Historisk final på många sätt

Men se den gubben gick inte. Det här skulle förvisso ändå bli en historisk final av flera skäl, men inget av dem särskilt smickrande för Arsenal. Inte bara var detta den senaste gången ett lag från en lägre division än den högsta vann cupen, och inte bara var det den senaste gången West Ham vann något av värde - matchen innehöll också en sekvens som skulle komma att leda till en regeländring några år senare.

Vi börjar dock från början. Ett självsäkert Arsenal förväntades som sagt vinna enkelt, men man fann sig redan efter 13 minuter i underläge efter att West Hams Trevor Brooking, som senare skulle komma att adlas efter en lång karriär i fotbollens tjänst och därmed bli Sir Trevor Brooking, nickat bollen i mål bakom Pat Jennings i Arsenal-målet.

Nå, det ska väl inte göra så mycket, tänkte många i det här skedet. Men klockan rullade på utan att Arsenal fick till det där sista trycket och West Ham hade väl så många lägen som Arsenal att göra mål. Men ju längre matchen led desto mer tryckte storfavoriterna på mot Phil Parkes i West Hams mål.

Och så, med två minuter kvar, hände det som skulle komma att förändra fotbollens regelverk. West Hams blott 17-åriga talang Paul Allen som denna dag blev den yngste spelare någonsin att spela från start i en FA-cupfinal - se där ännu en historisk händelse i den här matchen - fick bollen på mittplan och satte högsta fart mot Arsenals mål och fann sig snart helt fri med Pat Jennings precis utanför straffområdet.

Något mål skulle han emellertid inte få göra, för där kom Arsenals Willie Young flygande och svepte undan benen på Allen. Frispark och gult kort förstås, och när West Ham tog emot pokalen var Allen otröstlig och grät så att tårarna sprutade för att han inte hade fått bli historisk som även den yngste att göra mål i en final. Detta fick stor uppmärksamhet och ledde till stora diskussioner och två år senare införde man i England rekommendationen att en fällning av en spelare med bara målvakten mellan sig och målet ska bestraffas med rött kort, och några år senare blev det också inskrivet i FIFA:s officiella regelverk.

Det som skulle ha blivit en minnesvärd final för Arsenal blev det således för helt andra och avsevärt mindre smickrande orsaker än vad som var tänkt. Vad Willie Young gjorde mot Paul Allen var förvisso inget ovanligt på den här tiden, men omständigheterna gjorde att det uppstod en sådan uppmärksamhet att det blev nödvändigt att agera från förbundshåll, och även om regeln med all säkerhet hade kommit att ändras ändå i sinom tid - diskussionen var på intet sätt ny - så skyndade Youngs agerande på utvecklingen och orsakade utan att veta om det den kanske viktigaste regeländringen sedan offsiden infördes. Och det är klart, Arsenal har ju en stolt historia av att ligga i framkant i utvecklingen (klubben var till exempel först med både tröjnummer och elektrisk belysning på arenan) så vi får väl ta åt oss äran även för den här regeländringen… Matchen i övrigt vill de flesta Arsenal-supportrar förstås bara glömma, och den ses allmänt också som starten på de år av mediokra resultat som skulle följa fram till vinsten i ligacupen 1987. Nästa FA-cupfinal skulle dröja hela 13 år, och mer om den får ni läsa imorgon.

Highlights inklusive Willie Youngs fällning av Paul Allen:

https://www.youtube.com/watch?v=pCTRC906iFM

Här är de tidigare delarna:

Del 1 - 1927, målvaktsmiss fällde Arsenal i första finalen

Del 2 - 1930, här firar Arsenal första cuptiteln

Del 3 - 1932, Arsenal föll i "over the line"-finalen

Del 4 - 1936, Drake fixade Arsenals andra cuptitel

Del 5 - 1950, Gunners trivs i London, ny cuptitel

Del 6 - 1952, Ingen revansch på Newcastle

Del 7 - 1971, Charlie fixade Arsenals första dubbel

Del 8 - 1972, Arsenal kunde inte försvara cuptiteln

Del 9 - 1978, Arsenal favorit - föll mot Ipswich

Del 10 - 1979, Sunderand frälste Arsenal på Wembley