Landerbloggen

Har inte hört ett ljud i media ikväll om att Carl Jenkinson faktiskt gjorde landslagsdebut. Vi snackar ändå om en kille som för mindre än två år sedan spelade i Eastbourne Borough FC i den engelska sjättedivisionen.
Den som möjligen var närmast att kommentera Arsenalytterbackens första landskamp för sitt England var troligen Erik Hamrén. Den svenske förbundskaptenen är mycket mån om alla, det fick vi svart på vitt idag. Jag hade svårt att hålla mig för skratt när han fick nåt mindre raseriutbrott på Patrick Ekwall när han ville få den svenska insatsen till en enmansshow.
Hur fan kunde du vara så puckad, Patrick?
Det här väl var första klassens lagsinsats …
Du skulle höra Steven Gerrard i Sky efter matchen när han pratade sig varm om Ranegie insats, om Isakssons målvaktsspel och om den fantastiska mattan på nya Friends Arena. Inget snack om att det var Zlatan som vann matchen till Sverige där inte …

Nej, allvarligt talat. Jag är som många av er kanske vet ingen större supporter av landskamper och landslagsfotboll, men när Arsenalspelarna är i farten kan jag väl kasta ett getöga på matchen, även fast det är en träningsmatch.
Men idag hade jag faktiskt svårt att fokusera på Jenkinson och Jack Wilshere, som hoppade in i andra halvlek. Det är snudd på omöjligt att sitta och granska en högerback när Sverige har en gubbe som gör precis som han vill på planen och smäller in mål som är helt sjuka.

Carl Jenkinson kommer in i matchen - hans första landskamp för England. FOTO: Bildbyrån

Men Pappa Jenkinson var stolt på Friends Arenas nya läktare. Steve heter han och med sin stora engelska flagga njöt han när sonen kom in i matchen.
Jag träffade faktiskt Steve i Köln i somras. Det var kvällen före träningsmatchen. Jag, Axel, Andreas och Tobbe Bäckström hade precis avslutat en bättre italiensk middag på en uteservering när vi skulle rulla vidare i den tyska natten.
Då upptäckte vi att Jill, som jobbar åt Arsenal och har hand om supporterklubbsverksamheten, satt med sitt sällskap en bit bort. Vi gick så klart fram och hejade för att växla ett par ord.
Hon presenterade då oss för de andra och helt plötsligt klev Steve upp och började snacka svenska. Han är ju gift med en finska som pratar svenska och vi började snacka. Han berättade faktiskt hur Wenger skulle mönstra sitt lag och i matchen och att han varit i Romfartuna utanför Västerås och spelat fotboll en gång.
Steve har åkt på Arsenalmatcher i massvis med år så ni kan ju själva förstå hur nöjd han är med sonen som gått från division 6 till att under hösten varit ordinarie i favoritlaget och dessutom ta en plats i det engelska landslaget.
Det är en bedrift som vi bara kan lyfta på hatten för.
Precis som den match som Zlatan Ibrahimovic gjorde.

Dagens snabba…
… Några år har vi blivit sena med utskick av medlemskort i början av säsongen, men i jämförelse med Arsenal är vi fan hypersnabba. Jag fick min membership box idag. Idag!
… Laddningen för England börjar så smått komma igång. Avresa fredag, derby lördag och sedan medlemsresa från onsdag. Dessutom ett par spännande jobb inbokade.
… Det är inga mer landslagsuppehåll i år, skål för det!
… Glöm inte att signa upp er för de kommande julfesterna. Det arrangeras på flera håll och kanter och det brukar vara riktigt roliga tillställningar.
… Robert Pires är på The Armoury ikväll och signerar. Det är fan att man inte är i London en dag tidigare.

Cheers!

Tiden går fort när det är mycket att göra. Så fort att jag inte hunnit med att blogga på en vecka. Men en liten rapport från Tyskland ska vi väl kunna klämma in mellan alla biljetter som ska skickas ut, alla souvenirer som ska packas, alla texter till nästa Kanonmagasinet som ska göras klart och allt inför den kommande medlemsresan.

