Medlemmar: 8418 st.
Visa menyn

The Headmasters Ritual

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Som en far till en son

Denna vecka har min son spelat fem matcher, gjort ett mål och träffat någon av målstolparna hela fyra gånger. Lika glad och stolt jag har varit, och ständigt är, över hans glidtacklingar, hans fina passningar och hans, tämligen, välriktade skott, lika mycket har jag unnat honom att få göra något ynka mål till av alla de chanser han har skaffat sig under matcherna.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Touched By the Hand of Koscielny

Igår, måndag, färdigspelades den engelska förstaligans 36:e spelomgång. Ett Arsenal som jagade ett fastare grepp om fjärdeplatsen mötte ett Newcastle United som, vad det verkade, jagade mest ingenting alls. Inför matchen stack jag, vilket är oerhört olikt mig, ut hakan och hävdade att Arsenal skulle vinna denna match åtta dagar i veckan och så blev, i varje fall igår, fallet.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Skritt

Igår, tisdag, tog Arsenal emot West Ham på Emirates gröna matta. Runt om på läktarna gapade tämligen många stolar tomma, tomma verkade även spelarna vara på energi och vi behövde ett mål i baken för att över huvud taget komma igång i någon form av rörelse. Arsenal som så många gånger denna säsong har tvingats studsa tillbaka, skulle nu återhämta sig från 120 spelminuter + straffsparkar mot Wigan, men även visa att det gick att hämta någon kraft, något positivt och något bärande från denna semifinalseger.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Amigos

Förra gången vi mötte shitty i ligan, och förlorade med 6-3 borta, låg jag sänkt i magsjuka och kunde inte prestera något som helst bloggande. Denna gång hade jag, under fredagskvällen, förgiftat mig med storvulet vemodig popmusik och alkohol, varför jag under lördagen var i ungefärlig form av ett skämt ägg.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Ja, det var verkligen att studsa tillbaka, det.

Ingen arsenallist behöver ju någon som helst introduktion till gårdagsmatchens kronologiska och symboliska betydelse. Efter att vi varit med om en så kallad olycka mot chelsea (f-sen, benämnde han verkligen lördagsmatchen som en olycka, den gode Wenger? Efter samma sak mot foolsen, mot shitty, mot shitty förra året, mot Bardford i ligakuppen och Blackburn i FA-diton förra året, uppgav Wenger verkligen att chelseaimploderandet var en olycka? I can’t believe it.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Norra London fortfarande rött? Check!

Sådan här matcher är lika roliga för den neutrale åskådaren som de är plågsamma för en lätt dystopisk Arsenalist som Yours Truly. Ni vet de där öppna matcherna som ena sidan av mig njuter av, rent underhållningsmässigt, men där den andre, den dominante, lider sig igenom i plågsamma invärtes krämpor. Svårast är det när vi står och slår bort bollen, när vi är under press och där det nya, det Wengerskt moderna Arsenal, tvingas uppföra sig som det gamla, det Grahamskt solida, Arsenal.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Nära men ändå så långt borta

Igår, tisdagen den 11:e mars spelade Arsenal sin sista Champions Leaguematch för den här gången. Vi avlade det sista besöket i den finaste av fotbollssalonger. Där bubblorna är som mest bubbliga, där kristallen är som mest kristalliserad strålkastarljuset lyser som allra starkast. På dem som briljerar och på dem som krackelerar. Nu vill jag inte påstå att vi krackelerade, vi höll snarare ihop laget bättre än vi brukar göra, men skadan var ju i och med 2-0-förlusten hemma redan skedd.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Tjoff-Tjoff, -Wembley Here We Come.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser var det äntligen dags för FA-cupens semifinal och det blev, äntligen, en match som både var bra rent kvalitativt och fick rätt slutresultat. En fantastiskt böljande match med chanser som avlöste chanser och två lag med rejäl offensiv övervikt. Matchen stod, efter Özils 1-0 i 7:e minuten och Lukakus 1-1 i 32:e, och vägde innan AOC, efter ett lysande pass av Özil svepte in i straffområdet och förbi en Barry som till slut tvingades riva ned honom och straffen var ett faktum.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Ännu ett platt fall under press

När Arsenals spelschema slår Stoke Away doftar det alltid någonting speciellt i luften. Inte för att de båda lagen brukar tävla med varandra såsom konkurrera i samma tabellområde och, uppenbarligen, inte heller något geografiskt relaterat såsom en rivalitet grundad i närliggande. Att möta Stoke borta är alltid någonting speciellt av annan orsak.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Ett kostsamt kalas?

Idag firade vi av West Ham-Johans dotter L som i dagarna hade fyllt sju år. Som den logistiker av rang jag, trots allt ändå, är hade jag kollat upp att jag skulle kunna delta som attan för att sedan, fem i fyra, rycka tag i sonen Henry för att ta med honom till en, till kalaset, närliggande sportbar och där se matchen.

Sidor