Skadehelvetet börjar tidigt i år

Jag undrar om Arsene Wenger någonsin har haft en helt skadefri trupp att tillgå. Det kan knappast ha hänt under de senaste tio åren i alla fall. Arsenal tycks alltid vara mer skadedrabbat än toppkonkurrenterna.

Nu kommer alltså Samir Nasri att missa större delen av hösten, och med tanke på hur långsamt Arsenalspelare brukar komma tillbaka efter skador så är han väl inte tillbaka förrän till nyår. Givetvis ett hårt slag för fransmannen själv, men det är också en rejäl motgång för Arsene Wenger. Plötsligt har han tappat en yttermittfältare, och då Rosicky fortfarande är ett mycket osäkert kort är vi tillbaka i den situation där vi var innan Arsjavin anlände.

Kanske är inte Arsenal mer skadedrabbat än Man United, Chelsea och Liverpool, men då dessa lags trupper är bredare än våran drabbas de inte lika hårt av en skada på en startspelare. Det finns i regel en fullgod ersättare att slänga in då det inträffar. I Arsenal finns sällan naturliga ersättare då en ordinarie spelare blir skadad, utan andra spelare blir inkastade på för dem ovana positioner. Vilket får till följd att spelet blir sämre.

Nu är visserligen transferfönstret öppet en och en halv månad till, så Wenger har naturligtvis tid på sig att agera. Men med tanke på hur han brukar göra, samt att han ännu inte har förändrad särskilt mycket i den trupp som var för svag under förra säsongen talar inte särskilt mycket för att han kommer att göra annorlunda nu.

Arsenalmanagern kommer säkert att börja prata om att ersättare för Nasri redan finns i klubben, och att det inte finns något behov av att köpa någon spelare. Det är troligt att det blir enda reaktionen på mittfältarens skada. Men jag hoppas att det inte blir så, utan att detta blir en varningsklocka om att truppen behöver breddas. Det är ändå uppemot 60 matcher som ska spelas innan säsongen summeras i maj nästa år. Att redan nu börja fundera i termer av "nu får det inte bli några fler skador" känns oerhört bräckligt.