Arsenal dominerade på Manhattan

Ni får ursäkta mig om jag är mindre sammanhängande än vanligt i det här inlägget, för hjärnan är halvt om halvt satt ur spel på grund av jetlag efter hemkomsten från New York. Jag menar, i natt drömde jag att Yaya Sanogo gjorde fyra mål i en match…

New York-resan var riktig trevlig. Inledningen handlade en hel del om Arsenal då vi på fredagen, dagen före matchen, gick till 14:e gatan på Manhattan (det där med gator och avenyer i rutnät är ett mycket sympatiskt system för oss med mindre bra lokalsinne) där Arsenal New York arrangerade supporterfest på tre barer.

Det var galet mycket folk där, och det var kul att se hur amerikanarna hade vallfärdat till New York för att se matchen. Det var t-shirts från städer och stater över hela landet. Några få bekanta ansikten från England hade letat sig över Atlanten, men europeerna var naturligtvis i minoritet.

På lördagen inledde vi med att besöka Madison Square Garden, vilket på sitt sätt var mäktigt att se, men guidningen blev mest komisk. Allt med arenan var tydligen unik i världen - vilket får mig att dra slutsatsen att den som påstår det aldrig har varit på Emirates. Logerna och Diamond Club där utklassar Madison Square Garden fullständigt. Det var också lite gulligt när guiden berättade att de hade bevarat en vägg från 60-talet när de renoverade arenan i hisoriskt syfte. Jag hade inte hjärta att nämna att vi har ett café från 1878 i Uppsala, för hon som guidade var så stolt.

Vi tog Path-tåget under Hudson-floden och landade mitt i någon form av hamnområde i New Jersey där Red Bulls Arena ligger. Till en början kändes det som att vara i England när strömmen av matchtröjor slingrade sig mot arenan, men när vi kom närmare och såg att det pågick en klassisk baklucke-barbeque på parkeringsplatsen blev känslan oerhört amerikanskt. Inne på arenan var det också påtagligt att amerikanarna i hög grad förknippar det här med att kolla på sport med att äta och dricka. Utbudet var minst sagt stort. För en del var det heller inte så viktigt att man hade tagit på sig Arsenals eller Red Bulls matchtröja. En Man United-tröja med 20 Van Persie på gick tydligen lika bra...

Om matchen finns det inte mycket att dryfta så här en dryg vecka senare, men det var intressant att se hur halva arenan - majoriteten i Arsenaltröjor - jublade när Red Bulls gjorde matchens enda mål. Varför tar man på sig en Arsenaltröja om man tänker jubla när motståndarna gör mål? Obegripligt.

Det var också kul att se Thierry Henry. Han är fortfarande en klasspelare när han känner för det och hyllningen han fick när han byttes ut var mäktig.

I övrigt var det ganska stark Arsenal prägel under de där dagarna. Det kryllade av Arsenaltröjor i Midtown där vi bodde och FA-cuppokalen dök upp på alla möjliga platser i stan. Nu är det kanske så att man ser det man vill se,  men trots att både Manchester City och Liverpool var i stan senare under veckan var det Arsenaltröjora som dominerade.

Nog var jag lite sugen på planeringstadiet av resan att stanna till i London på vägen hem och gå på Emirates Cup, men det var tur att vi valde bort det. Jag var galet sliten efter en nattlig flygresa.

Matcherna i helgen tycker jag att vi ska ta med en nypa salt. Lika lite som att vi kan boka in CL-finalen efter 5-1 mot Benfica, lika lite är det fullskalig kris efter 0-1 mot Monaco. Visst är det surt att förlora, men dessa matcher handlar om att komma igång fysiskt. Några fina prestationer kan vi dock ta med oss, som till exempel nyförvärven Calum Chambers och Mathieu Debuchy. Joel Campbells första halvlek igår såg lovande ut, liksom Hector Bellerins insats i den matchen. Att Yaya Sanogo äntligen hittade målet (de som jobbar på Internet bekräftar att det inte var en dröm) kan bara vara positivt, för Wenger verkar ju vilja satsa på honom även under kommande säsong. Alexis såg inte helt hundra ut fysiskt, men visade glimtvis vad han kan.

Det enda som är oroväckande inför säsongen, bortsett från att domarnas pakt att aldrig blåsa straff för Arsenal fortsatt verkar gälla, är att båda de insläppta målen i helgen kom på fasta situationer. Det känns som att det är ett lika stående problem i Arsenal som de ständiga skadorna. Steve Bould har lite att jobba med där.