Axel Asplund

Jag håller med Steven Gerrard. När DJ:n inte spelar den låten man vill lackar man ur. Fast jag brukar i och för sig inte slå ner honom med blodvite som följd.

Det känns ganska skönt att krisrubrikerna har lämnat Emirates för en gångs skull, och särskilt när det drabbar laget, och spelaren, som skickade ut oss ur Champions League. Hämnd är en rätt som bäst serveras kall, som det sägs i Kill Bill.

Är det för övrigt någon som är förvånad över att en engelsman har försatt sig i den här situationen? Ibland är man glad över Wengers motvilja till att värva britter.

Det är inte bara på mittfältet Arsenal måste förstärka. Efter försvarsspelet i går är det tydligt att något måste hända även i backlinjen. Men här krävs det nödvändigtvis inte någon inte någon spelartransfer.

Arseblog lyfter idén om att ta in en defensiv coach, vilket jag tycker låter sunt. Att Arsene Wenger inte är någon försvarsivrare är känt och hans filosofi är att man vinner matcher genom att själv föra dem med snabbt och tekniskt offensivt spel. Försvaret ska, in en perfekt Wenger-värld, inte utsättas för några som helst utmaningar. Problemet just nu är att The Gunners inte förmår styra matcherna på grund av att spelarna som spelar där för tillfället inte är tillräckligt precisa i passningsspelet och därmed inte kan föra spelet. Då sätts försvaret under press, och då blir det förvirrat. Därför behövs en defensiv coach just nu.

Om Arsenal skulle anställa en sådan hoppas jag att man först ställer frågan till martin Keown. Han var med redan 2006 och coachade backlinjen som var en viktig del i att klubben gick till Champions League-final. Denna bestod av Eboue, Senderos, Toure och Flamini - två spelare som alltså inte spelade på sina ordinarie positioner. Denna backlinje drillades under våren av Keown och höll tillsammans med sina lagkamrater och en storspelande Lehmann nollan i dubbla matcher mot Real Madrid, Juventus och Villarreal. 

Om Keown kunde få dessa oprövade kort att göra ett flertal stormatcher borde han kunna hjälpa mer etablerade spelare Gallas, Toure anno 2009, Djourou, Silvestre, Sagna och Clichy att utvecklas både spelmässigt och taktiskt.

Wenger måste bortse från sin egen prestige och tro på sig själv i det här fallet och ta hjälp utifrån. För annars kommer vi att få se fler halvtimmar som den inledande igår när besök på arenor som Old Trafford och Anfield väntar under våren.

Efter Villas inledande halvtimme igår hade jag varit mer än nöjd med kryss, men som Gooner är man smärtsamt medveten om att fotboll går ut på att göra mål på chanserna. Som vi gjorde för en gångs skull - bortsett från holländaren som behöver fyra chanser för att göra mål. Igår fick han bara en och en halv. Trots det var man naturligtvis missnöjd med oavgjort efter andra halvlek.

Samtidigt är vi inne i en säsong av oflyt och tappade ledningar, så när Gallas idiotiskt rev ned Abgonlahor var det nog fler än jag som visste att ledningen inte skulle hålla. Arsenal behöver numera en tremålsbuffert för att vi ska vara säkra på seger då vi försvarsmässigt, men ett undantag i Sagna, inte håller samma klass som övriga topplag.

Normalt sett är jag tokig efter en sådan här avslutning på en match, men nu svor jag bara några gånger och knäppte sedan över till På Spåret. Så uppgiven och hårdhudad har den här säsongen redan gjort mig.

Igår blev det också än mer tdligt hur viktigt det är att Wenger agerar på spelarmarknaden nu. Song slog bort passningari 40 minuter innan han blev skadad och Ramsey var om möjligt ännu sämre när han kom in. Den unge walesaren har en del kvar att lära innan han på allvar kan göra intryck i Premier League. Med dessa två spelare som högst aktuella alternativ på mittfältet har Wenger inget val. Fram med checkboken (tänk att sådana fortfarande existerar i England) och handla.

Krönikörerna skriver att Arsenal nu är borta från guldjakten. Var vi ens någonsin med, undrar jag då.

