Senaste blogginläggen

Ibland slår det mig, som vore det en vänsterslägga av sällan råkat slag, att vissa fundament aldrig har en bärande funktion. Och just idag känner jag skarpt att hörnflaggor är just ett sådant fenomen.

Varför denna symboliska onani i något som saknar något som helst värde? För fan, surprise Me! Eller, rättare sagt (..Jag har allt för hög/låg acceptans-nivå...) surprise "the linjedomar guy" eller "the I-wish-I-was-a-Bentley-guy".

Varför tänker inte vi som hockeysnubbar? Kör ovala hörn!

Varför jobba bajset ur sig endast för att trilla boll i ett (till synes) rektum utav de kvadratmetrar som utgör en fotbollsplan? Vore det inte bra mycket bättre att, genom en enkel manöver, kunna driva sitt steg (utan krusiduller & laj-laj) mot målet som faktiskt är ditt mål?

Nähähä då!

Du måste tyvärr ut till en stärktstrykt liten vimpjävel fäst på en stolpfan. Väl där skall Du genomföra två/tre/fyra/femstegsfinter som på sin höjd leder till inkast eller hörna.

Tänk vad kul det skulle vara om vi inom rimlig framtid kunde få se doserade hörnkurvor ? Att få se en speedad Theo, med Ingesson-liknande älgakliv forcera sig fram längs en kritvit linje. Att få se honom passera en assistant-referee som om han vore han den Amsterdam-hooker Theo sneglade åt, men aldrig såg. Att se honom svänga en mungipa till hemmasupportrarna. Och sedan ge järnet! Dosera! Dosera grabben!

Det mesta därefter skulle falla sig naturligt... Bära eller brista. Att kasta sig ut - är att gå på mål. Allt annat är Allsvenskan.

Men, framför allt, no more Bolibompa! Dosera vid varje hörnflagga.

- Vi åker inte dit för att försvara. Vi åker dit för att anfalla.

Ungefär så sa Arsene Wenger före matchen mot Fenerbahce. Man kan nog säga att han fick mer rätt än han ville, för hade inte kapten Manuel storspelat i målet hade den här matchen mycket väl kunnat sluta 5-5. För försvarspel var ingenting Arsenal prioriterade i Istanbul.

Samtidigt är det enormt skickligt att göra fem mål på bortaplan i Champions League, vilket motståndet än må vara. Det var inte heller några slumpmål utan Arsenal spelade till sig chanserna och var skoningslösa i avsluten.

Adebayor visade att han inte har glömt var målet står och det är viktigt för hans självförtroende, vilket i sin tur är viktigt för Arsenal som är beroende av Ades mål. 

Jag tycker också att Diabys match var sensationellt bra med tanke på hur länge han har varit borta. Hans aviga finter måste vara helt omöjliga att försvara sig mot. Hoppas, hoppas, hoppas att hans skadebekymmer är historia nu. Kan VP hålla sig frisk i ett halvår måste väl Diaby kunna det.

Det var en passande avrundning på matchen att Diabys ersättare på mittfältet Aaron Ramsey fick göra sitt första mål för Arsenal.  Är det måhända The Gunners yngste målskytt i Europa, eller var Cesc före där med? Jag fick i alla fall Cesc-vibbar av hans mogna och modiga spel på den offensiva planhalvan.

Med två hemmamatcher kvar i gruppspelet kan jag inte se hur Arsenal ska missa gruppsegern nu. Det gör den här segern oerhört värdefull.

Till sist. Som väntat medförde Vinägerchipsen en imponerande seger. So far so good. Jag är dessvärre inte helt övertygad av den svenska varianten, då man har varit alldeles för snål med själva nyckelingrediensen. Betyget stannar därför vid blygsamma .

Det är ingen hemlighet att jag vill se någon annan än William Gallas som kapten för Arsenal. Först i Wengers kö, bakom Gallas, står Kolo Toure och sedan Manuel Almunia. Spanjoren fick ju ta över bindeln när Kolo klev av i lördags.

Jag hade gärna sett att Cesc Fabregas hade fått chansen. Han är redan en ledare på planen och vid det här laget åtnjuter han respekt av alla motståndare. Han är inte heller rädd för att kliva in i närkamper och stå upp för sina lagkamrater när det behövs. Han föregår med gott exempel helt enkelt.

Att han skulle vara för ung är inget vidare bra argument. Tony Adams blev kapten när han var i Cescs ålder, och det finns många andra exempel på spelare som har fått leda sina lag i unga år. John Terry, Fernando Torres och Steven Gerrard är några. 

Cesc har redan gjort över 200 matcher för Arsenal. Även om han enligt passet är ung så har han erfarenheten som krävs.  Han har också spelat både CL- och EM-final så han vet också vad som krävs i de riktigt stora matcherna. 

