Positiva besked när den riktiga fotbollen närmar sig

Att Cesc Fabregas är redo för spel igen är ju den bästa nyheten sedan Arsjavin blev klar för Arsenal. Jag är mycket förväntansfull inför de stordåd - låt oss ta i tills vi spricker - den duon förhoppningsvis kan uträtta. Cesc betydelse för laget var extra tydlig i januari och februari då anfallsspelet var för stereotypt och blev sönderläst av alla lag som kom till Emirates.

Sedan dess har Arsenal visserligen förbättrat spelet en hel del, men när Cesc kommer igång får vi en extra dimension i laget. Han är dessutom en viktigt ledare på planen, inte bara i den ceremoniella rollen som lagkapten, vilket också till viss del har saknats under senvintern.

I VP:s frånvaro är det positivt att Adebayor är tillbaka. Förhoppningsvis är det då Ade från vintern 2007-08 vi får se, och inte Ade anno hösten 2008. Han har en enorm arbetskapacitet och det är när han använder den fullt ut som han också är som bäst. Han har inte råd att lajja omkring på planen och vara bekväm.

Dessutom är Walcott med i truppen igen, och han är nog den spelare i truppen som har utvecklats mest under säsongen. Detta har främst märkts på hans "end product" i form av förarbeten till mål och chanser, samt egna mål. Med honom på planen tillsammans med Cesc, Arsjavin och Adebayor är det plötsligt bra många spetsiga spelare att hålla reda på för motståndarförsvaren.

Så klart finns det lite smolk i Arsenalbägaren också. VP, som sagt, är borta. Och det är även Diaby, Eduardo, Nasri och Vela. Trion som gör comeback fyller dock upp det tomrum som de skadade lämnar. Men tänk om vi någon gång, under någon enda säsong, fick uppleva en totalt skadefri trupp. Antar att det är dream on-principen som gäller för ovanstående önskan...