Medlemmar: 7780 st.
Visa menyn

Davidsson och Mannen Blogg

Bild för Davidsson och Mannen

Att möta kärleken i Burnley

Jag måste erkänna att jag tidigare inte alls kände till så mycket om staden Burnley. Jag visste att det var en liten sovstad i Manchesters relativa närhet, att även den hade blomstrat med textilindustrin men att den vissnat betänkligt i takt med att textilmoguler flyttat sin verksamhet från det i sammanhanget tämligen kostsamma Lancashire till en rad olika låglöneländer i imperiets utkanter.

Bild för Davidsson och Mannen

I pendelns rörelse

Jag vet inte om det handlar om Arsenal eller om det är något typiskt engelsk. Om det bara är vi eller om det är något som odlas överallt på det engelska öriket? Bland fåruppfödare, brottare och koloniserande krigarsjälar? Kanske är det så här för alla engelska fotbollsfans eller är det rent av någonting typiskt för alla fotbollsfans världen över, örike eller inte? Sjöfarare såväl som landkrabbor? Korsfararättlingar såväl som ateister som muslimer, judar, hinduister och buddister? För det förekommer nog inte bara bland oss Arsenalister, eller hur?

Bild för Davidsson och Mannen

The Eleven Man Army

I ”Five Man Army” vandrade Horace Andy, Tricky, Daddy G, Cameron McVey och 3D den långa vägen från Bristols lokala tripp-hop- och klubbscen, genom en mellanlandning på ett väldigt speciellt ställe under Paddington Station, vidare ut i den stora vida världen och erövrar den sedan, som i ett trollslag, med skivorna Blue Lines, Protection och Mazzanine. De hade inte bara den enorma begåvningen att skapa en ny musikstil utan även att inse att de behövde lika begåvade medresenärer, bland annat Everything But The Girls sångerska Tracey Thorn.

Bild för Davidsson och Mannen

Varför känner jag som jag gör inför Mathieu Flamini?

Jag måste erkänna att jag ibland inte riktigt inser hur jag framstår i andras ögon. Min fru hävdar att jag, om jag inte tycker om någon viss person, är oändligt tydligt med detta faktum, samtidigt som jag själv ofta glider omkring i villfarelsen om att jag framstår diplomatisk, följsam och vän, dvs .inte alls som verklighetens representant, dvs. min fru, upplever och uppger att jag gör.

Bild för Davidsson och Mannen

Och på det centrala mittfältet har vi…

Släpp fångarne loss, det är vår” skanderades det i de svenska komikerleden under det glada 70-talet och eftersom jag inte är den som är den, tordes en rak översättning nutidens arsenaltillvaro vara ”släpp transfertankarna loss, det är vår”. Och visst skall vi göra det. För när en säsong håller på att spetsas till i form av rafflande ligaavslutning och allt färre lag med i FA-cupen så rundas den samtidigt av. Vi är allt mer fokuserade på en allt mer viktig nästa match.

Bild för Davidsson och Mannen

Varför bryr jag mig inte?

Visst är jag en kille som gärna konsumerar idrott utan allt för mycket känslor inblandade, visst låter jag mig gärna underhållas och visst njuter jag, på många sätt, ibland mer av fotbollsmatcher utan Arsenals inblandning. Jag smetar gladeligen och gärna ned sporten med mitt moderna fotbollsturistande och så långt som mitt civilstånd tillåter ser jag gärna två, tre ytterligare matcher/helg.

Bild för Davidsson och Mannen

Att möta en samling Geordies

Som alla ni, kognitivt välmöblerade läsare av denna blogg, redan känner till så har den moderna toppfotbollens främsta representanter, spelarna i de olika fotbollslagen, nu för tiden ganska sällan speciellt mycket med den stad eller det område som laget är placerat att göra. Spelarna lever i små slutna bubblor och avståndet till den vanliga världens vanliga människor garanteras av säkerhetpersonal som skyddar spelarna som om staden de bor i vore direkt toxisk för deras ut- såväl som insida.

Bild för Davidsson och Mannen

En stillsam vandring utmed fotbollens elefantkyrkogård

Du som läser bloggen vet ju redan mina tankegångar inför gårdagens returmatch mot Monaco. Du vet att jag redan hade avskrivit chanserna till avancemang och att jag redan förberett mig på nederlaget genom att stint stirra på ligatabellen och dess eventuella möjligheter och potentiella falluckor.

Bild för Davidsson och Mannen

West Ham, Västtrafik och jag mittemellan

Som ni vet så innehöll lördagen inte bara en trevlig blandning fotbollsmatcher, utan skulle även rundas av med den i Casa de D&M lite lätt upptrummade finalen i årets melodifestival. Dottern hade bakat speciella kakor, så kallade ”Festivalkakor” (vilket spontant gav i varje fall mig helt andra associationer), gjort tabell där alla skulle kunna fylla i sina respektive röster och deras mormor var speciellt inbjuden för att värna om consensusens absoluta omöjlighet, där i TV-soffan. En självklarhet var att även de arma ungas fader, dvs.

Bild för Davidsson och Mannen

Dat lördagsmatch

Efter en vecka som innehåll Den Matchen på Den Arenan med Det Resultatet är det lätt att hamna i någon form av emotionellt bakvatten. Vi står liksom fortfarande och hoppar på borden, fortfarande lätt euforiska över att nio års vinstlöshet på Old Trafford nu är till ända och vi tenderar lätt, vi som följt Arsenal i några år, att tolka ut större betydelse av måndagens match än vad som egentligen är bra för oss.

Sidor