Landerbloggen

München calling i mars. Det är nu nästan tio år sen jag senast var där.
Då torskade Arsenal med 1-3.
Nya tag nu?
Här kommer i alla fall den rapport som Masse Willner skrev om vår resa då.
Enjoy!

Det var ett tag sedan. En lång resa till England och mycket jobb efter hemkomst har gjort att jag prioriterat bort bloggen.
Men nu kör vi igen.
Full speed.

Det var med förväntansfulla steg som jag och tre polare stegade mot Emirates Stadium för att se derbyt mot Spurs. Ett par pre match pints på Svanen och George - sedan in för att stötta The Gunners. Men det var inte med någon skön känsla som det började.
Formen hos Wengers boys allt annat än bra och när Spurs tog tag i taktpinnen direkt kändes det allt annat än bra.
Men vi kan väl tacka Adebayor för allt, eller?
Jag vet inte vad han sysslar med. Hans lag leder med 1-0, har kontroll när han skickar på Cazorla den där tacklingen. Det röda är solklart. Och vi var efteråt rörande överens om att det var vår biljett in i matchen.
Och till segern.

Detta var starten på en intensiv fotbollsvecka. Jag hoppade visserligen söndagsmatchen, men på måndag hängde jag med två West Ham-polare och såg på Hammers mot Stoke. Vi hade biljetter på ena långsidan och fick faktiskt stå upp hela matchen. Det var väl å andra sidan det enda som var positivt med besöket på Upton Park.
1-1 blev det i alla fall. Om någon mot förmodan skulle ha missat det.

Tisdagen ägnade jag och Hedemora åt att se AFC Wimbledon mot Southend. Eller se ... vi har där en stund i alla fall. Matchen var enormt dåligt och när det var en minut kvar av första halvlek och 0-0 på tavlan fick jag ner för att handla en burgare. Då gjorde gästerna 0-1 på Kingsmeadow. Hedemora föreslog sedan att vi skulle åka hem. Jag tvekade inte en sekund. På väg mot tåget hörde vi jublet från 0-2, på perrongen vråket från 0-3 och 0-4 upplevde vi via Livescore-appen.
Jaja, en nya arena klar.
Alltid något.

Onsdag till söndag var det dags för medlemsresa. Mycket trevligt har det varit - och det började bra med en säker 2-0-seger mot Montpellier. Kul också att få snacka med Mats Willner som var där med sina bonuskids.
Och så här långt var väl allt i sin ordning. Champions League-avancemnaget klart med en omgång kvar att spela och lite vind i seglen fanns det nog ändå. Det var i alla fall så det kändes. Det skulle snabbt ändra.

Men först måste jag rapportera om att mitt lag vann den prestigefyllda frågesporten på medlemskvällen på Tollington. Axel Asplund hade satt ihop en bra mix av frågor - men det var inga som helst problem.

På Villa Park kunde vi bara konstatera ännu en gång att denna version av Arsenal måste vara den sämsta sen mitten av 90-talet. Det var fullständigt uselt och regnet öste ner. När sedan Wenger fick den lysande idéen att byta ut Giroud och för att sätta in Coquelin fick många nog och skanderade: "You don´t know what you´re doing".
Humoristikt nog hamnade Arsenal Sweden i blickfånget dagen efter i engelsk media. Ni kan se bilderna här. Det är klubbens vice ordförande Lars Lundstedt som står med händerna för ansiktet.

Efter detta har det mer eller mindre varit fritt fall. Visst 1-1 borta mot Everton är klart okej, men sen har vi rasat fullständigt. 0-2 mot Swansea är helt rättvist. De är bättre än oss. Flyttar boll snabbare, rappare och spelar med bättre kvalitet.
Tisdagens torsk i Grekland är bara ledsam. Inte ens när vi kan spela helt utan press och det med ett lag som har allt att vinna kan vi inte prestera. Och under tiden så pratar vår tränare om att spelarna är "jaded". Det är kanske inte så konstigt att allt fler och fler börjar ledsna och prata om att vi måste byta tränare.
Jag har själv varit och snuddat vid ämnet tidigare i höst och det vore att ljuga att säga att jag inte kommit närmare att vilja att Arsenal och Arsene Wenger gör slut.
Jag kommer aldrig att stå och skrika på hans avgång - min respekt för honom är alldeles för stor och han har gjort alldeles för mycket för klubben, men det här kommer inte att hålla länge till.

