Senaste blogginläggen

Cesc Fabregas visar med stor tydlighet vad han tycker om Tottenhams lag i dagens The Sun. Jag finner detta oerhört roligt - även om det är en sån där kommentar han kan få äta upp om det unthinkable inträffar.

Matchenpulsen stiger så sakteliga. Just nu har vi gjort en mellanlandning på hotellet och Luks tar en powernap. Snart tar vi sikte på The Tollington, en av favoritpubarna utanför Emiraten, för att på allvar bli redo för The North London-derby. Det är det fjärde derbyt jag ser live och "jag" är hittills obesegerad - med andra ord talar det mesta för seger i kväll.

Efter Cescs kommentar ovan, är jag övertygad om att han avgör. Mitt tips: 3-1 (Adebayor, Cesc 2). 

Jag håller inte med Ahldén när han skriver att Arsenal gjorde en medioker insats. Från min plats bakom målet på bortasektionen kändes The Gunners, om inte överlägset, så i alla fall övertygande. 

Tycker även att Bendtner, Song och Eboue gjorde bra insatser - även Gael var bäst som vanligt. Bendtner gjorde en stor arbetsinsats och tog många tunga löpningar som skapade ytor åt VP och Theo samt Adebayor när han kom in. Vilken resurs att ha en sådan spelare som Ade att slänga in i andra halvlek.

Stämningen var underbar på vår läktare. "When The Spurs go marching down", Eduardosången, "You can stick your bubles upp your *rse" avlöste varandra och vi stod upp hela matchen. När bolluslingen till slut gick in i målet nedanför oss var det sån där härlig lets-go-fuckin-mental-stämning. West Ham-supportrarna började smita ut och vi drog igång "Is there a fire drill?". Humor.

Roligast var dock efter matchen när Almunia skulle gå och slänga upp sin tröja på läktaren och vakterna försökte hindra honom. Efter ett kortare palaver slängde spanjoren ändå upp sin tröja och sina handskar, och alla började håna vakten med den sköna "Are you Redknapp in disguise?". 

Efter matchen var det ganska städat. Vi tog en sjukt lång promenad från Upton Park tills vi gick vilse. Luks fick fråga var vi var på McDonalds. Några segerpints hann vi dock med på The Bailey på Holloway Road innan det blev hemgång.

I lördags var vi i Coventry och såg Sky Blues-Derby. Det var en lika tråkig match som det låter, och vi ägnade större delen av andra halvlek under läktaren med en pint eller två. Det var dock en kul utflykt och om inte annat så har man lärt sig att man aldrig behöver åka till Coventry igen...

Idag ska Luks och Lander på någon form av Conferencematch, medan jag tar tåget söderut till mina vänner i Brighton. That shall be fun. 

Oops!

Juande Ramos blev naturligtvis kickad efter en minst sagt bedrövlig (även med Sp*rs-mått mätt) start.  När krisen kräver under med magiska effekter, väljer Levy & hans nissar att kontraktera nomaden av nomader: Harry Rödknapp!

Den mannen har alltid påminnt mig om den sjukligt trötta jakthunden i Bugs Bunny. Kan riktigt se framför mig hur spelarna kommer samlas idag inför matchen mot Bolton, och se denna nya mirakelman utöva shamandanser för att vända trenden. Kan Jag vara den enda som tycker att pepping kan vara att ta vatten över huvudet för någon som ser ut som att han har köpt smör för sms-lån, tappat det på golvet, halkat i det, svimmat & vid vaknande sett hur hela traktens katter lapat i sig allt?

Jag är definitivt inte den som ägnar sig åt lyteskomik (förutom när jag ser mig i spegeln, då!), men han har ju karisma som en dammig bokhylla! Har så svårt att tro att spelarna kommer att lyssna på kamptal & taktik. Tror snarare att samtliga kommer att tysta sitta och gissa längden på mirakelmannens ögonlock...

