Medlemmar: 8250 st.
Visa menyn

Davidsson och Mannen Blogg

Bild för Davidsson och Mannen

Monday Monday Monday

Efter mina semianala övertramp i fotbollenssystematikens absoluta gråzon, känner jag idag att jag vill vara mer direkt, vara mer bollerövring-snabb passning på medspelare i hög fart-mottagning och skott i mål. Mer Va-Va-Voom med Vieira, Bergkamp och Henry än Zzz-tiki-zzz-taka med Denilson, Fabregas och Adebayor. Om man säger så. Detta är min ambition. Liksom.

Bild för Davidsson och Mannen

Wenger don't do tactics

Arsenals manager Arsène Wenger får ofta kritik för att inte vara en matchcoach kompetent nog att föra klubben åter till den absoluta ligatoppen. Att han inte bara är för ideologisk, vissa skulle till och med säga teologisk, i sin fotbollsuppfattning, utan också totalt saknar den grad av pragmatism man skulle kunna anses behöva för att segerrikt kryssa genom den grynnrika farled som EPL-säsong är. Att Wengers Arsenal spelar som Wengers Arsenal och så är det med det. Oavsett spelarmaterial och oavsett motståndets art. Wenger don’t do tactics, brukar det ju heta.

Bild för Davidsson och Mannen

Inte vackert. Men oerhört viktigt.

Ja, men ni vet ju själva. Englands alla tidningsbaksidor hade idag varit fulla av besvikna Wengerminer, av slaknande kanoner och av klubbemblem som spruckit mitt itu. Det hade verkligen varit kris, ris, jämmer och elände. Det hade varit fiasko, misslyckande, f-n och hans moster. Här i D&M-bloggen alltså. För jag är inte bättre än någon annan, jag har samma invärtes Krösamaja redo att sticka ut en vårtig snok och snora ned världen med, redo att gå lös med kvasten över all arsenalsk ovett och redo att skrocka om eländets elände.

Bild för Davidsson och Mannen

Andra chansen

Som du som uppmärksam läsare redan har begripit så är jag inte bara en surgnällig Arsenalfarbror med förkärlek för solid defensiv, utan är även förälder till två barn som nu har lämnat tiden i den absolut minsta storleken för den där de inte bara är tämligen pratbara, rent av resonabla, utan där de också skaffat sig någon form av egna preferenser. De sportsliga varken är eller har varit ämne för diskussion, men i den musikaliska delen av tillvaron har de redan tagit tämligen omfattande skutt från ursprungets källa, dvs. jag och min.

Bild för Davidsson och Mannen

Två steg

Hej och välkomna till ännu en säsong på Arsenal Swedens hemsida i allmänhet och till/invid min lilla fotbollsblogg i synnerhet. Jag hoppas att ni har fått vad sommarledighet ni behövde, att ledigheten varit till belåtenhet och att saknaden över adekvat fotbollsrelaterat bloggande (ja, men tjenare) inte varit allt för stor och allt för smärtsam.

Bild för Davidsson och Mannen

Tack för denna säsong

Nu är det sommar och säsongen 2014/2015 är för länge sedan över. Jag har avlagt ännu ett år som bloggare på Arsenal Sweden, jag har producerat nittionio blogginlägg, vilket i och för sig skulle kunna anses vara allt för få för en bloggare på en plattform som Arsenal Sweden, men är ändå ganska nöjd över det jag utfört. Inför säsongen begravde jag The Headmasters Ritual-serien, där jag tidigare, efter varje spelad match, skrev om matchen och betygsatte spelare, Wenger, domare, Anfields publik och insekter, min egen insats eller vad jag nu ansåg vara relevant att betygsätta.

Bild för Davidsson och Mannen

Ivan Drago

Jag vet att många av er läsare inte ens var födda då, att många var det men inte fick vara vakna så sent och då allra minst fick se filmer med femton år som nedre åldersgräns för tittande. Om sanningen väl skall fram så fick inte heller jag det, men när jag några år senare hade åldern inne och hade rätt polare med rätt storebrorsor som hade rätt VHS-filmer, så såg jag till att ta chansen när jag fick den. Chansen att stifta bekantskap med en av tidernas mest utmejslade karikatyrer men ändå på något sätt användbara schablon, den sovjetiske boxaren Ivan Drago.

Bild för Davidsson och Mannen

Transfertankar i fart

Jag skall väl inte slå mig för bröstet och hävda att jag jobbat ihjäl mig på bloggfronten den senaste tiden, att alla arsenalrelaterade tankar som ständigt mals i min invärtes kvarn har satts på pränt och att jag har kaskaderat nyheter, åsikter eller insikter på löpande band denna försommar. Nej, att påstå något sådant vore väl att, om inte ljuga så i varje fall, överdriva betänkligt och jag skyller på min arbetssituation adderat till en familj som behöver den fjärdedel som jag innebär.

Bild för Davidsson och Mannen

Slap Shot

När jag var ung var jag oerhört intresserad av hockey. Inte så mycket den lokala eller den inhemska ishockeyn, utan den som spelades på andra sidan Atlanten, den kanadensiska och amerikanska, den som spelades i The National Hockey League. Jag prenumererade på en uppsjö hockeytidningar som pumpade fram multikolorerade bilder på hockeykrigare i starkaste strålkastarljuset och jag trollbands av dessa uppumpade gladiatorer men framför allt av all den statistik som omgav spelarna i NHL.

Bild för Davidsson och Mannen

Ett lag att älska

Jag är högst medveten om att detta är en blogg som bör innehålla Arsenalrelaterade texter, men idag tänker jag hålla mig utanför bloggens primära ämne och jag kommer till och med att lämna seniorfotbollen för den ungdomligare varianten. För jag kan inte låta bli att skriva några rader om det pågående europamästerskapet för herrar under 21 år, det så kallade U21-EM:et.

Sidor