Det har skrivits många kloka inlägg i debatten om Wengers vara eller icke vara och det är klart att det finns anledningar till att han ska få fortsätta - men när jag skalar ner alla argument så hamnar jag alltid på den i mina ögon mest avgörande frågan: Att få laget att prestera. Vi har den trupp vi har, vi spenderar de pengar vi gör och vi har de motståndare som vi har. Arsenal har svårt att påverka att Chelsea och City vräker ut cash. Men Arsene Wenger kan oavsett vad som sker runt omkring honom få spelarna att prestera var och en för sig och kollektivt. Det får han inte idag. Kanske är det så att han förlorat omklädningsrummet, att spelarna inte jobbar för honom, för klubben och för skölden på bröstet. Det är i allra högsta grad allvarligt.
För jag står för min åsikt att den trupp vi har inte är dålig. Vi har gott om kvalitetsspelare. Få av dem gör skäl för lönen just nu. Därför ser det ut som det gör. Och det är Wenger ansvarig för.

En sak som tyder på att den gode fransmannen har lost it är att han envisas med att alltid spela "bästa laget". Vi måste kunna ha råd med att växla mycket mer. Annars hamnar vi där som vi är nu - att många är slitna och de som ska komma in och istället måste frostas av för att de är så ringrostiga. Jag menar, vad har egentligen hänt med sådana som Chamakh och Arsjavin?
De värvades som stora stjärnor, men känns ju mer eller mindre slut.
Kanske bidrar de inte ett smack själva, men Wenger gör knappast något åt saken. Han petar ju bara in dem ännu längre bakom fiskpinnarna. Ryssen fick för tusan inte ens plats i vårt B-lag som fick chansen mot Olympiakos.

Tycker vi kan lägga FFP, lönestrukturer och annat åt sidan i denna debatt. Den ska naturligtvis föras, men jag tycker egentligen inte att det har så mycket med Wenger att göra. Det lag som Arsenal faktiskt har är hans huvudansvar. Det ligger på hans bord att se till att de är väl förberedda, att de presterar max under matcherna och att han själv formerar och utbyttjar laget på bästa sätt.
Är det nån som tycker att han sköter det på ett bra sätt?

Det är många gånger som jag reagerat under våra matcher och tyckt att vi ser trötta ut. Då undrar man ju om vi är dåligt tränade. Det är inte helt omöjligt att det är så. Sedan börjar jag bli ordentligt trött på detta 4-3-3, Barcastyle, som vi inte har material eller kunskap för att spela. Vi slår ju 500 alibipassningar varje match. Det kladdas och bollas runt vilket oftast inte leder till någonting. Att han sedan spelat med stora huvudtsarka anfallare de senaste åren fast vi lirar en fotboll som absolut inte passar den spelartypen är ju bara ofattbart. Jag tycker Villa borta exempliferar detta på ett utmärkt sätt - och som grädde på moset visar det återigen vilken fullständigt urusel matchcoach Wenger är.
Är det några minuter av matchen där Giroud är som bäst är det ju de tio sista på Villa Park. Spelarna är trötta, det blir mer chansartat i regnet och det lyfts fler och fler långa bollar. Då byter han ut honom och sätter in Coquelin.
Det är fan inte konstigt att 3000 Gooners sluter upp i "You don´t know what you´re doing".

Men hela det här kasoet har fått långt fler konsekvenser. Att Kroenke inte vill satsa på Arsenal blir allt mer tydligt. Vi lyckas inte hålla våra bästa spelare och det är ju bara att räkna med att både Sagna och Walcott drar. Lika illa är det på andra sidan då vi får allt svårare och svårare att locka till oss bra spelare.
Vi är liksom inte lika attraktiva längre.
Tyvärr.

På Arsenal Sweden-fronten kan rapporteras att jag och Andreas var i Skövde i början av veckan för att träffa Jonatan, som ska bygga klubbens nya hemsida. Det blev ett längre möte - där vi lade upp en massa riktlinjer. Nu kan det "riktiga" arbetet börja på allvar. I månadsskiftet januari/februari kommer det att stå klart och det kommer att bli grymt. Det kan jag lova.
Som traditionen säger så spelade vi så klart tennis när vi träffades. Det brukar vi göra. 6-4, 5-5 (mina siffror först) hann vi med under den dryga timmen i Billingehov. En tuff batalj. Det är knappast inte bra att ladda upp med tio dagar i England före.

Cheers!