Senaste blogginläggen

Ärligt talat. Vad är det med Liverpool, svenska domare och straffar?

Det var knappt någon mening med att packa ur väskan, för nu tar jag sikte på London på nytt.  I morgon lyfter planet från ARN vid niotiden, och klockan 19.45 lokal tid får jag återigen höra den gåshudska CL-fanfaren. Visserligen kommer det att vara ganska avslagen stämning i morgon jämfört med förra onsdagen, men det är trots allt något speciellt med Champions League-matcher.

Resesällskapet den här gången blir min far som gärna nämner att han - så här i Stoke-tider - såg sin första Arsenalmatch på Highbury 1967: Arsenal-Stoke. Tilläggas bör dock, eftersom att man alltid måste tävla i exakt allting, att jag numera har varit på fler matcher än honom. United på lördag blir min trettionde Arsenalmatch. Den första bjöd farsan på 1996 så nu är det bara att bjuda igen.

Det känns skönt att återvända till Emiraten så snabbt och sticka hål på den overkliga känslan efter Sp*rsmatchen. Det gjorde ont i Arsenalsjälen att se de få bortafans som faktiskt stannade matchen ut go mental, samtidigt som *könsord*-David Bentley gjorde en totalt respektlös segerdans på innerplanen. Dessa bilder får gärna ersättas med 2,3-0 mot Fenerbache och ett sent 3-2-mål mot Man United. 

Tror det blir Tollington's som egen arena före fighten i morgon, och Gunners Bar på lördag. Ni som ska över, vi ses då. Ni som inte ska över, vi ses någon annan gång.

Arsene Wenger har gjort ett fantastiskt arbete i Arsenal. Han har varit drivande i Arsenals förvandling till en av världens störst klubbar och har vunnit många titlar. Frågan är dock om hans dagar som Arsenalmanager är räknade.

Jag tror inte för ett ögonblick att Wenger får sparken, då hans ställning i klubben är så pass stark. Däremot finns nog risken att han avgår själv, även om det inte skulle vara likt Le Boss. Det var i alla fall länge sedan fransmannen var så här ifrågasatt. Har han ens varit så här ifrågasatt tidigare?

För just nu gör inte Wenger något vidare bra jobb för Arsenal FC. Vi har redan förlorat mot Fulham, Hull och Stoke - två nykomlingar! - och har kvar att möta Chelsea, Liverpool och Manchester United båda hemma och borta. Det säger sig självt att vi kommer förlora fler matcher.

Alla såg att Arsenals trupp var för tunn redan förra året, men istället för att förstärka den släppte Wenger Flamini, Hleb och Gilberto och ersätte dem bara med Nasri. Alla såg att det inte skulle hålla, men Wenger vägrade envist att förstärka truppen.  Säsongsinledningen har gett tvivlarna rätt och Wenger, som sa att truppen var tillräckligt stark, fel.

Just nu är Arsenal inte i närheten av Liverpool, United och Chelsea och jag är på allvar orolig för hur Arsenal ska klara av Champions League-platsen. Fortsätter vi göra matcher som i lördags är risken att vi missar fjärdeplatsen uppenbart överhängande.

Visst har spelarna ett ansvar - inställningen var på sina håll chockerande dålig mot Stoke - men det är Wenger som är övergripande ansvarig för lagets insats. Det är också han som får ta konsekvenserna när det går dålig. Vilka konsekvenser det än är.

Det är uppenbart Arsenalspelarna knäcktes mentalt av Sp*rs upphämtning för en knapp vecka sedan. Det var länge sedan man såg en så här pass geistlös insats som spelarna gjorde mot Stoke, och visst hade den osannolika kvitteringen stor del i det. Särskilt som Arsenal faktiskt var det bättre laget i derbyt - något som har glömts bort under veckan.

Det som behövs nu är en riktigt boost. I det avseendet har Wenger en poäng när han säger att en seger mot Manchester United skulle kunna lyfta spelarnas självförtroende igen. En förlust skulle nog inte göra självförtroendet så mycket sämre än vad det är, men en vinst skulle sätta laget på banan igen.

Arsenal har alla chanser att besegra United. Vi är smärtsamt medvetna om att vi har ett lag som har extremt höjdskillnad mellan sin högsta- och lägstanivå. Det är ett lag som kan spöa Porto med 4-0, men som också kan förlora rättvist mot Fulham och Stoke. När allt stämmer kan Arsenal slå alla lag i världen. Problemet är att just nu stämmer allting sällan.