Sen har han ju också en tendens att hoppa mellan sjunkande skepp. Hur tänker han när han lämnar Pompey för Sp*rs? I Pompey har han otvivelaktigt gjort ett riktigt bra jobb. Han har inte haft alltför mycket press och förväntningar på sig. Han har värvat riktigt smart och visat resultat.

Personligen tror Jag att Rödknapp gör sig den största otjänst man kan genom detta drag. Sp*rs har en sån fin tradition att vara ett loser-gäng på alla sätt, och kanske skulle det vara en skön utmaning för någon av världens toppmanagers att bita i ett sådant surt äpple. Men Harry Rödknapp? Tjena! 

Sen måste man ju visa det här också! Egentligen är han ju riktigt skön!

Vad tror ni om följande upplägg?

Lördag: BA0771 från ARN till LHR kl 07.05. Tåg till Coventry. Match Coventry-Derby (Please do not ask me why) på Ricoh Arena. Stella och vinägerchips på tåget? Ja tack.

Söndag: West Ham-Arsenal, Upton Park. Tre poäng? Ja tack.

Måndag: Språkresa till vännerna Becks och Josefin i Brighton. Pirguidning? Ja tack.

Tisdag: Bakiståg tillbaka till London. Någon form av pubrunda på eftermiddagen. Leyton Orient-MK Dons på Brisbane Road. Sjunga Orient-ramsor? Ja tack.

Onsdag: Uppladdning för North London-derby. Arsenal-Storklubben. Vänder det äntligen för Sp*rs? Hahaha.

Torsdag: Hemresa. Ångest över allt jag har missat i plugget? Ja tack.

Dagens citat hämtar vi från gårdagens AGM som hölls på Emirates.

You are all very quiet today. It reminds me of saturday's game at the Emirates. 

Det är naturligtvis Arsene Wenger, mannen med guldcitaten, som har uttalat sig. Och det är en tydlig känga mot Arsenalpubliken, som bara vid enstaka matcher förmår skapa ordentligt tryck på Emirates. Det går inte att argumentera mot Le Boss i det här fallet, då vi borde kunnaordna en ljudnivå som skrämmer bort alla lag.

Istället kör vi bibliotekets ljudnivå. Ibland är det pinsamt tyst.

Läser i UNT om ett Superettanlaget Sirius:

Richard Richardsson vägrar att svara på om någon annan förening har hört av sig, men avslöjar ändå att han själv har hand om kontakter med andra klubbar.
- Min agent sitter inne så den biten sköter jag själv.
Din agent sitter inne?
- Ja, Kent Carlzon var ju med i den där IFK Göteborgshärvan.

Det kanske bara är jag, men skulle inte fotbollsvärlden vara en mycket bättre plats om alla agenter åkte in i fängelse? Mycket av spelarnas girighet triggas igång av agenter, och det leder till historier som de rörande Cashley och sommarens Adebayorsåpa.  

Jag påstår inte att spelarna skulle vara mindre giriga utan agenter, men jag är säker på att det är de och andra rådgivare som många gånger förstärker pengahungern. Det kan säkert räcka med en oskyldig kommentar - "I Milan skulle du få så här mycket i lön" - för att starta en transferhistoria som kan rasa i månader. Detta även fast spelaren i fråga redan lyfter tiotals tusen pund i veckan och trivs i klubben.

Inte för att jag är straffivrare på något sätt, men när det kommer till agenter har jag bara en sak att säga: Bunta ihop och bura in.

Då har vi fått en ny prognos på Rosickys comeback. På nytt är den framflyttad ytterligare. Wenger uppdaterar oss om läget ungefär en gång i månaden och varje gång har datumet för tjeckens comeback flyttats fram en månad. Frågan är inte längre när Rosicky kommer tillbaka - den är om han kommer tillbaka.

