The Headmasters Ritual: Skritt

Igår, tisdag, tog Arsenal emot West Ham på Emirates gröna matta. Runt om på läktarna gapade tämligen många stolar tomma, tomma verkade även spelarna vara på energi och vi behövde ett mål i baken för att över huvud taget komma igång i någon form av rörelse. Arsenal som så många gånger denna säsong har tvingats studsa tillbaka, skulle nu återhämta sig från 120 spelminuter + straffsparkar mot Wigan, men även visa att det gick att hämta någon kraft, något positivt och något bärande från denna semifinalseger.

Och ja, Cazorla och Rosicky drev igång lite småsköna kombinationer och instick, Kongo drog iväg några crossbollar, vilka somliga träffade rätt och andra tämligen, nja, medan Giroud lyckades stå frispelad i tre, fyra sekunder innan han till slut fick iväg ett tamaste av skottförsök. Sedan kom det där ledningsmålet, när Jarvis i 40:e minuten tog vara på en stunds oreda i Arsenalförsvaret. Och då var det som om någonting hände, för efter det så hoppade våra små kanonjärer faktiskt upp i den omtalade sadeln, körde hälarna i sidan och lunkade igång en riktigt tilltalande fotbollsskritt.

Innan första halvlek hann avrundas, hann Podolski ta emot en lysande instickspassning från Cazorla, vända om och panga in kvitteringen bakom Adrian. Och när andra halvlek var tio minuter gammal omsatte Vermaelen en tämligen misslyckad hörna till en synnerligen välavvägd lyrboll mot en Giroud som tog emot den som om det fortfarande var hösten 2013 och i och med ett stabilt högerskott gav Arsenal ledningen. Där och då kände man att det, a la Arsenal 2014, kunde gå precis hur som helst. Men på något sätt, kanske genom att Big Sam givit sig f-nken på att bli än mer avskydd av Ironsfantasterna, lyckades Arsenal inte bara hålla emot utan även stänga matchen genom ett andra mål av Goldi Poldi, i 78:e minuten. Arsenal lyckades lunka sig ur denna match och ta första trepoängaren i ligan sedan spurs borta, för tusen år sedan. Mina spelarbetyg är som följer:

Szczesny: 2,5/5. En halvräddning just innan West Hams ledningsmål, bra utrusningar i 32:e och 65:e samt stabila nedplockningar i 38:e, 73:e och 83:e. Det, tillsammans med lite blanda-och-ge i spelet med fötterna, var väl ungefär vad guldkorn man kunde finna i den polska målvaktssäcken, denna afton.

Sagna: 3/5. Höll på att ge Hammers en straffspark redan i 16:e minuten, när han helt missade bollen för att istället träffa Jarvis ben och han kunde tacka fotbollsgudarna att det inte var Gerrard, Suarez eller annan random fotbollsfuskare han sparkade på, för då hade straffen varit självklarare än Wengers vaggande i tvångströja. Nu klarade Sagna sig och han bjöd på ett ganska bra spel, matchen igenom. Stabil i det defensiva utan att lysa speciellt mycket i det offensiva.

Mertesacker: 3,5/5. Bortsett från en häpp-nu-dribblar-jag-bort-mig-själv i matchens inledning, var han hur stabil som helst igår. Tog helt bort Carrol och var, med Koscielny åter vid sin sida, åter den solida och positionssäkre BFG vi kommit att vänja oss vid. Nickade bort allt som behövdes nicka bort.

Koscielny: 3/5. Tillbaka i backlinjen och tillbaka till lugnet. Även om Koscielny själv inte verkade vara så lugn. Stökade till det onödigt mycket vid gästernas ledningsmål, men bidrog inte bara med lugn (läs: Mertesackers betyg) utan också med ett väldigt bra duell- och man-mot-man-spel.

Vermaelen: 3/5. I Gibbs och Monreals frånvaro var Vermaelen, under gårdagskvällen, utlokaliserad till vänsterbackspositionen och även om han, uppenbarligen, inte är någon så kallat modern vänsterback (jag såg endast en reell överlappning, i 54:e minuten) och trots att han bjöd på en del felpass, så gav han oss inte bara en förnämlig assist till Girouds 2-1-mål, utan också ett antal brytningar, många bortnickar och tämligen bra försvarsspel. Gjorde fortfarande misstag och kunde vara som bortblåst när vi förlorade bollen och West Ham slog om (nåja), men räddade också vid några tillfällen sina egna misstag varför konsekvenserna inte blev alls som när han vikarierat som mittback.

Arteta: 3,5/5. Ja, det är i sådana här matcher Arteta skall spela. Mot lag som inte över huvud taget bryr sig om att sätta press utan låter honom vandra fritt med bollen och som inte heller använder hög bollhastighet på marken vid omställningar. För Arteta kom till sin rätt igår, hittade in med några bra rensningar och fungerade med sin upprättstående löpstil.

