The Headmasters Ritual: My United States of Whatever

Ja, vad skall man saga? Man kan skylla på en domare, eller snarare på ett dubbelbestraffande regelsystem. Man kan säga att vi var kassa, hänga Özil för en högst gamnackad straffspark eller Wenger för en lite märklig laguttagning. Eller så kan man säga att vi mötte ett av världens absolut bästa fotbollslag. Att vi faktiskt höll dem stången helt okej, att vi spelade med en man mindre i nästan en timme och fortfarande har ansiktet i behåll. Att vi föll med ett visst mått av flagga i topp. Och så kan man, ännu en gång, erkänna att årets Champions League, som så många gånger förr, slarvades bort redan i gruppspelet, när en gruppseger gavs bort genom en högst bleknosad insats borta mot Napoli.

Jag har faktiskt ingen egentlig analys, ingen syndabock jag vill hänga högt och inget misslyckande att pränta versaler kring. Jag kan bara konstatera att vi nu är så gott som utkastade ur detta finrum, att vi mötte ett lag som med största sannolikhet kommer vara ett av två finallag och att vi fortfarande har en ganska lång bit kvar till Europas fotbollstopp. Det saknas 3-4 startspelare av absolut toppklass för att utmana ett lag som Bayern, det saknas mycket av den mentala styrka som Wenger, i så många år, hävdat att vi har och det saknas uppenbarligen en hållbar spelidé som gör helheten bättre än summan av delarna.

Allt det där hade Bayern, det hade inte vi. I mitt tycke kämpade vi bra, vi hade en lysande 10 minutersperiod i matchens början, men där Özil kroknade när han lade upp bollen framför en allt mer växande Neuer där krympte både Özil, hans kreativitet och Arsenals tempostarka spel med honom. Laget blev som Özil, ständigt jagande, ständigt kämpande, men helt utan mod att använda inneboende kreativitet. När vi sedan, efter Szczesnys utvisning, fick spela med en man mindre i nästan timmen, ja då gick det som det gick. Bra kämpat med, på så många plan, så knappa resurser. Så här går det när en storklubb möter en mindre. Mina spelarbetyg är som följer:

Szczesny: 2,5/5. Toppklassräddning på Kroos skott i 3:e minuten, nedplock i 13:e och säker utboxning i 33:e. Sedan stötte han på patrull i en av väldens bäste, men också mest streetsmarta, fotbollsspelare i Robben som inte bara tog ned bollen lysande utan också placerade den oåtkomligt för Szczesny, men också för sig själv, sedan sprang rakt på den utrusande målvakten varefter domaren inte kunde annat än att följa en högst tvivelaktig regelbok. Inte snyggt, men smart av Robben. Ett stort plus till Szczesny för wankergesten på väg in i spelartunneln. Infantilt, underbart och omöjligt för UEFA att inte bestraffa.

Fabianski: 3/5. Kom in för att ta en straff som slogs i stolpen och följde upp denna Fru Fortunavisit med ett överlag stabilt målvaktsspel. Jag har svårt att se att han kan ställas skyldig för varken Kroos eller Müllers mål.

Sagna: 3/5. Höll bra koll på sin kant där främst Götze och Alaba rände runt hej villt. Sagna bidrog nästan ingenting offensivt, men var väldigt bra defensivt. Placeringssäker, brytningssäker och oftast på rätt sida. Stod i vägen, var svårforcerad och gjorde att Bayern ständigt bytte kant till deras högra.

Mertesacker: 2,5/5. Hade svårt mot de nästan elakt rörliga Bayernspelarna och åkte på några rejäla åkningar. Tappade bort Müller helt vid 2-0-målet men stod även för ett antal rensningar, bortnickar och resoluta brytningar.

Koscielny: 4/5. Arsenals bäste spelare för dagen fick ta hand om allt det där som vänsterkanten inte lyckades stoppa och som det centrala mittfältet fick se sig förbisprungna av och gjorde det mycket bra. Tappade markeringen på Robben i 63:e och var en hårsmån ifrån att ge bort en straff i 73:e, men hade mot detta nästan ett halvt A4-block av brytningar, rensningar och följsamma löpningar. Stor insats igår.

Gibbs: 3/5. Lämnades tämligen ensam av Cazorla under sin ungefärliga halvtimme på planen. Stred under denna tid bra emot övermakten och var delaktig i vår fina offensiva start samt täckte upp bra bakåt när den var över och snålblåsten tilltog allt mer. Jag har ännu inte läst hur länge han beräknas vara borta, men räkna –utifrån att Gibbs är Gibbs och vi The Arsenal – med minst en månad, troligtvis sex veckors frånvaro. Oerhört illa.

Monreal: 2/5. Ja, jag vet. Det är inte lätt att komma in och försöka springa ikapp mot ett lag som inte bara snart blir en man mer utan också har ett kollektivt spel så överlägset vårt. Tyskarna utnyttjade vår vänsterkant och de var obevekliga i sin nästan kliniska förmåga att synkronisera löpningar med bollbehandling. Och det blev Monreal ett av offren för. Kämpade, löpte och försökte. Men hängde inte riktigt med.

