Konsten att ogilla Manchester United

T*ddy Sh*eringh*m sa en gång: "I hate Arsenal with a passion". Han är också en länk som förenar  de två klubbarna som jag "hate with a passion" Sp*rs och Manchester United.

Sp*rs ogillar jag som förening, mest på grund av lagets fantastiskt osköna och bittra supportrar, men den klubben är sällan eller aldrig ett hot mot Arsenal. Manchester United däremot har i allra högsta grad, så länge jag har följt The Gunners, varit huvudkonkurrenten om titlar och alltför många gånger besegrat Arsenal i viktiga matcher.  Så frågan är om inte avskyn mot United många gånger är större än den jag känner mot Sp*rs.

En seger motUnited i en viktig match kan man leva på väldigt länge. Matcher som Old Trafford 2002, FA-cupfinalen 2005 (nej, segern var varken rättvis eller snygg - who cares?)  och Nasris show på Emirates i höstas är varma minnen. På samma sätt sitter förlusterna som tisteltaggar i hjärtat.

Hur det än går i semifinalen är det en match som kommer att bli klassisk. Oavsett slutresultatet. Jag ser United som favoriter, för de har ett mer komplett lag än Arsenal. Samtidigt kan Arsenal slå alla lag på en bra dag, så med en bra dag idag och en bra dag på tisdag så bär alla Arsenalsupportrars vägar till Rom.

Jag är sjukt laddad. Och börjar bli smått nervös. Men mest av allt ska det bli jävligt kul.