En efterlängtad comeback

2-2 mot Barnet. Skandal. Avgå Wenger!

Nejdå. Barnetmatchen är inte till för att vinnas. Den är till för att sätta igång spelarnas träningsslitna kroppar, och ta första steget mot matchform efter semestern.

Jag hade hoppats på att någon av juniorerna skulle, som Wilshere i fjol, verkligen ta chansen och spela in sig i den ”riktiga” truppen. Så blev dock inte fallet den här dagen. Det var ingen som direkt utmärkte sig, även om Barazites mål var tjusigt och Watts framspelning till Arsjavin höll god klass.

Thomas Vermaelen gjorde en ganska slät figur, men det är naturligtvis alldeles för tidigt att bedöma hans kvaliteter. Först en bit in på säsongen kan vi nog börja se belgarens verkliga jag.

Annars är den här matchen något av en hitte på-match. Man har gått i två månader och mer eller mindre medvetet längtat efter Arsenalmatcher igen, och så är det äntligen dags. Men det blir allt som oftast ett antiklimax. Underhållningsvärdet brukar inte nå några rekordnivåer och gårdagen var knappast ett undantag. Samtidigt är den ett konkret bevis på att säsongen börjar närma sig, så det är fel att klaga. Och vad kan man egentligen begära av försäsongens första match?

Det bästa med matchen var att Rosicky var med och spelade igen. Jag hade räknat bort honom som Arsenalspelare, så det är en glad överraskning att han verkar vara redo att spela igen. Kommer han upp till den standard han höll innan han blev skadad tillför han mycket i laget, och det är bara att hålla tummarna för att han håller. Men han måste träna på passningsprecisionen för siktet var inget vidare bra inställt igår. Det kommer dock med matchvanan.

Till sist. Ni har väl sett att detaljerna för Arsenal Swedens årsmöte är spikade? Det kan bli en riktigt trevlig kväll i Stockholm på premiären. Hoppas bara att vi har bättre flyt med resultatet än vad vi brukar vid Arsenal Swedens samlingar.