Det blev alltså pest

Valet stod ju mellan pest och kolera och det blev, som väntat, pest som vann ligan. United är kanske värdiga vinnare, men jag har svårt att se det laget som värdigt till någonting - som de flesta andra ogillar jag United extremt mycket. Nästan lika mycket som jag ogillar Chelsea, kan jag tillägga. Så för en gratulation till guldet är jag rädd att United-fansen får vända sig till någon annan blogg, så härligt småsint är jag!

Det som stör mig när jag ser sluttabellen är att vi var så pass nära att vinna. Tänk om - ständigt detta "tänk om" - Clichy bara fått i väg bollen där i slutet av Birmingham-matchen. Tänk om Adebayor hade utnyttjat friläget i inledningen mot Wigan borta. Tänk om Lehmann inte tappat in en boll Ewood Park. Tänk om vi hade fått tre trepoängare där istället för kryss.
Nio månaders spel, men det är sådana små detaljer som gör att det inte blir någon bussparad i Islington i morgon. Fast det är kanske det som är charmen med fotboll, samtidigt som det är det ocharmiga med spelet.

Men något positivt kan vi i alla fall se i tabellen om vi jämför med hur det såg ut för ett år sedan. I år har vi fem fler segrar än då, 15 poäng fler och har gjort 74 mål gentemot 63 i fjol. Och vi slutar en position högre upp efter två raka fjärdeplatser.

Trots besvikelsen att vi inte kunde hålla säsongen ut i år är jag optimist inför nästa säsong. Arsenal är på väg åt rätt håll. Arsene knows.