Har jag någon gång önskat att The Sun är fel ute så är det nu. Men det verkar onekligen så att Cesc Fabregas verkligen missar en stor del av säsongen. Min spontana reaktion: We're fucked.

Under alla Wengers år i Arsenal har vi aldrig varit så beroende av en spelare offensivt som vi har varit av Cesc den här säsongen. Visst är Adebayor och van Persie viktiga, men att de ska lyckas är ofta beroende av att lagkaptenen har gett dem rätt förutsättningar. Nu ser det ut som att Arsenal kommer att få spela utan lagets stöttepelare nummer ett alldeles för lång tid för att vi ska vara säkra på att ta fjärdeplatsen.

Nu får vi betala ett enormt pris för Wengers envishet att inte bredda truppen inför säsongen, och han kan inte skylla på någon annan än sig själv. Det är hans fel att vi måste förlita oss på Denilson, Diaby och Song för att nå CL nästa år, och det skriver jag inte för att såga den trion. De gör säkerligen så bra ifrån sig de bara kan, men ingen av dem har rutinen att bära upp ett lag som slåss på tre fronter under flera månader. Många kanske tycker att man ska ge de unga talangerna chansen att visa att de trots allt har vad som krävs. Jag blir dock rejält orolig över tanken på att det är dessa som ska styra vårat mittfältsspel den närmaste tiden.

Och vad finns bakom Denilson, Diaby och Song om någon av dessa blir skadade? Ramsey, Randall och några andra tonåringar. Orolig var ordet.

Det är visserligen fel att börja måla upp värsta scenariot redan innan det har bekräftats att Cesc är borta och innan några matcher ens har spelats. Arsenal kommer inte att falla som en sten ned mot bottenskicktet av tabellen bara för att en spelare är borta, men vi har sett hur krampaktigt det blir när Cesc inte är med. Vi såg det mot Porto och vi såg det mot Manchester City. Blir det många fler sådana matcher är det nog läge att börja scouta eventuellt mostånd i Uefa-cupen. Om ens det...

Apropå att måla upp värsta scenariot alltså. Dock ett inte alldeles osannolikt scenario.

Om inte detta för Wenger att ge sig ut på januarishopping finns det ingenting som kan få honom att förstärka truppen. Det handlar inte om att ha back-up till mittfältet längre. Nu handlar det om att ha ett mittfält.

Arsenal har överraskat mig många gånger förut när jag har varit som mest pessimistisk. Jag ber till jultomten om att laget gör det igen.

Efter Howard Webbs miserabla insats gårdagens match var jag beredd att såga hela det engelska domarskrået jäms med sulorna. På en halvlek mellan Everton och Chelsea har dock Phil Dowd räddad domarnas ära. Och som han har gjort det.

35: e minuten: John Terry gör ännu en av sina huvudlöst vårdslösa tacklingar med dobbarna i vädret och träffar mer spelare än boll. Ungefär som han gjorde mot Sagna för några veckor sedan. Men istället för den obligatoriska tillsägelsen eller på sin höjd varning skickade Dowd upp det röda kortet. Det här var visserligen inte Terrys värsta tackling någonsin, men han om någon har samlat ihop till det.

43: e minuten: Frank Lampard klagar våldsamt efter en tveksamt dömd frispark och varnas. Det måste ha varit första gången någonsin han har fått gult kort för att ha protesterat. 

43: e minuten: Dowd skickar upp ännu ett gult kort för protest. Till vem? Cashley så klart. Den mannen har en förmåga att få alla domslut som går emot honom att vara en personlig förolämpning. I Arsenal tyckte jag att det var småcharmigt, men nu hatar jag det. Varje gult kort Cashley får är en seger för mänskligheten.

Keep up the good work Phil!

Vilket underbetyg till årets upplaga av Premier League det är att ett lag som Liverpool kan leda ligan. I alla fall om man bedömer laget efter dagens insats där laget bara lyckades skapa en målchans sedan Adebayors horribla utvisning. Jag skulle bli mycket förvånad om Pool faktiskt vinner ligan framför Man United eller Chelsea.

Även domare Howard Webbs insats var under all kritik. Hans lade en oerhört märklig nivå på matchen där så gott som alla fällningar också ledde till gult kort. Att Adebayor blev utvisad är ett skämt då det första gula kortet aldrig borde ha utdelats. Det andra kan jag acceptera, men inte när han redan har fått en varning. Då räcker det med en tillsägning.