Det blev en sån där gristidig uppstigning. Vi hade bara hört skit om Gelsenkirchen och eftersom jag redan avverkat två Europaresor den här säsongen bestämde vi oss för att ta en blixtvisit till Tyskland den här gången.
Hedemora och jag hämtade upp Robban Wossmar nere på stan och brände sedan snabbt de dryga tio milen från Västerås till Arlanda. Där mötte Ponka upp och vi var fulltaliga.
En kall på Arn, 100 minuter med hårt ansatta SAS – sedan var vi på tysk mark.
Düsseldorf.
Där fick vi åka järnväg på flygplatsen där tåget hängde i taket. Bara en sån sak.
Solen sken när vi stod på perrongen och väntade på nästa tåg som skulle ta oss till målet – Gelsenkirchen.

Hedemora, Lander och Wossmar på stationen på Düsseldorfs flygplats.

Schalke 04 är laget i Gelsenkirchen. De är blå och inte lika mäktiga som Dortmund. De har en mindre arena och förmodligen även lite färre fans.
Framför allt är deras stad den som sägs vara tråkigast i hela Ruhrområdet. Många Gooners valde därför att natta i andra städer. Vi tyckte inte att det var någon mening att flacka runt där nere bara för en natt så vi valde Hotell Maritim i Gelsenkirchen.
Men först letade vi efter ett tysk ölhus där vi kunde få oss en stadig och en bättre schnitzel. Det visade sig ara tuffare än vi trodde i detta vedervärdiga samhälle. Det fick bli nåt caféliknande ställe en bit upp på gågatan.
Där på övervåningen satt Kicken med sina polare. Hejhej.
Det gick fort. Mat och en öl – sen taxi ner till Maritim. Robban och Hedemora fick sina rum direkt, men jag och Ponka fick vänta.
De hade fin utsikt från den femtonde våningen och där långt borta skymtades Veltins Arena. Kvällens skådeplats.

Hedemora, Wossmar och Ponka på uppladdning före matchen.

Vi laddade dock i källaren. När Helga inte krossade glas bakom bardisken servade hon oss i bra tempo, allt är hennes fel, och vi lyckades dricka ihop en rätt så bra nota innan vi styrde in en taxi på seneftermiddagen ut till Buer där vi skulle träffa några engelska polare.
Vi åkte genom det ena folktomma kvarteret efter det andra och fönstren var på många ställen igenbommade.
Det såg ut som Liverpool fast värre.
Taxichauffören förklarade på knackig engelska blandad med tyska hur stan var att leva i. Vi försökte så gott vi kunde snacka tyska, verstehen sie?
Det blev en härlig mix som mynnade ut i att han hittade rätt och vi kunde fortsätta laddningen på rätt ställe.

Gooners på puben i Buer innan matchen.

Det var mycket sång, både inne och ute, i Buer och det var ganska många Gooners som laddade här. Eftersom vi hade rest hela dagen i grupp vi fyra tyckte vi tydligen att det var en bra idé att åka var och en för sig ner till Veltins Arena.
Någon tog buss, andra spårvagn – men rätt kom vi och in kom vi.
Jag lyckades dock gå av helt fel när jag såg arenan utanför och fick sedan knalla runt hela jävla stadion innan jag fann bortafansens ingång.
Tyskar är på bra läktarkultur och Schalke var inget undantag. Dock inte lika bra som Dortmund. Vi sjöng själva på bra i första halvlek, men när ledningen försvann blev det sämre tryck i bortasektionen som var oerhört konstigt indelad. Vi hade biljetter både på upper och lower och till och med utanför den inglasade boxen. 2-2 kändes faktiskt som en förlust efteråt trots att vi var utspelade långa stunder, men leder man med 2-0 ska man fan kunna knyta ihop säcken.

Precis före kick off inne på Veltins Arena - Schalkes Nordkurve.

Efter matchen började den stora jakten på transport in till stan. Det var ändå drygt en mil. Tyvärr lyckades vi med bedriften att gå till fel spårvagnsstation och när vartenda tåg kom var det fullt. Efter en stund upptäckte vi att det kom ganska många taxibilar på andra sidan vägen så vi bytte taktik. Det var vi tyvärr inte ensamma om för det kom inte en enda taxi så vi fick jogga tillbaka och då, ett bra tag senare, kom ett tåg.
Vi var dock helt övertygade att det skulle gå till Buer, som låg ännu längre från stan än arenan, men vi blev glatt överraskade när vi efter ett tag kollade ut ur imman och såg Hauptbahnhof på en stor skylt. Vi var inte ett dugg sugna på att festa vidare vid det här laget. Går man upp klockan 04.00 är man trött 20 timmar senare.
Det fick bli en kebap, som tyskarna säger, och taxi till hotellet.

