Davidsson och Mannen Blogg

Om jag hade velat vara konsekvent och i varje fall det minsta trovärdig skulle jag nu vara i farten med att skriva en inköpslista för anfallet, precis som jag har gjort för det centrala mittfältet och The Back Five.

Innan du kastar dig över din e-postklient och rosenrasande rasar över vissa Arsenal Swedanbloggares buskisnära rubriksättning, vill jag med ömsint öppen hand önska dig välkommen till samlevnadsrådgivare D&M:s lilla soffgrupp i rosa plysch. Ta en biodynamiskt odlad hälsocykel i slagtålig hammarplast och stig på. Till en soffgrupp där inga frågor är dumma och där allt är tillåtet, -så länge inte du eller någon annan kommer till skada.

Här sitter man så och försöker snika åt sig lite bloggskrivartid på egentlig arbetstid. Och jag sitter och försöker summera gårdagens match mot Manchester United, väva in dess inneboende variabler och resultatets konsekvenser samt se vidare fram emot onsdagens möte med Sunderland. Och jag måste erkänna att det känns lite både och, att det är lite svårt att finna rätt startblock att ta fart ur och att denna acceleration är lite svårhanterlig utifrån att min känsla säger en sak och min tanke en annan.

Ingen som har läst den här bloggen kan väl ha kunnat undgå vad jag tycker om fotbollsklubben Liverpool FC? Vad jag anser om dess enorma dubbelmoral när de säger sig vara på folkets sida, folket som aldrig vandrar ensamt, hand i hand mot onyanserade tabloidpressen och mot de elaka smutskastarna som vill illa. Klubben som bara haft oturen att bli offer vid läktarkatastrofer och klubben som representant för en stad som blev omåkt av en grävd kanal till Manchester, där de blev berövade sin livsnäring medan andra (städer) växte sig stora och starka.