Positivt överraskad av EM

Jag har inte direkt hajpat EM under den senaste månaden, men jag måste erkänna att spelet har varit mycket bättre än vad jag trodde det skulle vara. Lag som Spanien, Ryssland, Holland, Turkiet och Portugal har visat att det är Wenger-fotbollen som är framtiden.

Jag brukar hävda att CL numera är fotbollsscenen där de bästa matcherna spelas, men efter EM känns det inte som att det går att dra den tesen alltför långt. Matcher som Holland-Ryssland, Tyskland-Turkiet och Turkiet-Tjeckien var helt fantastiska att titta på, även för en neutral åskådare. Även finalen höll ovanligt bra klass.

Det är också skönt att kolla på toppfotboll och inte direkt bry sig om vilka som vinner. Champions League är förknippat med så mycket, i brist på bättre ord, "hat" mot klubbar som Man United, Chelsea, Liverpool, Barca, Real, och så vidare i all oändlighet. Det går inte att se en match i slutspelet i CL där man inte sitter och hoppas på att ett av de där lagen ska torska. Det är tröttsamt i längden och knappast något som en sådan där "fotbollsälskare" som brukar sitta i expertpaneler skulle känna.

I EM kunde man släppa allt det där. Man störde sig inte ens på Ruud van Nistelrooy, som farsan sa. Okej, det är klart att man gjorde det - särskilt när Perlskog/Fjällström ville ge honom ärlighetsmedalj för att han stog upp i en duell för första gången i världshistorien - men det var inte som när Horseface spelade United.

Sverige var tråkiga att se, men att bli utslaget av EM-mästaren samt laget som slutade är inget att skämmas över. Det går inte att kräva att Sverige, med Anders Svensson och Daniel Andersson på mittfältet, ska vara topp-tre i Europa. Just nu är det bara Zlatan och Petter Hansson som är en toppspelare och Sveriges chans att vinna EM med den här generationen försvann med straffarna mot Holland 2004. Men nog har Generation Ljungberg gjort så mycket man kan kräva av ett svenskt landslag under den senaste tioårsperioden. Det är bara den där riktiga fullträffen som saknas.

Sett med Arsenalögon var det bara Cesc som gjorde någon glad, och även om hans insats i finalen inte var glänsande så är han väl förtjänt av platsen i All Star Team. Jens gjorde nog sina sista insatser i landslaget, och han imponerade inte. Senderos var stabil i hopplösa Schwiez och VP blandade och gav i Holland. Gallas var precis som hela Frankrike en besvikelse. Fabianskis främsta insats var att byta tröja med Jens efter Tyskland-Polen.

För mig var det som helhet den bästa turneringen sedan EM 2000, och fotbollen - när man väl fick se någon mellan alla reklamavbrott och tillfälliga avbrott - höll hög klass. Nu återstår det bara att ställa in siktet på nästa fest. Den drar igång den 16 augusti.