Medlemmar: 8250 st.
Visa menyn

Davidsson och Mannen

Bild för Davidsson och Mannen

And Now, då?

Nu är säsongen 2017/2018:s sista övergångsfönster, en gång för alla, stängt. Vi gjorde oss av med ett antal habila, om än något överbetalda, trupp-spelare såsom Walcott, Coquelin och Giroud (varav den sistnämnde blev en högst vital bricka i en trevägsrockad med chelsea och Dortmund), vi frigjorde löneutrymme genom att släppa olycksfågeln Debuchy för flygning till centrala Frankrike och vi gjorde det vi borde ha gjort redan i somras, nämligen cashade in på en Sanchez som inte ville vara kvar i klubben och som, enligt vissa ryktesviskare, inte heller var så populär inom trupp

Bild för Davidsson och Mannen

Bäckarna mellan Awans och Madrid

Jag fäller upp kragen mot ett regn som tycks blåsa mot mig från sidan, nästan underifrån. Jag går på ett lapptäcke till gata där jag kryssar fram mellan djupa gropar och taffligt utförda lagningar som redan verkar vara på väg att ge vika. Sprucken betong, igenbommade fönster och lukten av uppgivenhet. Jag har åkt mjölkpallståg drygt en och en halv timme, suttit på en immig buss i en halv och sedan promenerat ungefär lika länge. Jag är trött, blöt och kall. Adresslappen i min hand är näst intill förstörd av regnet och jag är snart på gränsen att ge upp.

Bild för Davidsson och Mannen

Das Kinder Überraschungsei

Inför och under denna sommar matade Wenger oss som brukligt med uttalanden om att Arsenal endast handlar spelare av absolut topp-topp kvalité, bara spelare som verkligen kan göra startelvan bättre och att vi visst är villiga att betala stora summor för denna typ av spelare. Vidare att Arsenal inte är en klubb som köper överbetalda breddspelare utan att det är spets och spets allena som attraherar en klubb som Arsenal.

Bild för Davidsson och Mannen

Apart from quality, we have other qualities

Arsenal Swedenveteranen Woody kommenterade en gång ett blogginlägg genom att citera den gamle Arsenalmanagern Bertie Mee, som när han skulle berätta hemligheten om The Double 70-71-laget gjorde det genom att berätta att det: "Apart from quality we had other qualities”. Och det är liksom där jag tar avstamp. För skall man göra (om än tillfällig) bloggcomeback så skall det göras med en acceptabel referens som startblock och skall man göra comeback så kan man inte göra det och samtidigt strunta i att vi, nu på söndag, står inför The North London Derby, The NLD.

Bild för Davidsson och Mannen

Wengerball De Luxe

I fredags letade jag efter känslan, jag önskade en intensitet som matcherna mot United brukade ha men som på många sätt så smått har gått förlorad och jag ställde min längtan om denna intensitet emot det allt mer avslagna läge som klubben Arsenal då, efter Champions Leaguedebaclet, stod i. Jag letade efter pepp, sökte efter triggerpunkter och famlade efter kicken. Tvivel var bara förnamnet, Wengers skuggboxning det logiska familjenamnet och vår CL-start var framåtlutad över oss, likt ett ondskefullt monster på väg ur garderoben.

Bild för Davidsson och Mannen

Love Will Tear Us Apart

Kära, bästa bloggläsare. Här står vi nu, i denna stund, inte bara inför en helg som totalt saknar innehåll av någon som helst vettig fotboll (läs: Arsenal, EPL eller Football League i fallande skala och fallander sanningsgrad) utan också inför en period av påtvingad kontemplation, av rekapitulation och av sårslickande. Inga avledande ligamatcher att hänga upp sitt följande kring, ingen uppstart av Europaspel att vända och vrida på och inga motståndarförluster att, i brist på Arsenalsegrar, gotta sig åt. Och inga transferrykten. Inga spelaraffärer. Inte det heller.

Bild för Davidsson och Mannen

Rise and Shine, Arsenal!

I går morse var jag smått vansinnig och bad Arsenals spelare, Wenger och ja, hela klubben att vaknaupp ur den törnrosasömn som de ligger/är lagda i. Nu har det gått en dag och vi står inför en helg där ligan skall avslutas genom att vi möter West Bromwich hemma, vilket brukar vara ett gynnsamt sätt för oss att runda av vår ligasäsong, eller i varje fall hemmaplansdelen av den, på. Efter våra smått narkoleptiska insatser senaste veckorna är läget lika uppenbart som lättbegripligt.

Bild för Davidsson och Mannen

Wilshere: The Comeback

Om du har läst Davidsson & Mannenbloggen tidigare så vet du att Herr D&M, dvs jag, är en man som är uppvuxen på brittisk heavy metal spetsad med amerikans thrash. Som i mer eller mindre vuxen ålder breddade mig i brittisk syntmusik från 80- och 90-talet, storvulen stadiumindie från samma örike och sedan även med farmarmusik med rötterna i den amerikanska södern.

Bild för Davidsson och Mannen

Hipstern Från Wales

För att preventivt två mina musikaliska händer och undvika att smärtsamma ifrågasättanden kring mitt melodiska välbefinnande hoppar upp och biter mig i ändalykten, kastar jag dig referensen med en gång: Tjuren från Wales, smörsångaren med den håriga bringan som så många kvinnor avgivit en begeistrad suck inför anblicken av, från 60-talets mitt fram till 70-talets slut.

Bild för Davidsson och Mannen

Om du älskar fotboll

Jag vet inte hur många gånger jag har hört eller läst det de senaste två, tre åren. Jag vet inte när jag såg det första gången, jag vet inte när jag såg det senast men jag smärtsamt medveten om andemeningen. ”Om du älskar fotboll måste du älska dessa tre” under en bild av Messi, Neymar och Suarez firandes ännu en utrullning. Eller ”om du älskar fotboll måste du älska den här mannen” under en bild på Zlatan Ibrahimovic som just gjort hattrick mot ett söndertrasat Lens i fritt fall.

Sidor