Det har snart gått ett år sedan han klev av nio minuter in i FA-cupmatchen mot Newcastle. Sedan dess har han inte kunnat spela en enda minut i Arsenal, trots ihärdiga rapporter om hans snara tillfrisknande.

I somras opererades han och missade därmed EM. Operationen verkar dock inte ha haft den önskade effekten, då han fortfarande inte kan spela fotboll eller för den delen träna för fullt.

När Wenger just innan säsongen inleddes sa att Rosicky skulle missa inledningen skämtade jag om att Eduardo skulle bli frisk före Arsenals nummer sju. Då var det ett skämt, för nog borde ett benbrott ta längre tid att läka än en ljumskskada? Idag är skämtet i allra högsta grad allvar, då det faktiskt ser ut som att Edu gör comeback före tjecken.

Rosicky har varit skadedrabbad under hela sin Arsenalkarriär, och jag tror att Wengers tålamod är slut nu. Han har nog börjat räkna bort mittfältaren  - och skulle han mot alla odds lyckas komma igen, då är det bara en bonus. 

Tjecken är en grym fotbollsspelare när han väl är frisk och hittar formen. Det vore tragiskt om hans karriär slutar så här. 

Bosse Pettersson sa "man blir aldrig besviken när man ser Arsenal spela" i Viasatstudion efter match i går. Well, Bosse, jag kan avslöja att jag har blivit enormt besviken när jag har sett Arsenal spela. Som mot Hull till exempel.

Matchen mot Fenerbahce blev man dock inte besviken på, i alla fall inte anfallsmässigt. Arsenal brukar vara ineffektivt framåt, men när man sätter fem av sex skott på mål tyder det på bra skärpa i de avgörande ögonblicken. Både Adebayor och Walcott var grymt kyliga vid sina frilägen och även de övriga tre målen satt säkert bakom Feners keeper.

Försvarsmässigt är det dock svårt att vara nöjd. Almunia räddade Silvestre och Song ett antal gånger när de släppte till väl enkla målchanser. Jag undrar varför Djourou inte fick spela, för jag håller honom som en mer kompetent mittback än Song. Ett tag i matchen var det rent Hawaii-spel med två vidöppna försvar. Det var nästan som på Kassam Stadium mellan Oxford och Leyton Orient i slutomgången av League II för två år sedan då bägge lagen var piskade att vinna och avslutade matchen med fem man var i anfallet.

Man kan bli besviken av att se Arsenal, men det är aldrig förutsägbart. Matcher som Fulham och Hull mixas med Porto och Fenerbahce i en salig röra. Jag är rädd att vi får leva i en ständigt berg och dal-bana den här säsongen, för rätt var det är orkar inte ungdomarna ladda om till en match. Särskilt nu när tungviktsfighterna börjar dugga tätt.

Till sist. Alex Manninger spelar med Juventus och vinner mot Real Madrid och Alex Song gör mål på volley. Snart har jag sett allt. 

The Guardian växer mer och mer. Nu är den etta på min surfrunda, vad gäller engelska tidningar.

Efter den här artikeln blev jag om möjligt ännu mer imponerad av den.

Min favorit: What would an improved version of Spurs be called? Newcastle United.

Efter en mer än lovligt seg förmiddag i plugget kom jag hem och skulle börja skriva en totalt omotiverande uppgift. Det enda som hindrade mig från ett större raseriutbrott var att det är match ikväll.

Då möttes jag av följande glädjechock, som min lägenhetskamrat - Han med Mustaschen - hade inhandlat:

För att använda Gert Fylkings odödliga ord: Äntligen! Jag har efterlyst denna gudomliga smak på den svenska marknaden i åratal. Hittills har jag bara haft möjligheten att inhandla den på öarna, men nu har chipstillverkarna tagit sitt samhälleliga ansvar.

Matchölen ikväll kommer att smaka osedvanlig gott med detta tilltugg. Och i och med den framgång kan jag inte tänka mig att det blir något annat än seger i matchen.