Fem förluster som är tyngre än den mot Norwich

Det har gnällts och klagats på The Gunners insats på Carrow Road i lördags.
Folk har fått nog av Wenger och det har krävts avgångar till höger och vänster, men va fan …
… 0-1 mot Norwich är väl inget att hänga läpp för.
Det har varit så mycket värre.
När jag satt på testcykeln nere i träningslokalen ikväll funderade jag över vilka som är de tyngsta förluster som jag sett live under mina år som Gooner.
Här kommer min lista:

1 – Arsenal v Barcelona 1-2
Champions League-final, Stade de France, Paris, 17 maj 2006

Den var ju liksom vår - den förbannade pokalen. Nu skulle den bara hem till London. På vägen fram hade Real Madrid, Juventus och Villarreal slagits ut.
Vi var grymma och allt var upplagt för årshundradets fest på Paris gator.
Uppskattningsvis 150 000 Arsenalfans hade gjort resan till Frankrike och den festen dagen före matchen går inte att beskriva i ord – så jag gör det med en bild från småtimmarna nere vid Notre Dame.

Sjukt bra drag på Arsenal Sweden dagen före finalen ...

Arsenal var sanslöst bra i första halvlek på Stade de France, men den där norske pajasen med pipan ville verkligen förstöra allt.
Jag har sagt det många gånger och säger det igen: Hade Terje Hauge bara låtit bli att blåsa av, låtit bli att visa ut Jens Lehmann och gett Barca 1-0 när Giuly rullade in bollen i det öppna målet efter 17 minuter så hade vi vunnit. Men med en man mindre i mer än 70 minuter mot Barcelona så är det jobbigt och snudd på omöjligt.
Vi fick visserligen det underbara måljublet när Sol Campbell värkte in one-nil precis före paus, men den där vändningen som blev när Henke Larsson kom in har fan inte gått över än. Och den kommer nog aldrig att göra det heller.
Tågresan från Stade de France till hotellet efter matchen kan inte nämnas på annat sätt än en ren skräckresa. Det var knäpptyst, tomma blickar och supporter efter supporter med helt uppgivna ansiktsuttryck. Jag hoppas jag aldrig behöver uppleva det igen.
Det är fasen snudd på bättre att torska i semin för då är man trots allt en bit ifrån …

2 – Arsenal v Manchester United 1-3
Semifinal Champions League, Emirates Stadium, London 5 maj 2009

VI kom undan med blotta förskräckelsen från det första motet på Old Trafford och Manuel Almunia var fullständigt lysande.
United vann med 1-0, Nu skulle det vändas i London och finalplatsen fixas.
Emirates Stadium kokade.
Det kunde ha exploderat.
Men ja – vad fan hände?
United hade bombat in två snabba mål innan klockan ens tickat upp till tolv minuter och det var som att skicka en kniv rakt in i en badboll.
Pang.
När Ronaldo gjorde 0-3 i den andra halvleken gick jag. Tror faktiskt det är den enda gången jag gått från en Arsenalmatch innan den är slut.
Nu var jag inte ensam om att lämna och många hade gjort det långt före mig. Promenaden ut från arenan till puben på Holloway Road resulterade i en klassisk artikel på Aftonbladet.se där jag bjöd på ett i Arsenal Sweden-kretsar uppmärksammat citat.

3 – Birmingham City v Arsenal
2-1 Ligacupfinal, Wembley, London, 27 februari 2011

Egentligen borde inte den här matchen platsa på den här listan, men i det läget som vi befann oss i då hade den här titeln betytt så förbannat mycket mer än vad den är värd.
Regnet öste ner över västra London.
Vi skulle med några engelska polare på en lokal som hyrts för Gooners bredvid Wembley men arrangören hade sålt för många biljetter så trots att vi hade plåtar fick vi inte komma in.
Vi borde naturligtvis ha förstått att detta bara var början på den här söndagens misär.

Mäktiga Wembley var proppfull och nu skulle Arsenal ändå vinna en titel. Det var ju bottenlaget Birmingham på andra sidan.
Men vad hjälpte det …
Där på ena långsidan fick vi se en fullständigt bedrövlig insats av Wengers grabbar och när vi som bäst höll på att ladda för en förlängning klantade Koscielny och Szczesny till och det Obafemi Martins kunde avgöra.
Det blev en ny kolsvart tunnelbaneresa tillbaka till Angel och en gravöl.
En segerpint hade smakat så förbannat mycket bättre!

4 – Chelsea v Arsenal 2-1
Ligacupfinal, Millennium Stadium, Cardiff, 25 februari 2007

Chelsea med bästa laget – Arsenal med ett ”juniorlag”. Jag och Eriksson hade kommit till Cardiff kvällen före finalen, avnjutit en middag med våra vänner och laddat på bästa sätt inför matchen. Det var kallt men soligt när vi gick ner till River Taff och in på en pub bredvid Millennium Stadium.
Tomelilla och Vishal anslöt och vi skulle nu sjunga fram Arsenal till en oväntad seger.
Allt började så bra.
Walcott smällde in 1-0 och vi spelade bra. Hade stora starka Chelsea i brygga med vårt unga lag. Men så kom den där förbannade Drogba och avgjorde med en nick med sex minuter kvar.
Till råga på allt fick jag stå den tre timmar långa tågresan tillbaka till London …

MIllennium Stadium i Cardiff precis före avspark.

5 – Bayern München v Arsenal 3-1
Champions League-knock out, Olympiastadion, 22 februari 2005

Min resekamrat Mats Willner beskrev den kylslagna kvällen på Münchens väldiga Olympiastadion som ”timmar av lidelse”.
Inte fanns det någon snö på bortasektionen så att vi kunde kasta tillbaka när tyskarna startade sitt snöbollskrig. Nej, det var verkligen ingen vacker kväll i Europa.
1-3-förlusten sabbade allt och vi kunde inte vända på Highbury (1-0-seger dock).

Det var jävligt långt från läktaren till planen på gamla Olympiastadion i München.

Värdiga bubblare: Newcastle v Arsenal 4-4, 2011 (måste i alla lägen klassas som en förlust), Arsenal v Tottenham 2-3, 2010, Arsenal v Man Utd 2-4, 2005, PSV v Arsenal 1-0, 2007 och Barcelona v Arsenal 4-1, 2010.

I övrigt noteras att …
… vid en bra seger ska jag ranka mina skönaste vinster jag sett.
… det ska bli oerhört intressant att se Jack Wilshere i A-laget snart.
… biljetterna till Fulhammatchen är på väg ut till alla er som ska på den matchen.
… en seger mot Schalke är nödvändigt.
… det snart är dags för medlemsresa (vill du anmäla dig så finns det fortfarande några platser kvar, mejla medlemsresa01@arsenal.se).
… det finns massor med förluster som hade varit med på listan om bara räknat med de matcher man sett på tv.
… jag borde sovit för länge sen så därför slutar vi för idag!

Cheers!