Det är bara att hoppas på att lördagen blir en dag när spelet fungerar. Men en sak i sänder - Fenerbahce på onsdag blir en bra uppladdning till Unitedmatchen. En chans att spela ut på nytt, och veta att avancemanget till nästa runda av CL är så gott som klart efter segern i Istanbul. Det kan nog vara skönt för spelarna att slippa pressen av ligaspelet emellanåt. 

Arsenal kommer att få det tufft i Stoke i eftermiddag. Detta bygger jag inte alls på spelarnas form eller Rory Delaps inkast. Jag bygger det enbart på att jag tvingas se matchen på O'Learys eftersom att Idiot-Tele 2 inte har med Canal+ Sport Extra i mitt utbud trots att jag betalar för Canal + TOTAL samtidigt som min kommnisthyresvärd inte tillåter någon annan leverantör i huset.

Jag lider nämligen av en förbannelse. Arsenal vinner aldrig när jag ser matcher på O'Learys. Eller aldrig är kanske fel ord, men det sker ytterst sällan i alla fall. Den här säsongen har jag sett Sunderland och Fulham där. Förra säsongen såg jag bland annat bortamatcherna mot Blackburn, Birmingham och Wigan. För att hitta senaste, och typ enda, O'Learyssegern för min del måste vi gå tillbaka till Hamburg borta 2006. Då gjorde Rosicky ett drömmål - och att han ens spelade illustrerar hur sjukt länge sedan det var.

Så jag ber om ursäkt på förhand för att jag har jinxat den här matchen för er. Jag är uppriktigt ledsen.

Nu kanske jag är överdrivet konspiratorisk, men kommer inte skadan på William Gallas lite väl lämpligt för Arsene Wenger? Det är uppenbart att lagkaptenen inte har hela spelartruppens förtroende då det ständigt dyker upp nya rapporter om detta. Visst är det vanskligt att sitta och uttala sig om detta framför en dataskärm i en deprimerande grå svensk stad, men om allt var frid och fröjd i och truppen stod bakom Gallas skulle väl dessa läckor inte existera?

Jag tror därför att Gallas mycket väl hade kunnat spela mot Stoke i morgon. Samtidigt kan han vara skadad. Det är dock inte ovanligt att spelare klarar av att spela halvskadade, se bara på Christiano Ronaldo som spelade avslutningen av förra säsongen och EM-slutspelet med en skadad fot. Nu är det givetvis bara spekulationer, men jag tror att Gallas har fått en känning av sin ljumskskada och detta använder man som ursäkt för att vila honom mot Stoke. Hade han inte varit ifrågasatt utgår jag från att han hade spelat, trots känningen.

Arsene Wenger har inte varit främmande för liknande rökridåer tidigare. Thierry Henry petades inför ett Sp*rsderby under sin sista säsong i klubben, trots att han kände sig fit nog för att spela, med motiveringen att han var skadad. Jens Lehmann fick också stå tillbaka på grund av någon diffus skada efter sin katastrofala inledning förra hösten - men var tillräckligt frisk för att stå i landslaget.

Wenger är inte den typen av manager som går ut och sågar sina spelare inför hela världspressen, utan han väljer ofta att sköta petningar internt. Det är väl i princip bara Senderos under de senaste åren som officiellt har petats efter en svag insats.

Vi lär aldrig få veta allt om det som hände i omklädningsrummet i onsdags, utan får nöja oss med knapphändiga rapporter. Utifrån dessa, och ur historiska perspektiv, får man sedan dra sina egna slutsatser. Jag vägrar dock köpa slutsatser som att Gallas inte alls är ifrågasatt, för de bygger bara på drömmen om den perfekta fotbollsklubben och inte på verkligheten. 

Jag var där. Jag förstår inte heller någonting.

 Det enda jag förstår är att David Bentley, som alltid har varit Gooner och haft Dennis Bergkamp som idol, har hånat hela Emirates med en riktigt ful dans just efter slutsignalen. Ni kan ju dra era egna slutsatser om det. Om det handlarom respekt eller hån, får ni avgöra.

Jag tycker hån. Varför kommer jag att gå in djupare på när jag har lugnat ner mig.

Jag har haft panik sedan slutsignalen. 1-5 är ingenting mot det här.

I morse kändes det fortfarande som om jag hade fått besök av Anton Chigurh - Javier Bardems karaktär i No country for old men - och fått en kyss av hans bultpistol. Det var helt bedövat i huvudet, och avslutningen av matchen hade fortfarande inte skjunkit in. 