Läsare av den här bloggen vet att jag inte gillar särskilt många - om ens någon - domare. Men Howard Webb börjar jag få allt svårare för, då han även i Arsenal-Man United stod för några extremt märkliga beslut som när han inte dömde frispark efter Carricks nedsparkning av Diaby precis utanför straffomårdet. Samtidigt fick Arsenal med sig ett mål som inte skulle ha godkänts mot Chelsea så alla domare sänker inte The Gunners.

Arsenal gjorde ingen toppmatch, men tog trots allt över spelet efter utvisningen och jag hade inte blivit förvånad om vi hade lyckats krånga in ett mål. Särskilt Nasri var behållningen i andra halvlek samtidigt som Song gjorde en stabil insats som städare på mittfältet. Även Gallas visade på nytt att stormatcherna är hans rätta element, medan Djourou var darrigare.

Skadan på Cesc kom mycket olägligt, och med tanke på hans förtvivlade ansikstuttryck när han klev av i halvtid kan det vara allvarligt. Skulle det visa sig att han blir borta en längre tid sitter Arsenal mycket illa till då alla vet hur viktig spanjoren är för laget. Det är bara att hoppas på ett julmirakel så att Fabregas är tillbaka så fort som möjligt.

Jag måste säga att jag är helnöjd med lottningen till utslagsrundan av CL. Italienska lag brukar passa Arsenal bra och av de italienska lagen som är kvar tycker jag att Romas spel är perfekt för Arsenal. Det finns alla förutsättningar för två fina matcher - och efter dem är chanserna mycket goda att The Gunners spelar kvartsfinal.

Samtidigt hade Panathinaikos varit snäppet lättare, men då vi slapp båda Barca och Bayern är jag mer än nöjd.

Den enda nackdelen med att åka till Rom är att vi måste åka till den italienska huvudstaden två gånger i vår, då finalen spelas på Olympiastadion. Och här snackar vi nackdel av lyxkaraktär. Jag själv kommer inte att åka till Rom i returmötet, för ekonomin tillåter inte det. Får vi dock chansen att återvända dit i maj finns det ingenting som kan hålla mig kvar i Uppsala, vare sig jag får biljett till finalen eller inte. Jag ångrar fortfarande att jag inte rånade en bank så att jag hade kunnat åka till Paris 2006...

Jag blir ännu mer nöjd med lottningen när jag ser att gruppvinnarna Liverpool och Man United får möta Real Madrid respektive Inter. Gjorde Arsenal en klassisk läggmatch i Portugal av rent taktiska skäl? Det kan förklara Gallas och Silvestres försvarsspel i alla fall.

Nu får jag äntligen lite ledighet från skola och jobb. Härligt, positivt, wow!

Jag får mer och mer känslan av att Arsenals styrelse, och därmed klubben, är i gungning. Allt sedan David Dein fick lämna styrelsen har vi med jämna mellanrum sett ytterligare avhopp/avsked. I våras försvann Keith Edelman och nu alltså Lady Nina Bracewell-Smith.

Arsenal försöker naturligtvis få detta att låta som en helt naturlig utveckling, men då klanen Bracewell-Smith har varit representerade i styrelsen sedan 50-talet är det anmärkningsvärt att hon lämnar sin post. Att även Richard Carr, barnbarn till Sir George Bracewell-Smith som satt i styrelsen under 20 år, lämnar styrelsen förstärker bilden av att det är något på gång.

Det är möjligt att Lady Nina vill sälja sina aktier i klubben, och då finns det knappast särskilt många andra intresenter än den famösa Usmanov eller möjligtvis Stan Kroenke. Det är naturligtvis omöjligt att veta vad Bracewell-Smith har för intentioner och hon kanske inte alls vill sälja. Vi lär väl bli varse inom kort.

Jag undrar vem det är som ligger bakom alla dessa sprickor i styrelsen. Nära till hands ligger att fråga sig hur mycket Danny Fiszman är inblandad. Han äger den största aktieposten av styrelsemedlemmarna och torde därför ha mest att säga till om. Locket ligger ju på över den här affären, så det är svårt för en utomstående att veta vad som händer bakom kulisserna. Men Fiszman måste vara en av huvudaktörerna i den här intrikata uppsättningen.

