Nu är inte jag någon Sören Holmberg när det kommer till att rapa historisk statistik och dess betydelse, men jag vågar ändå påstå att den här helgen var unik. Det uppenbara, att de övriga förväntade topplagen förlorade eller tappade poäng samtidigt som Arsenal vann, behöver jag knappast tala om för någon. Men det faktum att samtliga lag som slutade på den övre halvan av tabellen efter förra säsongen - utom Arsenal - tappade poäng under helgen borde få en och annan att lyfta på ögonbrynen. Det är svårt att se hur resultaten skulle ha kunnat vara bättre ur ett Arsenalperspektiv.

I helgen hade Arsenal Swedens styrelse styrelsemöte. I normalfallet håller vi möten på Google Hangout, då den geografiska spridningen på våra hemorter och det faktum att vi alla har jobb att sköta gör det praktiskt omöjligt att ses varje månad. Den har gången träffades vi dock IRL, vilket ändå är att föredra. Vid fysiska möten har vi mycket större möjlighet att genomföra längre sittningar, och då finns dessutom förutsättningar för informellt snack över en öl eller två.

Fenomenet Deadline Day har under den senaste femårsperioden spårat ur till något som i en del kretsar nästan är viktigare än en cupfinal. Det är tv-sändningar och livebloggar och på sociala medier hamras inläggen ut i en sådan frekvens att det ger utslag på richterskalan. Jag förstår någonstans att det blir så, för rent dramaturgiskt påminner dagen om FA-cupfinalen.