Vi tycker – Wenger vet

Fenomenet Deadline Day har under den senaste femårsperioden spårat ur till något som i en del kretsar nästan är viktigare än en cupfinal. Det är tv-sändningar och livebloggar och på sociala medier hamras inläggen ut i en sådan frekvens att det ger utslag på richterskalan. Jag förstår någonstans att det blir så, för rent dramaturgiskt påminner dagen om FA-cupfinalen. Vi har nedräkningen dagarna före, uppsnacket med några ”breaking news” innan kvällen tar vid och därefter är det tvära kast mellan hopp och förtvivlan innan det hela mynna ut i total eufori, besvikelse – eller någonstans där mittemellan.

Samtidigt är hela den här pengarullningen, samt det faktum att det knappt längre är fotbollen som är det intressanta, smått deprimerande. Men jag är väl bara konservativ i överkant.

Måndagens igenbomning av transferfönstret påminde mig i viss mån om hur det såg ut sist det stängdes, den sista januari. Då hade Arsenal ”bara” värvat Kim Källström eftersom det stod mellan att låna in honom och att inte få in någon alls. Jag tror inte att klubben har resonerat så i fallet Danny Welbeck, men jag får känslan av att han inte var Wengers förstaval som ny anfallare i truppen. Arsenal har resurser att köpa mer eftertraktade namn än så. Nu var klubben dessvärre för sent ute igen.

Min känsla när vi nådde midnatt i måndags var varken eufori eller besvikelse. Det var inte Mesut Özil-karneval i lägenheten, men inte heller upprepades tomheten från 2012 då Arsenals enda aktivitet på Deadline Day var att låna ut Bendtner och Park. Jag hade hoppats på att en anfallare skulle komma in då Yaya Sanogo uppenbart inte är redo att spela på topp för en klubb som Arsenal, och sett ur det perspektivet kommer Welbeck bli viktig för laget.

Många stirrar sig nog blinda på det engelsmannen har presterat under den senaste säsongen – men det har ju inte direkt varit medvind den senaste tiden i den klubb han har representerat fram tills nu. Var det någon spelare som imponerade i Man United förra säsongen?

Ju mer jag har funderat på värvningen under dagen – samtidigt som jag har kryssat mellan spydiga kommentarer från 14-åriga högstadiekillar – ju bättre känns den. Welbeck är bara 23 år och har spelat över hundra matcher i Premier League. Han är dessutom etablerad i landslaget och har gott om rutin från Champions League. Och han har gjort mål på Santiago Bernabeu. Det kan inte många Arsenalspelare, inte ens historiskt sett, skryta med.

Jag tittar på den meritlistan och jämför med vad andra av Arsenals nuvarande nyckelspelare hade på CV:t när de värvades. Om Wenger har lyckats få spelare som Koscielny och Giroud som kom utan någon större erfarenhet av toppfotboll att bli Premier League-spelare av högsta klass, borde han väl också ha goda förutsättningar att få en spelare som har utbildats på Carrington i Manchester att lyckas?

I övrigt är jag enig med det många andra redan har lyft. Arsenal skulle givetvis ha köpt in en ersättare till Vermaelen när han gick. Wenger är två skador ifrån att tvingas spela med Chambers och Monreal i mittlåset, och det är ingenting som ger Diago Costa, Kun Aguero eller Wayne Rooney skrämselhicka. Även Arteta-rollen behöver en uppgradering då spanjoren inte är tillräckligt bra när det kommer till toppmatcher i ligan och Champions League. I alla fall inte med den taktik Wenger har praktiserat hittills i den typen av matcher.

Kanske är det så att Wenger åter visar sig vara smartare än alla oss Internetexperter som tycker och tycker, utan att nå upp till fotknölarna på Wenger vad gäller fotbollskunskap (Tack och lov för det – tänk katastrofen om någon av oss tog över Arsenal… David Moyes gånger tusen typ). Kanske är hans tanke att satsa alltmer på ett kontringsspel i de där toppmatcherna. Tänk bara på den snabbhet som både Alexis och Welbeck tillför i Arsenals anfallsspel och dessa herrar tillsammans med en viss Theo Walcott kan bli jobbiga att möta för vilket försvar som helst. Jag ser väldigt mycket fram emot att få se Özil (ta det lugnt – killen är fysiskt sett fortfarande inne i försäsongen!) passa fram den speedtrion.

Nej, någon katastrof är inte den här transfersommaren. Visst hade jag hoppats på fler namnkunniga spelare, men det är inte bara att välja och vraka bland världsspelarna när ett lag som Arsenal ska förstärka. Det är liksom något mer komplext än så att få till en Özil- eller Alexisvärvning. Ibland är det lätt att glömma det när man sitter och skäller ut tangentbordet så här när säsongen ännu inte riktigt har tagit fart.