Det skulle vara mycket intressant om alla detaljerna kom upp till ytan, men det kan man väl bara drömma om. Hur som helst är det stora saker på gång. Det är jag säker på.

Såg delar av Eduardos comeback i dimman på Underhill i kväll. Först och främst är det fantastiskt att han har lyckats komma tillbaka till den nivå han är på just nu. När jag såg de första bilderna från St Andrews den där ödesdigra dagen i februari var jag näst intill säker på att kroatbrassen aldrig skulle komma tillbaka. Men han är med på planen igen - nu återstår det att se huruvida han kommer att nå tillbaka till den form han var i innan skadan.

Visst finns det exempel på spelare som har kommit tillbaka från svåra skador och långa uppehåll. Henke Larsson, R**d van Nistelrooy och Robert Pires är några exempel på det. Dessvärre finns det lika många exempel på spelare som aldrig riktigt återhämtade sig från sina skador. I vilken kategori hamnar Eduardo?

Vi vet ju alla vilken vi föredrar. Särskilt som Arsenals anfallsbesättning inte är riktigt så bred som Wenger försökte ge sken av i inledningen av säsongen. Visst finns det en bra startduo i van Persie och Adebayor, men ingen av dem har visat upp den där ligavinnarformen i år. Bakom dessa finns talangerna Bendtner och Vela, men då de bara har gjort ett ligamål tillsammans den här säsongen är det svårt att se paret som seriösa utmanare till VP och Ade för tillfället.

Med en frisk Eduardo i truppen spetsas konkurrensen och den givna startduon måste lyfta sig ytterligare för att behålla platsen i laget. Det är inte bara bra för laget utan också för spelarna själva.

Det dröjer nog ett tag tills nummer nio är redo att utmana på allvar igen. Av dagens insats att döma saknas - naturligt nog - fortfarande en del känsla och tajming. Det är dock saker som han med lätthet tränar upp. Eduardo har heller aldrig varit en spelare som deltar särskilt mycket i speluppbyggnaden - han är en renodlad striker, en avslutare. Och just framför mål visade han idag, även om han inte nätade, att han fortfarande har förmågan att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Underbart att, tio månader efter överfallet, se det igen. 

Man blir så trött. Det har varit likadant nästan hela den här säsongen. Så fort de övriga topplagen tappar poäng, och Arsenal har en jättechans att komma närmare, tappar vi själva poäng. Det är verkligen inte Arsenals säsong.

Tycker The Gunners var riktigt bra fram till det att Boro kvitterade. Men då föll spelet ihop och spelarna blev ängsliga. När Wenger dessutom ställde upp med fyra innermittfältare på mittfältet var det svårt att få fart på kantspelet, och utan bra bredd i spelet lyckas sällan Arsenals handbollsanfall.Samtidigt hade jag på känn att vi skulle få in ett mål i andra halvlek - så mycket för den känslan.

Att vi också har en anfallare som behöver fyra chanser på sig att göra ett mål - som bäst - är också ett svaghetstecken. Robin van Persies missar börjar gå mig på nerverna. Samtidigt skapar han lägen, så förhoppningsvis kan han vässa avsluten. Hoppas dock att Eduardo kommer tillbaka i det slag han var i före skadan, för just nu finns inga alternativ till VP och Ade på topp.

Självklart skulle Aliadiere göra mål. Han gör ju ungefär en bra insats om året och det är mot oss. Det är smått bisarrt att fransmannen nu har gjort fler ligamål mot Arsenal än ligamål för Arsenal.

Till sist vill jag tacka för den utomordentligt trevliga julfesten i går. Min bild av  Göteborg har helt klart förbättras - trots att det satt två goa fiskargubbar i GAIS-tröjor i baren när vi anlände. GAIS-tröjor så här års, på självaste Luciadagen? 

Reine och Jocke hade ordnat med en fint arrangemang och det hela var väldigt lyckat trots att Arsenal som vanligt när jag är på Arsenal Sweden-fester gjorde allt för att sänka stämningen. Kul att träffa gamla bekanta från medlemsresor och dylikt, samt att göra nya bekantskaper. Let's do this again some time.