Mina vänner Arsenal Ladies

Det måste kännas märkligt att vinna ligan och FA-cupen, men ändå ta hem två pokaler färre än i fjol. Det var å andra sidan omöjligt att överträffa kvadruppeln som Vic Akers Arsenal Ladies tog i fjol, men lagets dominans kvarstår trots allt i England.

Av någon anledning zappade jag in på Sky News i går kväll, och då visade de målen från FA-cupfinalen från välfyllda City Ground i Nottingham då Kelly Smith visade vägen i 4-1-segern mot Leeds. Reportaget avslutades med att lagkapten Faye White fick lyfta pokalen.

Jag kan inte påstå att jag följer damerna varje vecka, men jag har i alla fall koll på när de vinner titlar - och jag har sett tre matcher med laget live. Stockholms Stadium, Råsunda och Boreham Wood. Dessutom åt vi i styrelsen middag med laget efter en match i Women's Cup mot Djurgården för tre år sedan.

Det var en minnesvärd kväll. Jag satt bredvid White, som överlät sin välkomstdrink till mig och jag var så klart inte sen att tacka nej. Sedan snackade jag mest med Angela Banks, som har spelat i Surahammar, och skotska måltjuven Julie Fleeting. Lite senare på kvällen lurade världens vackraste målvakt Emma Byrne mig att sjunga för hela laget - hon skulle sjunga om jag gjorde det. Jag ställde mig upp och drog en ramsa, men inte sjöng Emma - det fick istället asstränaren Glömt Namn göra.

Jag fick också numret till Haley Kemp, som gjorde mål mot Djurgården i en tidigare match men som inte var med på middagen, av fotbollsvärldens kortaste reservmålvakt. Men det måste ha varit fel nummer för det var aldrig någon som svarade. Bittert.

Vissa av damerna hann faktiskt bli lite salongs innan Vic Akers tog med sig sin trupp tillbaka till hotellet. Stämningen bland oss som var kvar var oerhört hög, och vi hade efterfest på Kvarnen med alldeles för många White Russians.

Så grattis till The Double, mina vänner!