Flamini: 3,5/5. Sprang inte bara överlägset mest av alla (13.53 km) utan gjorde det också både med nytta och precision. Hockeyslängningar, täckningar på löpande band och ettrighet i yppersta världsklass. Till detta gick att lägga ett dirigerande, peppande och tjatande både på med- och motspelare. En vilthund som jagade bytet kvällen igenom, men som också lyckades slå ett par riktigt fina långbollar så länge matchen ännu var match.

Wilshere: 2,5/5. Väldigt bra start på matchen och i högsta grad delaktig i den kreativitet som borde slutat i ett ledningsmål för oss. Hade sedan svårt med Kroos, Lahm och allt vad central rörelse hette, men löpte oerhört mycket matchen igenom. Fick offra sin kreativa sida helt för att jaga och gjorde det helt okej. Stort minus till en för snabbt och slarvigt slarvigt slagen frispark i 87:e som kunde inneburit målchans för oss, men som slutade i kontring och 2-0 till gästerna.

Özil: 2/5. Började matchen magiskt, men sjönk ihop och skrumpnade helt på väg fram mot straffpunkten och det målvaktsspöke som växte sig enormt för var tiondel som gick. En rakt igenom uruselt slagen straff, varefter all kreativitet försvann ur honom. Slog passningar fel, alibitäckte vid skott och lyckades till och med springa offside vid ett av de högst fåtaliga besöken på Bayerns planhalva. Får ändå godkänt och det för att han i denna match och i denna, på så många plan svåra stund för tysken, avlivade en av myterna om sig själv. Han löpte. Han löpte inte alltid rätt och täckte inte som Flamini eller som Koscielny, den kompetensen saknar han, men han försökte. Han löpte, förlorade löpning och fortsatte löpa.

Oxlade-Chamberlain: 3/5. Ett av få ljus i det offensiva mörkret där han inte bara startade bra, med pigga löpningar och smarta inspel, utan också fortsatte försöka riva hål i Bayern och fortsatte utmana, även efter Özils utpysande straffmiss. Mycket bra kontringslöpning i 23:e där Neuer tyvärr var för snabbt och för smart ute och bröt och ett oerhört klädsamt avigt ryck förbi Dante i 28:e. Lovade gott offensivt och backade upp Sagna förtjänstfullt defensivt. Utbytt i 74:e och omgärdad av skaderykten. Hoppas verkligen att dess rykten är felaktiga.

Sanogo: 2/5. Oerhört svårt att bedöma en spelare som, i princip, fick överge sin primäruppgift redan efter dryga halvtimmen. Pressade bra och täckte ytor, men hade också en fin dribblingsräd utmed vänsterkanten i matchens inledning, ett riktigt bra skott i 6:e minuten och en fullständigt lysande omställning och boll för AOC att löpa fram en kontring ur i 23:e. Nickade bort någon hörna och hade en bra nedtagning och vidareskarv till Rosicky i 77:e minuten.

Cazorla: 1,5/5. Byttes, efter att Szczesny blivit utvisad, ut mot Fabianski vilket förvisso var smärtsamt att se, men inte mindre rätt. För under Cazorlas dryga halvtimme på plan hade han förvisso bra fart första 10-15 minuterna för att därefter avta, men framför allt lät han helt bli att hjälpa en så gott som ensamstående Gibbs mot Bayerns väldiga våg av smarta löpningar. Lite deppigt för Cazorla, men myten om Podolskis bristande hemjobb, kanske inte är på ett individuellt, utan mer på ett strukturellt plan. För vi har ju sett kreativa vänsteryttrar få sk-t, för att de fuskar i defensiven, förr. Eller?

Wenger: 2/5. Ja, jag vet inte. Om inte annat spännande att välja Sanogo före Giroud som, fram till den omryktade penetrationen av utomäktenskaplig ängsmark, spelat precis jämt. Sedan blev det, efter 10-15 minuter, aldrig en match där Wengers fotboll gick att skönja, utan vi fick mer betrakta ett kämpande Arsenal. Och det tordes väl Wenger få anse ha viss delaktig i, eller hur?

Mot det står att vi gått vilse i ännu ett europaspel och att truppen, ännu en tidig vår, visat sig vara en chansning av fragilitet. Att sommarens misslyckande på transfermarknadens anfallsdel och uppföljningen i samma bristande anda i januari, har sitt pris. Och det priset är att vi inte bara kör med en striker som inte gör mål, utan också att vi succesivt, så här på vårkanten, tappar mark på samtliga fronter. Är man ett topplag skall man ha ett topplags förutsättningar att bete sig som ett. Och det har Wenger, sin feta lön, alla härliga sponsordealar och alla miljoner på banken till trots, inte givit Arsenal. I år heller.

Så jag säger tack för i år, Europa. Hoppas vi syns nästa år. Och hoppas att vi gjort någonting med klubben som gör att den ser annorlunda ut och beter sig annorlunda nästa gång vinter övergår till vår. För jag kan liksom bara skaka på axlarna, sucka och säga whatever. Ännu en gång, ännu en vår och ännu en säsong. Är det så här långt från ett fantastiskt Bayern vi skall vara? Ett Bayern som omsatt sitt digra kapital till både spelartrupp i världsklass och en synnerligen genomtänkt och fungerande spelidé. Skall avståndet behöva vara så stort mellan dem och oss?