Axel Asplund

I en intervju i Sveriges Radio Jönköping sa Andreas Andersson av misstag att hoppades på att det skulle komma 500 Arsenal Sweden-medlemmar på vår sommarfest på Visingsö. Vi har garvat rätt gott åt detta hela helgen eftersom att vi tidigt insåg att det inte skulle komma fler än 50 personer. Ungefär allt vi har snackat om har slutat med något skämt om 500.

I slutändan kom det cirka 20 personer och vi hade det hur bra som helst. Solen sken och omgivningarna var vackra som en svensk sommardag. Visingsö är verkligen en idyll.

I fredags kände vi lite på tennisbanan på området. Om Rafael Nadal har varig orolig för ökad konkurrens på touren kan han sluta med det. Tennis är fan svårare än vad det ser ut. Ungefär som alla andra idrotter.

På kvällen drack vi öl och tittade på när Sveriges landslag var sämst i världen igen. Vi hade en tipstävling och för första gången i världshistorien tippade jag rätt slutresultat. Vann en fin pott på dryga 200 kronor som jag genast investerade klokt. I baren.

I lördags spelade vi, efter en lugnare förmiddag, fotboll i ett par timmar. Jag var i gula laget som tyvärr torskade med 20-18. Det alla pratade om efter matchen var dock min kliniska glidtackling och brytning mot Brandon på egen planhalva med efterföljande raid på högerkanten som avslutades med att jag gjorde mål bakom Kicken. Årets prestation alla kategorier. Hur kan inget lag vilja värva mig?

Måste även nämna Kickens målvaktsspel i röda laget. Han var som Seaman i sina bästa stunder. Eller så var det vi i gula laget som gjorde honom bra genom att avsluta rakt på honom hela tiden. Särskilt Andreas, som lyckades med konststycket att inte göra ett ända mål. Efter matchen såg vi honom stå inne i ett elvamannamål och köra avslutningsträning därför att "om man står inne i målet är det fan omöjligt att missa".

På kvällen var det allmänt samkväm och en bättre grillbuffé som avrundades med allmänt hålligång. Sent på kvällen analyserade jag och Kicken alla tavlor på hotellet tills man började se dubbelt, så då var det bara att vika ned sig.

Idag var jag "trött" så jag gick och la mig efter frukosten. Lagom till färjan över till fastlandet hade jag dock piggnat till så jag, Lander och Kicken hade en småtrevlig hemresa genom ett junivackert Sverige.

I morgon drar jag och Lander vidare på Arsenal Sweden-turné. Vi ska till Bollnäs, av alla ställen, och kolla in läget på Arsenal Soccer School. Det är en fotbollsskola för yngre förmågor, så mitt deltagande uteblir nog för jag tror inte att jag faller under kategorin "yngre förmåga" längre.