Axel Asplund

• Aston Villa har tappat fem poäng på fyra dagar. Plötsligt vågar jag hoppas på en plats i CL nästa säsong igen. Har alltid gillat Stoke och Manchester City...
• Cashley  har blivit gripen av polis. Bra, jag unnar honom all motgång.
• Theo och Eduardo är snart tillbaka i spel - snacka om boost införmatchen i Rom.
• I morgon är det fredag.

En bra vecka så här långt alltså. Låt oss runda av den med en seger på söndag, så finns det ju absolut ingenting att klaga på. Det kan inte ens jag hitta.

Det är skönt när en spelare överraskar positivt. I dag visade Nicklas Bendtner att han faktiskt kan vara effektiv framför mål. Kan det ha varit tryggheten av att good old Gilles Grimandi satt med på spelarbänken som gjorde att danskens koncentrationsförmåga framför kassen var snäppet vassare än vanligt. Hur som helst gjorde Nic ett riktigt bra jobb, som dessutom innebar att Robin van Persie kunde vilas inför kommande vecka.

Det är skönt att King Kolo Toure verkar vara tillbaka i gammalt gott slag igen, ett mål och en assist är klart godkänt för en mittback på en halvlek. Hoppas att han inte drog på sig någon allvarligare skada, för det skulle inte kännas särskilt betryggande med Djourou och Song i mittlåset på Olympiastadion i Rom om en vecka. 

Tack vare den här segern och Stokes mirakelupphämtning i söndags har Arsenal nu satt press på Aston Villa igen. Birminghamlaget har varit darrigt de senaste veckorna, så än lever hoppet om en CL-plats för Arsenal. Men för att nå dit krävs det en del poäng i bortamatcherna mot Liverpool och Man United samt Chelsea hemma. Tre poäng idag var dock första steget i rätt riktning.

Till sist. Arsenal vann återigen fast jag såg matchen på O'Learys. Min gamla jinx kanske börjar gå över, för nu har vi vunnit två matcher den här säsongen när jag har varit på sportbaren. För det vet ju alla hur mycket sådant påverkar ett lag som spelar fotboll 150 mil bort. 

Vi har alltså lämnat februari - en månad som i många avseenden är lika dålig som november. Det är vinter, det är mörkt och man börjar ge upp tron på att det någon gång ska bli vår. Dessutom drabbades Arsenal av någon ny form av Nighmare November - jag döper månaden till Fruktlösa februari. Det var månaden då Arsenal lyckades med bedriften att göra noll mål i ligan. Undrar när det hände senast?

Det är uppenbart att det krävs comeback av några av de skadade spelarna för att det här ska vända. Cescs betydelse för anfallsspelet blir bara mer och mer uppenbart ju längre han är borta och van Persie har aldrig varit den där skyttekungspålitliga målskytten, som Adebayor och Eduardo bevisligen har varit. Ade har visserligen lämnat rätt mycket att önska den här säsongen, men har man en gång gjort 30 mål på en säsong kan man inte räknas bort.

Spelarna som har fått chansen under den senaste månaden har kört fast, i alla fall när det kommer till de vardagliga ligamatcherna. Det är en inställning som vi inte har sett så tydligt i Arsenal tidigare och det går hand i hand med att fullblodsproffs som Gilberto, Henry, Ljungberg och Bergkamp inte har ersatts med spelare som besitter samma jävlaranamma. Detta är till och med något som Wenger har pekat på, vilket är anmärkningsvärt.Om han nu har sett det i truppen, varför har han inte gjort mer åt att lösa problemet?

Nu var vi inte långt i från att näta mot Fulham och så länge man skapar chanser, som det heter, så lossnar det förr eller senare. Låt oss hoppas på förr, gärna redan i morgon.