulle va tyst och direkt var ceremonin förstörd.

När klubbarna återigen samlades efter uppehållet var det mycket fokus på det som hänt i Paris och hur det påverkar. Wenger berättades att han måste snacka med Koscielny för att se hur han mår och om han klarar av att spela mot WBA. Från den franska huvudstaden kom rapporter att PSG:s storstjärnor begär extraskydd i sina hem och att klubben planerar att hyra in extra vakter när man ut i ligaspelet i helgen.
Arsenal lade under fredagen ut en text om att de som ska på Champions League-matchen mot Dinamo Zagreb nästa vecka kan förvänta sig hårdare säkerhetskontroller och att man ska vara beredd på att det tar längre tid att ta sig in på arenan.
Det är sånt här vi också tvingas leva med efter det som hänt.
Så klart är det bra att polis och säkerhetsvakter har striktare kontroller när hotläget är högt, men det inskränker ju hela tiden på vår frihet. En frihet som vi tycker är en självklarhet i vårt samhälle. Vi vill kunna gå och åka var vi vill utan att behöva bli kontrollerade stup i kvarten.
Men risken är överhängande nu att det inte blir så längre.
Vi får nog räkna med att allt tar längre tid och blir mer bökigt.
Att gå på fotboll kommer vara ett betydligt större projekt än innan när det bara var att knalla upp till ingången, scanna sin biljett och gå in. I England har det under många år varit sällsynt med visitationer, men det kan vi räkna med framöver.

Så efter den senaste veckans terror är det jävligt skönt att Premier League är igång igen. Jag hoppas verkligen att Laurent Koscielny och alla andra som var nära det som hände i Paris övervinner sina tvivel och fortsätter att göra det de älskar.
Det är trots allt det som är det bästa.
Wenger sa det själv på presskonferensen - att det bästa botemedlet mot rädslan är att fortsätta leva sitt vanliga liv och fokusera på annat.

För matchen mot WBA är viktig. Vi behöver studsa tillbaka efter november månads inledande svaga insatser mot Bayern München och mot Spurs. Laget är fortfarande skadedrabbat och inte många är tillbaka så Wenger tvingas troligen att spela med en slutkörd Alexis, som lirat 2x90 minuter i Sydamerika och har en lång flygresa i kroppen innan eftermiddagens möte på Hawthorns.
Det bästa hade nog varit att ge chilenaren lite vila, men det finns nog inte utrymme för det när skadelistan är så lång som den är.
Viktigt att både Oxlade-Chamberlain och Ramsey troligen kan lira mot Zagreb.
Då kan Alexis få sin vila då.

Nu kör vi!

Come on you Gunners!