Kongo: 2,5/5. Verkade vara utskälld av sina så kallade lagkamrater mest hela tiden, men var enligt mig ändå inte alls så illa som både Podolski (”här, inte där borta skall passningarna komma”) och Mertesacker (”du skall stå i vägen för motståndarna när de anfaller”) verkade tycka. Tappade förvisso Noceriono vid 1-0-målet och spred förvisso bollarna lite hej vilt, men fortsatte ändå att slå bollarna, fortsatte att ta löpningarna, åt båda hållen, och fortsatte, trots viss tyngd, att täcka defensiva ytor.

Cazorla: 4/5. Precis som i fallet Arteta, så passade den här matchen och motståndet Cazorla väl. Han hade bra driv med bollen, ett par riktigt fina finter och ett stort antal fina instickspassningar. Spelade också ett tämligen uppoffrande tvåvägsspel vilket ändå inte verkade förta honom i hans offensiva verk. Ljuvlig assist till Podolskis kvittering, passningar som borde givit honom ett par assistpoäng till och MoTM enligt mig.

Rosicky: 3/5. Bra tempo med och utan bollen och stort defensivt tänk matchen igenom. Slog många passningar, men slog väldigt många passningar till fel adressat. Verkade ha ganska rejält felinställt sikte igår vilket tyvärr tog bort lite värde från tjeckens energiska insats. Slog några fina instick till Giroud och hade ett par linkups med både Giroud och Cazorla, men var annars mer jobb än finess. 

Giroud: 3/5. Ja, men herregud. Vilka chanser han fick och vilka missar han bjöd oss på. Vilka passningar han fepplade ut till inkast och vilken miserabel uppsyn hela han bjöd oss på. Han var värsta kalkonrullen fram till Vermaelens lyra dök ned på hans yta i 55:e minuten. Då blev han plötsligt Giroud oktober 2013, vred bort motståndarna med hela kycklingbröstet och tog ned bollen på ett nästan instruktionsboksmässigt sätt med vänstern innan han, med fel fot, avlossade ett otagbart skott längs med marken. Och efter målet, ja då tog han löpningar för laget, då blev relationen till bollen nästan uthärdlig och då verkade han plötsligt vakna ur sin törnrosasömn.

Podolski: 4/5. Ute i spelet på planen var han, -rätt värdelös. Men ställ tysken precis utanför eller i motståndarboxen, ge honom rätt instick och du skall få se på BOOM. Fin mottagning och vändning innan klassavslutet vid 1-1 och rätt löpning och oerhört välavvägd smackande vid 3-1-målet gör att man nästan kan bortse från hans tämligen vilsna uppsyn i spelet på resterande 2/3 av planen, hans fuskande i defensiven och hans smått resignerade gestikulerande mot passningsläggare som inte har vett att förstå hans geniala löpningar. Eller ja… typ.

Wenger: 3/5. Man tager vad man haver, sade Wenger och skickade in en startelva med en snittålder som till och med PRO:s korplag hade kunnat känna stolthet inför. En samling stapplande farbröder i den annars så ungdomliga gården där Wenger brukar spatsera omkring och inspektera ägorna. Nu satt han och vaggade med armarna långt nedkörda i Nikes blåa tvångströja, innan Det Stora Utspelet skedde i form av… en knuten näva. Inte de stora gesternas man, direkt. Men en fungerande gameplan mot ett tacksamt motstånd och en tacksam förmåga att inte stressa upp trots att vi gav dem ledningen. Insättningen av Ramsey, mot Rosicky i 72:e minuten, lovade gott inför framtiden på söndag medan inbytet av Jenkinson, Cazorla ut i 87:e var ren poesi.

D&M: 4,5/5. När West Ham gjorde 1-0 kände jag att det här höll på att gå åt skogen. Och dramatiska tider kräver dramatiska åtgärder, så eftersom läget i matchen var som det var och eftersom mina sju knäckemackor då redan var uppätna, bestämde jag mig för att dra mitt strå till stacken, för att göra vad stunden krävde och vända skutan på väg i kval till potentiellt CL-kval (häpp, den bjuder jag på): Jag kallade på Fru D&M, erbjöd henne fot- och benmassage och vipps var Arsenal på rätt köl igen. Jag knådade fruben i nästan en timme (utan uppenbart samlagsläge) och jag gjorde det för laget. Varsågod, Wenger, jag kan inte säga att nöjet var på min sida, men kan du återbörda gåvan genom att se till att klubben köper in fem världsklasspelare i sommar, ja då låter jag udda vara jämnt.

Så nu tackar vi för denna välbehövliga seger, vi håller stenhårt på Tony Pulis Palace och hoppas att Chamakh tackar för sin tid som överbetald bänkvärmare på Emirates genom att sänka Everton på Goodison i kväll. Vi är tillbaka i sadeln, om än i maximalt skrittempo och vi antog den första av de utmaningar vilka samtliga måste generera tre poäng/match. Det är en skön känsla det med. Gnägg på er allihop och tack för idag.