Medlemmar: 8260 st.
Visa menyn

Blogg

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Nära men ändå så långt borta

Igår, tisdagen den 11:e mars spelade Arsenal sin sista Champions Leaguematch för den här gången. Vi avlade det sista besöket i den finaste av fotbollssalonger. Där bubblorna är som mest bubbliga, där kristallen är som mest kristalliserad strålkastarljuset lyser som allra starkast. På dem som briljerar och på dem som krackelerar. Nu vill jag inte påstå att vi krackelerade, vi höll snarare ihop laget bättre än vi brukar göra, men skadan var ju i och med 2-0-förlusten hemma redan skedd.

Bild för Davidsson och Mannen

Varför dröjer Wengers förlängning?

Arsène Wengers kontrakt med Arsenal går ut när kommande sommar tar vid och rykten om dess förlängning har florerat ett ganska bra tag nu. Det nya kontraktet har ryktats innehålla en höjning av en redan synnerligen välansedd lön och längden på kontraktet sägs vara tre ytterligare år. Snacket om förlängningen har varit igång ett bra tag men offentliggörandet lyser med sin frånvaro. I denna frånvaro hopas frågorna och i när dessa står obesvarade frodas spekulationerna.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Tjoff-Tjoff, -Wembley Here We Come.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser var det äntligen dags för FA-cupens semifinal och det blev, äntligen, en match som både var bra rent kvalitativt och fick rätt slutresultat. En fantastiskt böljande match med chanser som avlöste chanser och två lag med rejäl offensiv övervikt. Matchen stod, efter Özils 1-0 i 7:e minuten och Lukakus 1-1 i 32:e, och vägde innan AOC, efter ett lysande pass av Özil svepte in i straffområdet och förbi en Barry som till slut tvingades riva ned honom och straffen var ett faktum.

Bild för Davidsson och Mannen

Gör om, gör rätt

Vi såg väl alla vilken mardröm Arsenal hade mot stora stygga Stoke och hur avklädda vi blev när Stoke satte oss under press. Vårt centrala mittfält krympte i takt med att pressen ökade och våra kantspelare kom aldrig igång i någon som helst rörelse. När Oxlade-Chamberlain byttes in i 74:e minuten producerade han mer rörelseenergi än resterande lag hade gjort tillsammans fram till dess, men Wengers plan B blev till slut ändå att köra ballongbollar mot en flåsande fallfrukt till Giroud och en nyinsatt, men kanske inte helt rättinställd, Sanogo.

Bild för Davidsson och Mannen

Jag är så trött

Jag har förvisso lämnat min ungdom bakom mig och är troligtvis närmre min bortgång än min födsel. Men jag är ändå en tämligen energisk och energirik man. Jag är gärna ute och springer, håller helst ett högt tempo i livet i stort och uppges även vara en tempostark person att ha att göra med. Men nu är jag trött. Så evinnerligt trött. Jag vet att trötthet nu för tiden mestadels är ett skällsord, så jag får ta mössan i hand, räcka upp min hand i skam och erkänna. Trots min övriga personlighetsstruktur är jag trött. Så evinnerligt trött.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Ännu ett platt fall under press

När Arsenals spelschema slår Stoke Away doftar det alltid någonting speciellt i luften. Inte för att de båda lagen brukar tävla med varandra såsom konkurrera i samma tabellområde och, uppenbarligen, inte heller något geografiskt relaterat såsom en rivalitet grundad i närliggande. Att möta Stoke borta är alltid någonting speciellt av annan orsak.

Bild för Davidsson och Mannen

Play for the name on the front of the shirt...

Just nu går vågorna höga kring olika Arsenalspelares insatser, men framför allt deras attityd och deras i mångas ögon bristande inställning. Ofta sätts dessa i relation till uppskattat markandsvärde och inköpskostnad och en som fallit i många fantasters (tillfälliga?) onåd är sommarens rekordköp Mesut Özil. Vi fantaster ropade ”spend some f-king money”, fick se den trehövdade propagandaapparaten göra så och yttrar nu vår besvikelse över den bristande konstans som många anser Özil fört med sig den senaste tiden. Och om detta säger jag intet.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Ett kostsamt kalas?

Idag firade vi av West Ham-Johans dotter L som i dagarna hade fyllt sju år. Som den logistiker av rang jag, trots allt ändå, är hade jag kollat upp att jag skulle kunna delta som attan för att sedan, fem i fyra, rycka tag i sonen Henry för att ta med honom till en, till kalaset, närliggande sportbar och där se matchen.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: My United States of Whatever

Ja, vad skall man saga? Man kan skylla på en domare, eller snarare på ett dubbelbestraffande regelsystem. Man kan säga att vi var kassa, hänga Özil för en högst gamnackad straffspark eller Wenger för en lite märklig laguttagning. Eller så kan man säga att vi mötte ett av världens absolut bästa fotbollslag. Att vi faktiskt höll dem stången helt okej, att vi spelade med en man mindre i nästan en timme och fortfarande har ansiktet i behåll. Att vi föll med ett visst mått av flagga i topp.

Bild för Davidsson och Mannen

Send In The Clowns

För en herrans massa år sedan var på någon form av musikerträff i stora staden Vänersborg och frotterade mig under en helg med gräddan av stadens kulturelit (eller nja… kanske inte) eller i varje fall med väsentliga delar ur dess dåtida replokalspopulationer.

Sidor