Precis så här festlig var Gelsenkirchen som stad.

Lagom till lunch dagen efter var vi på banan igen. Hyggligt pigga letade vi oss ut. Regnet föll och det var precis så grått som man kan föreställa sig att det är i Ruhromårdet.
Vi övergav Gelsenkirchen och åkte till Düsseldorf. Klart mycket trevligare.
Där hittade vi, efter ett obligatoriskt besök på Karstadts sportaffär, Braueri Schumacher. Ett mycket trevligt klassiskt tyskt ölhus.
Äntligen en riktigt Schnitzel!
Med stekt potatis och citron.
Ölen bryggde de själva och smakade fantastiskt. Så ska ni till Düsseldorf rekommenderas detta ställe varmt. Det ligger på Oststraβe 123.
De har förresten en mycket trevlig hemsida med passande musik - http://www.schumacher-alt.de/index2.html.

Skål från Schumachers pub i Düssendorf.

Hårt kritiserade SAS skötte sig som vanligt oklanderligt även på hemvägen och vi landade innan utsatt tid på Arlanda.
Fyra trötta killar var hemma.
Ännu ett Europaäventyr var till ändå.
Undrar bara vart vi ska nästa gång.
Om det nu blir någon nästa gång.

Cheers!

Det har varit en fullständigt totalspäckad helg. Först städa undan det som fanns innan helgen – sen till Stockholm för möten. I fredags gick jag, Larra och Andreas igenom de offerter vi fått in gällande nya hemsidan och i lördags har dels varit styrelsemöte (före matchen) och visionsmöte efter matchen. Kvällen avslutades med middag följt av den av de längsta frågesporter jag deltagit i.
Tror klockan snuddade vid 05.00 när Kicken läste den sista frågan.
Kan säga att det var skönt att ta det lite piano igår …

Matchen mot United var ju bara en lång jäkla plåga. Det var inte mycket som fungerade och det är inget att säga om att United vann.
Däremot finns det i mina ögon mycket att fundera på. Arsenals arbetsinsats är alldeles för dålig och då är det svårt att vinna matcher i Premier League. Det är nästan omöjligt att göra det på Old Trafford. Att man ska behöva sitta och känna att motståndaren i match efter match jobbar hårdare är under all kritik och det är nåt monumentalt som är fel.
Lika illa som att Andre Santos springer och tigger till sig van Persies tröja när spelarna går in till pausvilan. En spelare som gör en sådan sak kan aldrig ha satt sig in i känslan i hur det är att vara supporter, kan aldrig ha brytt sig och respekterat klubbens fans som lägger tusentals och åter tusentals kronor på att stötta laget.
Jag skiter i om de byter tröjor när ingen ser, för sånt gör spelarna. De bryr sig inte ett skvatt om de saker som är viktiga för oss – men att göra det i direktsändning på väg ut från Old Trafford och det med en spelare som förrått klubben för två månader sedan … nej, inte okej.
Sen fattar jag inte varför inte van Persie inte jublar när han gör mål.
Hur korkad är han?
Tror han på fullaste allvar att vi ska tycka mindre illa honom för att han struntar i det?

I själva matchen kan vi bara konstatera att United i vanlig ordning får pre cis alla bedömningssituationer med sig.
Jag köper att det är straff – men hade den där situationen utspelats på Emirates fast med en Unitedspelare som tagit med handen hade vi aldrig fått straff.
Jag köper också att Jack Wilshere får rött kort – han hade innan det andra gula kämpat ihop ett till.
Jag köper inte för fem öre att van Persie får stanna kvar på den tacklingen på Sagna. Solklart direkt rött – det blir gult.
Jag köper inte heller att Cleverley inte får ett andra gult. Hans regelöverträdelser är klart i paritet med Wilsheres.
Jag tror inte att vi hade vunnit i alla fall och skyller absolut inte förlusten på detta, men så klart spelar det in. Det är ju trots allt betydligt lättare att jaga ikapp 1/2 mål med en man mer istället för med en man mindre.