Ser man bara till dessa egenskaper är han en övertygande kaptenskandidat. Med tanke på hans uppenbara känsla för klubben, och hans snabba dementier så fort någon tabloid hävdar att han vill lämna England kan man undra varför Wenger tvekar.

Det finns en sak som talar emot Cesc, och det är hur han är utanför planen. Jag tror att det är här Arsenalmanagern ännu inte ser Cescs kaptensegenskaper. När jag intervjuade Fabregas för drygt ett år sedan gjorde han ett mycket blygt och försiktigt intryck. Den säkerhet och pondus han har på planen syntes inte till alls, och då blev det med ens tydligt att han fortfarande är ung för att vara en världsstjärna. Frågan är bara hur mycket han har hunnit mogna under den tid som har passerat sedan jag träffade honom.

Detta måste vara anledningen till att Wenger anser Cesc vara för ung för att vara kapten. Allting talar dock för att Fabregas en dag blir kapten i Arsenal - förutsatt att han fullföljer sitt kontrakt. 

Huja - det här är svårt! En del av mig (drygt 99%) vill se Sp*rs göra en All-beaten säsong: noll trepoängare! Degraderade, förnedrade & trancherade!

Men... Vad tomt det skulle bli utan de liljevita mupparna i samma division som oss. Säsong efter säsong ser jag oss värva klokt med fotbollens snålaste manager i Le Boss. Och med samma ögon ser jag Sp*rs öppna stora plånboken och värva... ganska bra faktiskt. På pappret alltså! Måste tillkännage att jag delvis kan förstå hur en Yid kanske känner sig i försäsongerna: i år vänder det! Yes! Davids, Keane, Berba, Dos Santos, Modric, Bentley osv. Och efter några veckor visar det sig att det inte alls var dessa namn som värvades, utan det var: Smör, Mjöl, Ägg, Salt & Socker = Samma gamla pannkaka som vanligt!

Vad tomt det skulle bli att om dom inte fanns där varenda gång (dvs, varje dag) jag studerar tabellen. När min blick faller ner igenom placeringarna för att se avståndet mellan oss och dom. När mungiporna dansar hambo, och sylvasst snabbt börjar man gissa s:t T-day!

Skulle tycka att det är perfekt scenografi om vi kunde fira s:t T-day på denna sida nyår (skulle vara hur kul som helst!), men även för ett sådant dynglag måste det väl vara en direkt omöjlighet att vara sådana sopor? Eller?

Nej, hur hemskt och förrädande det än må låta: om Sp*rs i april ligger under sträcket måste jag nog "supporta" dom lite. Det skulle bli alldeles för ansträngande för ögonen att räkna placeringsavstånd genom två divisioner...

I 65: e minuten av lördagens match undrade jag följande: "Varför får Robin van Persie vara kvar på planen? Vad kommer han göra under de följande tio minuterna som han inte har gjort hittills?".

Fem minuter senare stod jag med mössan i handen och bad högtidligt om ursäkt för att jag återigen hade tvivlat. Samtidigt var mina frågor tämligen logiska efter holländarens ineffektivitet under matchen. Tur då att Wenger inte följer min logik, utan - mer rimligt - sin egen. Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen: Arsene knows - Axel doesn't.

En mer relevant fråga som matchen väckte var hur det kommer sig att Adebayor bidrar med så lite den här säsongen. Visst är han tillsammans med van Persie lagets bästa målskytt så här långt den här säsongen, men han har bara nätat i tre av tolv matcher av vilka han har startat alla utom en. Arsenal behöver en målskytt som kan kliva fram och näta kontinuerligt i match efter match, inte någom som på sin höjd gör mål i var fjärde. Vi behöver en sån målskytt som Ade var i vintras.

Det är svårt att sätta fingret på varför togolesen inte hittar målet i lika många matcher den här säsongen som under förra. Kanske är det tillfälligheter eller otur som spökar och i så fall lossnar det när som helst, för fjolåret var knappast en tillfällighet. Beror det på något annat, som inställningen exempelvis, är det allvarligare. Då måste Wenger, Rice och Primorac förklara för honom vad som gäller, eller ge Bendtner/Vela en allvarligt menad chans i startelvan. 

Igår var jag på en tillställning där någon styrde upp en turnering i Fifa 09 på Playstation. Jag försökte smita undan i och med att jag är lika talanglös på att spela dataspel som Teddy Sheringham är på att välja klubbar att representera, men under glada tillrop blev jag övertalad att vara med.

Det var uteslutet att vara Arsenal i turneringen då jag naturligtvis inte ville vara med och sänka min egen klubb. Därmed tog jag en klubb som jag snarare älskar att se förlora. Tottenham Hotspurs.