Undan för undan har jag dock kunnat ta till mig de frustrerande scenerna på Emiraten. När jag väl nådde Uppsala där det regnade i sidled kändes gårdagen plötsligt avlägsen. Bedövningen från bultpistolchocken som Lennons mål innebar har släppt.

Det är först nu vi kan börja analysera matchen. Klart är att Arsenalspelarna fortfarande är för naiva för att nå den högsta ligapositionen under den här säsongen. Visst kan vi rent teoretiskt vinna ligaguld, men i ärlighetens namn var det har knappast den sista genomklappningen vi kommer att få se den här säsongen. Detta eftersom att spelarna uppenbarligen inte - trots deras ständiga kommentarer om motsatsen - förmår lära sig av tidigare misstag.

Man kan prata om vad man lärde sig i Birmingham till förbannelse. Det är dock inte värt en blaskig Holsten om man upprepar misstagen gång efter annan.

Nu kommer det säkert pratas om att det blir en reaktion till nästa match, för vilken gång i ordningen den här säsongen vet jag inte. Jag blir inte klok på att spelarna förlorar matcher (ja, igår förlorade vi med 4-4) på grund av inställningen ungefär en gång i månaden. Det får bli slut på snacket om vad de har lärt sig av förlusterna nu. Istället måste de visa på planen att de har lärt sig. Frågan är dock hur Wenger ska få in det i lagets kollektiva hjärna. 

Så när Harry Rödknapp nu skall föra Bottenham till unbeatensäsonger & världsherravälde (nja, eventuellt klara sig kvar i ligan då, till att börja med), lämnades Pompey för några timmar managerlöst. Men så kommer då bomben (eller knallpulver-pysen, eftersom det var relativt väntat): Tony Adams tar över som manager för Portsmouth!

 Den så alltid smidiga Harry är inte sen att jämföra Woodgate med Big Tone, vilket får en att småle med ett asgarv! Tony kontrar snabbt, och visar direkt den pondus han alltid haft i sig.

Jag hoppas & tror att Tony kommer stå sig bra som manager i PL. Han har dock endast varit manager en gång tidigare (2003), med blandade resultat i Wycombe . I Feyenoord, Utrecht & nu senast Pompey har han ingått i tränarstaben.

Att han följer två gamla antagonister (Mark Hughes & Roy Keane) in i manageryrket är ju helt underbart. 

Jag kommer med minst en klaff i mitt hjärta nu följa Pompey. Att få se Tony lyckas vore mumma, för den dag önskar jag komma när hela Emirates sjunger hans namn.  

Tony har ju också blivit konsulterad av Le Boss, som givit honom allt stöd i att han tror att Mr. Arsenal är redo för att vara manager i PL.

Efter den kallaste upplevelsen sedan - eh, förra gången jag såg MK Dons - på Brisbane Road igår (Orient torskade mot Dons med 1-2) är laddningen på topp inför derbyt. Snacket i England har så gott som enbart fokuserats på 'arry Redknapps chockövergång till Storklubben. Harry som för övrigt blev utbuad när han skulle ta emot ett pris från Portsmouths City Council igår. Rätt åt honom, som har brytit med Pompey två gånger nu.

Jag kan lova att Redknapp kommer få möta en Emirat på sitt minst välkomnande humör ikväll. Det började redan i söndags och efter de senaste dagarnas intensiva rapportering lär inte de hånfulla ramsorna bli mindre frekventa. Precis som det ska vara när vi möter Sp*rs.

Redknapp fick en behaglig förstamatch mot Bolton, men nu blir det en reality check. Kan Arsenal upprepa spelet från andra halvlek mot West Ham ser jag inte hur vi skulle kunna förlora. Å andra sidan var det inte många som såg en Hull-förlust heller, men så är Hull ett mycket, mycket bättre fotbollslag än Tottenham. Nästan i alla fall.

Fjolårets hemmaderby var en fantastisk match med Almunias straffräddning och Bendtners löpning direkt från avbytarbåset till att skjuta in en nick bakom Robinson. Jag hoppas på något liknande i kväll.

Och så har vi ju Adebayor också. Han gör ju alltid mål på Sp*rs.

Igår var vi också Churchills museum and the Cabinet War Room. Ett helt klart intressant besök. Nu blir det en runda på stan innan vi tar sikte på Holloway Road och uppladdning på riktigt.

Till sist: För mer om de senaste dagarnas äventyr kan ni läsa på Landers blogg.