Nej, vi lägger lördagens elände bakom oss och packar väskorna för en tur till Tyskland. 08.05 imorrn lyfter kärran till Düsseldorf och jag räknar med att sitta med en schnitzel och en bättre pilsner i näven vid lunchtid i Gelsenkirchen.
Verkar som 3000 Gooners sluter upp i Ruhrområdet och jag har god förhoppning om bra stämning och en good day out.
Några förhoppningar om skönspel finns inte.
Jag är glad om vi fixar ett kryss.

Ni som vill följa med på Twitter kan följa mig på @JockeLander - där kommer täta rapporter från resan till Tyskland.

Cheers!

Theo Walcott har dryga halvåret kvar på sitt nuvarande kontrakt och efter det hattrick som han gjorde/fick mot Reading i cupen i tisdags har så klart snacket om en förlängning ökat.
Wenger surrade om det idag på dagens PK och det blir mer och mer uppenbart att situationen är prekär när vi hör hur Le Boss pratar.
Det lät likadant med Nasri.
Med Fabregas.
Och med van Persie.

För mig är det här den sista chansen som Stan Kroenke har att bevisa att han vill satsa på sin klubb. Det har kanske inte så mycket att göra med Walcotts stjärnstatus eller superkvaliteter som spelare – utan mer vilka signaler som det sänder.
Theo är mer en symbolfråga.
Han är engelsman, landslagsman och mer eller mindre fostrad i klubben. Han har spetsegenskaper som är väldigt nyttiga för en klubb att ha och killen har alldeles strax gjort 50 mål för Arsenal.
Skulle inte Arsenal lyckas signa up honom nu innan jul så bevisar det bara att den som äger klubben och de som sköter den inte är trovärdiga, inte menar allvar med vad de säger.

Den stora nöten i denna förhandlingsfråga ska tydligen vara Walcotts position på planen, att han vill spela forward.
Både han och Arsenal har medgett att det inte är en ekonomisk fråga, men det tror jag inte ett smack på. Det är klart att Walcott och hans agenter vill ha marknadsmässigt med pröjs. Jag tror inte att Arsenal matchar deras krav i den frågan.
För i det ”moderna” diffusa spelsätt som många lag har idag är det ju faktiskt så att det är svårt att skilja på vem som spelar forward och mittfältare.
Vem är vad i ett system som kan heta 4-2-3-1 eller 4-3-3?

Wenger försökte snyggt passa över bollen till Walcott idag när han mötte media när han förklarade att han har friheter, får spela forward och så vidare.
Han öppnade också för en försäljning i januari om inte kontraktet är löst innan jul.
Det verkar mer och mer som att det är det vi ska förbereda oss på.
Jag hoppas verkligen att klubben gör allt i sin makt för att förhindra att så sker.
Jag ser ett enormt värde i att Arsenal FC erbjuder Theo Walcott ett kontrakt som han skriver på och jag hoppas också att Wenger lyckas övertyg honom genom att låta honom få de ”friheter” som han vill ha på planen.
VI kommer att tjäna på det i längden.
Och på alla plan.

Dagens snabba:
* Bra lottning rent svårighetsmässigt i Ligacupen. Bradford från League two ska vi inte ha några problem att slå ut. Inte ens på bortaplan.
* Tråkig lottning rent resemässigt. Som groundhopper hade jag gärna sett Leeds, där jag inte varit. Valley Parade är redan avprickad i listan (såg den finfina FA-cupmatchen mellan Bradford och Tranmere (2-1), 2005).
* Laddningen inför Schalke away nästa vecka börjar så snabbt smyga igång. Först ska vi bara respektera Robin van Persie i 90 minuter på lördag.
* Arsenal Sweden är nu 5500 medlemmar. Ifjol var vi inte 5300 medlemmar vid nyår. Det ser lovande ut och magiska 6000 kommer allt närmare!
* Såg Chelsea v Man Utd på Bet365-sajten som körde SKY:s sändning rakt av och Martin Taylor är helt klart världens bästa fotbollskommentator. Pure class!

Cheers!