Deja vu

Han gjorde det igen. Arsene Wenger må stundtals vara frustrerande i sitt sätt att leda Arsenal, men nu står han där igen med fjärdeplatsen säkrad. Han gjorde det igen.

Det målas alltid upp dystopier om vilka konsekvenser det skulle bli om Arsenal missar Champions League-platsen, men tack och lov slipper vi fundera på det nu. Det står visserligen ett relativt ovisst kval i vägen till gruppspelet och jag har inte glömt nervpersen mot Udinese för två år sedan. Det kan vi dock oroa oss för om några månader, och istället passa på att njuta av St Totteringham's Day istället.

Tänk att historien alltid upprepar sig. Precis som i fjol var Laurent Koscielny målhjälten och precis som i fjol var det sådär äckligt nervöst på slutet. När bilderna från White Hart Lane på Bales ledningsmål var det nog fler än jag som kände maxpulsen komma som på beställning. Det är inte hälsosamt att utsättas för detta år efter år.

Den här säsongen ska nu analyseras i några månader samtidigt som Twitter ska hitta på hundratals rykten om tänkbara värvningar. Jag tror dock att min analys får vänta lite tills pulsen är nere på normal nivå igen. Så det blir väl lagom till midsommar...

Jag vill dock ge försvaret en guldstjärna redan nu. Deras insats under ligaavslutningen har varit en förutsättning för att fjärdeplatsen till sist säkrades. De mål som har släppts in har i regel tillkommit på fasta situationer, och bortser man från sådana har ju Arsenal bara släppt in ett mål sedan förlusten mot Spurs. Vi kanske börjar se den där omtalade Bould-effekten nu?

Nu ska jag ägna resten av min vakna tid den här helgen åt att googla lasangerecept. I morgon vet jag vad det blir till middag. Det är bara att tacka Wenger för det. Han gjorde det igen.