Davidsson & Mannen

Idag skall jag fatta mig kort. Jag skall inte brodera ut, inte skriva onödigt långa meningar med många ord och lite substans. Jag skall inte rapa självklarheter, inte statuera det uppenbara och absolut inte stapla plattityder. För jag går under epitetet D&M, inte Bosse P. Och jag håller på Arsenal. Nuff' said.

Denna årets första dag lär vara den vi svenskar konsumerar som mest pizza/år. Och som ni vet och jag har läst... så skall pizza vara ett frekvent använt botemedel mot baksmälla. För igår var ju en av årets absolut störst festtillfällen. Och idag således en av de största bakisdagarna. Och det var inte annat än att jag satt i soffan och funderade på om även våra vänner kanonjärerna hade varit ute och slagit dank under gårdagsnatten. För maken till seg tillställning var länge sedan jag såg.

Efter att de båda Manchesterlagen gnuggat till sig 1-0-vinster och tre poäng, var vi piskade att vinna i den synnerligen svåra bortamatchen på St James' Park i Newcastle, ett Newcastle som varit glödheta de senaste matcherna. Och när matchen började vart det inte lätt. Toonsens enormt höga press och deras ständigt pulserande löpningar tillsammans med den så kallade höga nivå som Lee Probert tillät, gjorde det oerhört svårt för Arsenal att komma igång.

Nu är det bara dagar kvar till en av toppfotbollens absoluta D-Days. Transferfönster Januari Edition skall snart till att öppnas och vi arsenalister sitter med en om inte översvallande lång önskelista, så med en lista präglad av tämligen precisa önskemål. På min står en Mertesackerlik mittback som är redo att utmana Vermaelen om tredjeplatsen för att sedan växa in och avlasta vår store dj-la tysk, på vilken vår defensiv idag står och faller.