Inköpslista för det central mittfältet

Då var det dags för Den Stora Namedroppingdagen, dagen som är upp till bevis och dagen då givna löften skulle hållas. För jag var ju, i inlägget om det centrala mittfältets utformning, redo att släppa iväg både Diaby och Arteta samt degradera Flamini till rotationsspelare utanför plats nr 1 och 2 på den defensivt huvudansvarande mittfältsposten. Så trots att jag ville/vill behålla Wilshere så har vi, number vice you know, åtminstone två vakanser uppstått utifrån mitt resonemang och de är dessa vakanser vi skall avhandla idag. Eller snarare lösningen och täckandet av dessa.  

Och jag måste erkänna att jag är den förste att tvivla. För å ena sidan har Coquelin med råge visat sig vara mogen att vara nummer ett på den mest balanserande platsen på det centrala mittfältet. Å andra sidan kan han vara lika mycket dagslända som Ramsey och Wilshere riskerar att visa sig vara, eller i varje fall göra liksom de har gjort, följt upp en lysande säsong med antingen svårhanterliga skadeproblem eller omläggande av sitt spelsätt i för laget negativ riktning. Till detta går att lägga det klassiska Wengerska argumentet att ingen spelare skall köpas in om denne står i vägen för en redan befintlig spelares utveckling och mot det går att ställa att vi skall spela minst 60-65 matcher nästa säsong och att vi då behöver två, i princip, likvärdiga alternativ på varje position för att kunna göra oss rättvisa och utmana om titlar när vinter övergår till vår.

I truppen har vi nämnde Coquelin, men vi har också Calum Chambers som förvisso spelat mest höger- och mittback och som kanske främst ses som det sistnämnda, men som är fostrad som central mittfältare med i huvudsakligen defensivt ansvar, under sin tid i Southampton. Till honom går också att lägga både 17-årige Krystian Bielik, som kom från Legia Warszawa i vintras, och 20-årige Isaac Hayden, som förvisso främst spelat mittback men som av Wenger nämnts som en framtida defensiv mittfältare. Bielik hann sin ålder till trots spela fem matcher i den polska förstadivisionen och är bofast i det polska U17-landslaget medan Hayden i september 2013 gjorde a-lagsdebut mot West Bromwich i ligakuppen och har spelat i samtliga engelska ungdomslandslagsnivåer upp till nuvarande U20.

Så de första frågorna att avhandla är om vi redan har vad vi behöver i klubben, om Coquelin kan bära ansvaret tillsammans med någon av Arteta/Flamini (vars framtider fortfarande är osäkra) och om någon av Chambers, Bielik eller Hayden redan nu kan anses vara tredjeval eller till och med andraval. Behöver vi verkligen lägga pengar på ännu en balanserande mittfältare när vi har alla ovan nämnda? Mitt svar är lika enkelt som självklart. Skall Arsenal vara en klubb som konkurera i fotbollseuropas absoluta toppskikt så kan vi inte nöja oss med ett fungerande förstaval, en skadebenägen eller vilt freebasande veteran som andraval och sedan krydda anrättningen med omskolade eller ofärdiga juniorer.

He will, he will block you! Bild: Bildbyrån.

Svaret är för mig är såldes självklart: Vi måste förstärka truppen med minst en färdig spelare som är redo att prestera på denna nivå och det måste vara en spelare som både kan konkurera med och avlasta Coquelin men som också kan spela med den unge fransmannen, vilket skulle kunna ge Arsenal ett annat taktiskt manövreringsutrymme när vi, exempelvis, möter något av de mer offensivt kompetenta topplagen, antingen i ligan eller i europaspelet. Oräkneliga är de matcher där vi gått bort oss och inte lyckats stå emot motståndarnas offensiv och ett mer solitt mittfältslås skulle kunna vara ett taktiskt redskap att sätta in i dessa ofta enskilda men också smått säsongsavgörande stormatcherna.

Det har, de senaste åren talats mycket om Southamptons Morgan Schneiderlin, om Özils gamla Realkamrat, Sami Khedira, om Lars Bender från Bayer Leverkusen samt om Dortmunds Ilkay Gündogan. Samtliga dessa spelare är defensivt begåvade centrala mittfältare med goda passningsfötter men samtliga har, i sina nuvarande klubbar, roller som mer liknar, eller är varianter av, Ramseys, Wilsheres eller Cazorlas, och spelar oftast bredvid en mer renodlat defensiv mittfältare. Jag tror alla dessa spelare skulle kunna bli någon form av yngre och kvickare Arteta, vilket skulle kunna vara ett bra komplement till Coquelin och således uppfylla de krav jag har på vårt sommarinköp för det centrala mittfältet, vilket skulle göra mig lugn och tillfreds i frågan.