Mycket riktigt. Jag kom inte bara sist. Hade det funnit en plats efter sistaplatsen hade jag fått den. Jag var toksämst med noll gjorda mål och noll inspelade poäng - skrämmande likt verkligheten. I matchen mot Arsenal blev jag så förnedrad att till och med Manuel Almunia snurrade upp hela mitt lag och gjorde mål - inte fullt så likt verkligheten, men samtidigt inte otänkbart.

Jag måste lära mig att jag inte är byggd för att spela dataspel. Football Manager har jag inte spelat sedan 2006 då jag var Barcelona och fick stryk mot ett lag från en lägre divison med 8-0.

Vill avsluta med att, apropå Storklubben, lyfta en skärmdump som signaturen Rock Stronga publicerade i en kommentar till mitt förra inlägg. Internethumor när den är som bäst. 

...om man inte kan lite på Steve Jobs?

Jag har idogt spanat genom tidningarna efter ert frustrerade sökande utav mig, kollat in Glufsen & Slufsen på Efterlyst samt spanat över nejden i hopp om att se en skallgångskedja med röd/vita tröjor. Men, nej, man verkar inte vara saknad. Det är okej. Ni har väl fullt upp med ert... Men den som yppar ett saknadens tröstande ord till mig på Lördag, bjuder jag på en pils.

Steve Jobs? Undrar ni lite lätt kanske? Jo, Steve är den som har hållt mig borta från denna sida ett tag nu. Det finns några få faktum i världen som ej går att bestrida: 

1. Francis Jeffers flyger från Hampstead till O´Hare på 4 timmar blankt, endast viftande sina öron.

2. Sp*rs är skit.

3. En Mac kan inte crasha.

Ja, dom två första faktumen är just.... faktum! Det tredje faktumet har varit faktum för mig i över femton år, tills jag nu råkat ut för detta! Men nu är min PowerBook fixad igen & sprudlar som ny. Tjoho!

Så ni kanske inte reagerar som om det vore Jehovas återkomst, eller releasen utav Rocky 17. Men Jag är glad att vara tillbaka. Och faktum hädanefter är som följer:

1. Francis Jeffers kan alltid flyga med öronen.

2. Sp*rs är alltid skit.

3. En Mac kan crasha 1 gång.

Jag har ännu inte hunnit uppdatera mig helt och fullt om skadeläget efter landskampen. Det står klart att van Persie hoppade in i Hollands match mot Norge, så han borde vara spelklar. Däremot spelade inte Djourou för Schweiz samtidigt som Gallas missade Frankrikes match i helgen, så det borde innebära att vi får se en Manchester United-spelare göra debut på Emiraten på lördag.

Wenger brukar göra en intervju med Arsenal.com på torsdagarna, så framåt sena eftermiddagen lär vi veta mer om hur det står till med landslagsspelarna.

Hur som helst är uppehållet så gott som över, och vi kan börja fokusera på den riktiga fotbollen igen. De närmsta fyra veckorna bjuder på två Arsenalmatcher i veckan, så nu blir det till att planera sin tid. Först ut är Everton på lördag, en match därArsenal Sweden har hela 80 representanter på plats. Jag litar på att ni som ska dit ger allt för att ge Arsenal en extra boost.

Till sist: Leonard Cohen i Globen igår var magnifik. Jag är fortfarande hög efter den spelningen. Betyget, på en femgradig skala, är givetvis

Arsenal Ladies kommer åter till svensk mark. Umeå IK möter Vic Akers red and white army i kvartsfinalen av Women's Cup.Matchen spelas i november om jag har förstått det rätt.

Tänk om Gamliavallen låg lite närmare Uppsala, då hade det antagligen varit aktuellt att se fighten live - nu blir det nog att följa matchen på TV. Om TV nu visar Women's Cup. Vi kan dock utgå från att Viasat Sport - i och med att det är Arsenal som spelar - inte visar matchen.

Det är dags för Arsenal Ladies att visa att vinsten av turneringen 2007 inte var en engångsföreteelse och sätta Marta och Hanna Ljungberg på plats. Jag litar på att Emma Byrne, Faye White  och de andra tjejern gör jobbet.

Och det är fortfarande bara tisdag.

Det är ju total stiltje vad gäller Arsenalnyheter just nu. Det är sämre fart än under sommaren, då man i alla fall hade Adebayors ambivalens att irritera sig på. 

Själv fyller jag landslagsuppehållet med fortsatt spring på konserter. I morgon väntar gamle rödvinshjältepoeten Leonard Cohen i Globen och det har pontential att bli magiskt. First we take Manhattan...

Det känns bra att detta är årets sista tvåveckorsuppehåll för landslag och att vi nu kan gå in i den mest intensiva matchperioden. Då när två matcher per vecka snarare är regel än undantag. Hallelujah, för att tala Cohen-språk.