Medlemmar: 8294 st.
Visa menyn

Införtext

Bild för Davidsson och Mannen

Utslag Goodison Park

Dessa initiala veckor av Arsenalsäsongerna är nu för tiden så underbart matchtäta att endast Football Leagues avgörande vårveckor kan komma i närheten. Samtidigt som vi Arsenalister biter våra naglar i transfernervositet startar Premier League samtidigt som vi, som vanligt, försöker ta oss in i Champions League. Ett kval som kan vara helt avgörande för vilka spelare vi kan handla in, vilket i sin tur kan bli lika avgörande för hur säsongen kommer att utforma sig. Ja, du förstår själv.

Bild för Davidsson och Mannen

Äntligen. Äntligen är vi i final

Jag minns den senaste gången vi vann en trofé. Jag minns på vilken pub jag satt, jag minns vilka som var i mitt sällskap och jag minns att jag då ganska nyligen hade blivit pappa. Jag minns att livet som förälder stundtals kändes tämligen förvirrande, att vi just hade lämnat vår lägenhet i stadens mest krogtäta område och att det var just därför vi satt på just den pub vi då satt. Jag minns matchens täthet, vi mot vår på den tiden huvudsaklige fiende och jag minns Mad Jens räddning på Scholes försök i straffavgörandet.

Bild för Davidsson och Mannen

Szczesny mot rôla

Jag vet inte hur det var med er, men min uppväxt och skolgång var, fram till det att pubertetens egenproducerade hormonpiller kickade in, i princip ett enda långt kutande på, eller till, skolans fotbollsplan. Djungelns då rådande lag var att det barn som, efter att klockan ringt ut till rast, sprang snabbast och först kom till fotbollsplanen fick vara så kallad försteväljare, medan den som kom dit näst först blev så kallad andreväljare.

Bild för Davidsson och Mannen

Varmt, varmt välkommen tillbaka

Nu har Arsenal förhoppningsvis nått den absoluta botten, vänt och tagit ny fart uppåt. Jag var, i veckan, inne på tre punkter på vilka vi samtliga brast, totalt, i mötet med Everton. Punkterna eller slutsatserna utifrån dessa var; truppens bredd håller inte tillräckligt hög kvalité, truppens moral har nått ny bottennivå och Wenger har inte längre förmåga att optimera det spelarmaterial han har att tillgå.

Bild för Davidsson och Mannen

Varför 1+1 är bättre än 3

Jag har vid ett flertal tillfällen använd den så kallade falska matematiken som referens här i bloggen. Jag skall inte göra det ännu en gång, men när vi nu skall åka till staden Liverpool och möta stadens blåa lag, så dyker en matematisk referens upp i mitt huvud. För efter en fotbollsvecka som färgats svart av dråp, av våldsamma bortafans, av romantiserande av bengaler och av allmänt sammelsurium, vill jag återgå till Arsenal, till glädje och till kärlek.

Bild för Davidsson och Mannen

Redemption Song

Först och främst skall jag erkänna att jag aldrig har varit något stort Bob Marleyfan. Min relation till denne, en av de stora inom reggaen, har sträckt sig till pinsamma fylleskrål av ”Buffalo Soldier” eller till att jag tyckte ”Mr Brown” med sina rader ”Mr Brown is a clown, who rides through the town in a coffin”, var en högst skön låt, men annars var Marley och övrig reggae, lite för soft, lite för vän och lite för accepterande för den då oerhört mycket mer intensive förlagan av dagens förslappade och insuttne Soffpotatis-D&M.

Bild för Davidsson och Mannen

…och bilen går bra, eller?

Idag är det måndag och om föregående veckas motsvarighet var Happy, så är denna gång dess raka motsats. Sedan Wengers 1000-matchjubileum blev till en smått makaber tillställning och förnedrings-TV:n togs till nya och oanade höjder, har snart två dygn passerat där det ena tokiga ryktet avlöst det andra. Vi är många arsenalister som försöker förstå vad det var som hände, försöker förstå hur det egentligen var möjligt och som försöker få ett grepp om vem som bär ansvaret för den fotbollsmässiga lavin vi tvingades bevittna.

Bild för Davidsson och Mannen

Avundsjuk På Dej

När Jakob Hellman, i februari -88 släppte albumet ”…och det stora havet” skapade han inte bara svensk musikhistoria utan också ett album som på många sätt summerar den tid jag då levde i. När jag idag lyssnar på skivan är den fortfarande lika fantastiskt bra och låten ”Avundsjuk På Dej” går fortfarande lika fantastiskt rakt in i mitt hjärta.

Bild för Davidsson och Mannen

Must

Nu är det fortfarande mer än fem veckor kvar till påsken men musten har redan börjat fylla våra mataffärers hyllors ledder och bredder. Och om det kan vi reaktionära åldersmän tycka vad vi vill. Lika mycket som vi kan tycka vad vi vill om julpyntning i oktober, semlor i januari eller om olympiska spel som visas endast i betalkanaler. Eller om världsspelare som Arjen Robben som inte väljer att använda sin briljans till att skapa fotbollsgodis utan till att förpesta sporten med sitt stinkande avskräde.

Bild för Davidsson och Mannen

Gör om, gör rätt

Vi såg väl alla vilken mardröm Arsenal hade mot stora stygga Stoke och hur avklädda vi blev när Stoke satte oss under press. Vårt centrala mittfält krympte i takt med att pressen ökade och våra kantspelare kom aldrig igång i någon som helst rörelse. När Oxlade-Chamberlain byttes in i 74:e minuten producerade han mer rörelseenergi än resterande lag hade gjort tillsammans fram till dess, men Wengers plan B blev till slut ändå att köra ballongbollar mot en flåsande fallfrukt till Giroud och en nyinsatt, men kanske inte helt rättinställd, Sanogo.

Sidor