Vilse i landskampsdjungeln

Det finns ju absolut ingenting att diskutera när landskampsuppehållen kommer. Visst längtar man efter våren nu när det har varit noll grader och mulet i tre månader i Uppsala, men om det samtidigt ska vara en massa landskamper med tillknäppt spel och överdriven mediahype tror jag nästan att jag föredrar vintern.

Det finns ingenting att diskutera...utom just det att landskampsuppehållet är ofantligt drygt. Låt oss hoppas på det vanliga: Låt ingen av Arsenalspelarna komma tillbaka skadade. Tyvärr saknar många av landslagen Arsenals resurser, med mineralbad och annat hokuspokus för att spelarna ska återhämta sig på bästa möjliga sätt, så det är knappast en högoddsare att en eller ett par av spelarna missarmatchen mot Man City om en vecka.

Jag tycker alltid att det är märkligt när en spelare som inte bedöms som spelklar i klubblaget ändå kallas till landslagssamlingarna. Nu är det Adebayor som inte ens satt på bänken i Newcastle i lördags som ändå ska spela för Togo i matchen mot Kamerun. Det är inte logiskt, men Arsenal har ingen rätt att stoppa en spelare från att åka. Och det är kanske bra, rent objektivt sett, för annars skulle nog många klubbar utnyttja en sådan regel på ett ohederligt sätt.

Ett annat exempel på detta är Sp*rs Ledley King, som kallades till landslaget även fast han är skadad. Det är också helt orimligt... Vänta nu, bäst att avbryta här. Jag kom på att Ledley King alltid är skadad så det är ju ett dåligt exempel. Det kvittar när han blir kallad till landslagssamlingar.

Nu ska jag fortsätta skratta åt John Terrys mamma. Där kan vi verkligen snacka fredagskul.