Newcastle borta: En mycket svår måstematch

För mig har Newcastle alltid varit ett lag att behandla lite styvmoderligt. För även om de är ett klassiskt storlag med fyra förstadivisionssegrar, sex FA-kuppvinster och vinst i en ligakupp, så ligger segrarna så långt borta i tid att Newcastle United FC aldrig riktigt känts hotfulla för mig och mitt Arsenal. Visst kom de tvåa både 95-96 och 96-97 och visst nådde de tredjeplatsen så sent som 02-03, men för mig har de, i bästa fall, varit någon form av sovande gigant.

De har i perioder bjudit på oerhört underhållande fotboll och en av mina absoluta favoritmatcher i Premier League (Arsenalmatcher borträknade) är när de, våren -09 (tror jag det var), mötte Middlesbrough som även de kämpade för att undvika nedflyttning. Båda lagen åkte sedan ur Premier League samma vår, men matchen var stenhård, i ett smått furiöst tempo och gav delikatesser såsom sex, sju meter långa glidtacklingar i ösande hällregn och den fick mig verkligen att känna vad i den engelska fotbollen som gjorde att jag föll för just den.

Sedan dess har Newcastle genomgått en tämligen metamorfosisk förändring där det förr så genuint brittiska nu har en än mer fransk touch än vad Wengers Arsenal någonsin lyckats dosera fram. De är tack och lov kvar i nordöstra England, de är kvar på samma arena även om den idag bär ett annat namn och de har en lika smakfull som briljant klubbägare i Mike Ashley. Mycket har förändrats men allt är sig likt.

I jämförelse med en klubbägare som denne, så framstår till och med Silent Stan som attraktiv.

Och till detta Newcastle skall nu våra kanonjärer förta sig en resa. I Premier Leagues närmast klaustrofobiska spelschema är matchslösa (-fria?) dagar en utrotningshotad ras och vi går in i den här matchen med de två Londonderbyn i nystuvat bagage. Vi är en småbarnsfamiljs fullproppade kombi, på väg mot ännu ett oönskat besök vid en regnblöt och snålblåsig rastplats. Vid förarsätet sitter en Wenger som endast handlar in top-top player och utifrån det har den truppbredd han förtjänar. Utifrån rådande omständigheter, det täta matchandet och respektive spelares troliga form, föreslår jag följande startelva:

Szczesny
Sagna – Mertesacker – Koscielny – Gibbs
Flamini – Wilshere – Cazorla
Walcott – Podolski – Rosicky

Bänk: Fabianski, Vermaelen, Monreal, Arteta, Özil, Gnabry och Giroud.

Förklaring: Nu är Koscielny förhoppningsvis tillbaka från skada och då skall han självklart spela. Eventuellt hade man kunnat tänka sig att vila Gibbs till förmån för Monreal, men jag väljer att avstå. På mittfältet har Ramseys skada ställt till det, men rockaden senast där den skadade Ramsey byttes ut mot en smått sprittande Podolski, varefter Cazorla tog över Ramseys plats, väckte en del funderingar. Cazorla var väldigt bra centralt och borde spela bredvid Flamini (som självklart skall spela mot NUFC), men eftersom Wilsheres avstängning nu är avtjänad får han platsen i pivoten och Cazorla återfår sin plats just bakom anfallstrion.

Och när ändå anfallstrion är på tapeten är det, utifrån inhoppet senast, helt omöjligt att nonchalera vår tyske vän Lukas Podolski. Podolski måste få chans att starta, men inte som vänsterytter, vilket jag i och för sig anser vara hans bästa position, utan som central striker. För visst har Giroud fortsatt att jobba kopiöst för laget och visst assisterade han Prinz Poldi senast, men efter att han både missade tre till fyra klara chanser och dessutom sett helt slut ut på sista tiden, måste vi denna gång försöka med en annan spelare/spelartyp centralt. Och denne spelare är Podolski.

Matchen: Newcastle körde över Stoke totalt senast, men bakom segersiffrorna 5-1 två straffar och två röda stokekort att lägga till att tränare Hughes visades upp på läktaren. Det rörliga Newcastle fick rena lekstugan med ett både stelbent och sedan också numerärt underlägset Potters. Arsenal får se upp med de snabba Remy och Gouffran samt den synnerligen tekniskt begåvade Ben Arfa vilka samtliga tre kan göra mirakel av Cabayes fina passningsfötter. Dessa fötter som dessutom både kan slå bra frisparkar och göra avgörande mål.

Jag är rädd att denna match, liksom alla Arsenals matcher på St James' brukar bli, kommer att vara en tämligen svårmanövrerad historia. Eftersom detta är en match vi bara måste vinna utgår jag ifrån att vi kommer att göra just det, men att det både kommer att bli svårt och sitta långt inne. Kan vi få fart på vårt anfallsspel och snurr på Newcastles i vissa matcher stundtals oorganiserade försvarslinje så har vi chansen. Men då måste trion Mertesacker, Koscielny och Flamini hålla ordning på toonsens synnerligen omställningspotenta anfallsspel. Jag vågar inte tippa, men säger ändå 3-1 och tre nya poäng till Arsenal. För att vi måste. För att vi måste ha de där tre poängen. COYG!