Däremot tror jag ingen av dessa kommer till Arsenal. Khedira har både löneanspråk och ego som är för stort för att riskera att spela andrafiolen och han ryktas dessutom redan vara klar för Schalke 04. Lars Bender har, enligt ryktena, vid flera tillfällen uppvaktats av Wenger men både klubben och spelaren har tackat nej utifrån att de är nöjda med nuvarande situation, både ekonomsikt och spelmässigt, medan det redan har börjat ryckas i Gündogans trådar av högavlönare såsom Manchester United och chelsea, med vilka vi bevisligen inte kan konkurera med i nuläget. Schneiderlin ligger, enligt mig, bäst till i denna spelargrupp, men en övergång till Arsenal riskerar att gå i stöpet på grund av den hype som finns runt spelaren som i sin tur pressar upp priset vilket skulle kunna bli för högt för en spelare som går att placera i mellanlandet mellan Coquelins defensiv och Ramseys, Cazorla och Wilsheres potentiella box-to-box-roll. Så, nej, ingen av dessa blir det.

En bild på två blivande lagkamrater? Bild: Bildbyrån.

Om vi istället vänder oss åt ett annat håll, åt det mer renodlat defensiva hållet så finner vi fler namn som jag både anser vara intressanta och inte helt omöjliga att handla in till klubben. På denna lista har vi Lars Benders broder, Sven, som även han är en spelare av mer defensiv art och jag tror att även han skulle kunna bli ett spelmässigt bra rotationsval bredvid eller istället för Coquelin. Klopps flytt från Dortmund, uteblivet spel i Champions League och en eventuell spelarturbulens skulle kanske kunna locka Sven till Arsenal? Vidare så finner vi, bredvid Schneiderlin i Southampton, Victor Wanyama vilken inte bara stagat upp sydkustslagets defensiv utan också, sedan hans tid i Celtic, har erfarenhet av att helt plocka ned barcelonas bollruntrullande. Wanyama är en mer begränsad fotbollsspelare, men har en enorm fysisk närvara vilken tillsammans med Coquelin skulle skapa ett smått monstruöst mittlås.

På min lista finns också en av de som slog ut oss ur årets Champions League, Monacos Geoffrey Kondogbia som är en hårdför defensivspecialist med fin speluppfattning och fin vänsterfot, som jag skulle kunna bli en världsstjärna med rätt omgivning och utmaning. Han ryktades till Arsenal innan Monaco fick cashen att storsatsa och ryktas nu ifrån klubben när cashen och satsningen, i varje fall relativt, ser ut att sina. Sista namnet på min lista är Reals Asier Illaramendi som för några år sedan även han sades vara på Wengers inköpslisa, men som sedan smickrades av Reals lockrop och lön och som sedan har varit lite ut och in i de vitas startelva, beroende på motstånd och spelsystem. Även Illaramendi är en spelbegåvad mittfältare men som också visat sig vara villig att göra det tunga arbetet och underkasta sig lagets bästa utifrån andra, än mer offensiva, spelares framfarter. Jag tror egentligen att varken Illaramendi eller Kondogbia sitter i brådskande klubbytesläge, speciellt inte den förstnämnde, men är de två spelarnamn som lockar mig mest. Dels på grund av deras kompetens i relation till ålder och utvecklingspotential, men framför allt för att de skulle vara perfekta att rotera med Coquelin eller spela med honom om motståndet så kräver.

Så mina absoluta favoriter är de två sistnämnda, Kondogbia och Illaremendi, men jag skulle bli oerhört nöjd om något av de övriga spelarnamnen knyts till Arsenal. Visst har laget fler förbättringsområden än det centrala mittfältets balanserande del att lägga pengar på, men Coquelins vår har inte bara visat att han är en väldigt bra spelare utan även tydliggjort vilket underskott vi, under så många år, har lidit på en spelartyp som denne. Hans framfart har gjort oss så mycket bättre, inte bara för att försvaret har fått stöd utan också för att de offensiva spelarna äntligen har fått någon som avlastar dem och ger dem större offensiv frihet. Vi kan helt enkelt inte gå tillbaka till ett läge där Arteta eller Flamini spelar i liga och Champions League vecka efter vecka, vilket skulle bli fallet om Coquelin skulle bli skadad. Den tiden måste vara förbi och då måste vi inhandla en likvärdig spelare för Coquelin att konkurera eller spela tillsammans med. Allt beroende på motstånd och aktuell taktik. Men handla en kvalitativ spelare som är reda att leverera på denna position och i denna roll, det måste vi.