Inte en dag för sent

Det här har nog varit det längsta landslagsuppehållet jag kan komma ihåg. Det var som att det blev maj, och sommaruppehåll igen - bortsett från att det inte var något EM, utan någon patetisk ursäkt till fotboll presenterad av svenska landslaget. När Wenger dessutom gick under jorden sedan transferfönstret stängde fanns det ingenting av Arsenalintresse att diskutera.

Men nu är det över i alla fall, och som vanligt efter ett uppehåll krävs det något extra av Arsenal för att vinna. Vi har en tung vacka framför oss med bortafighter mot Blackburn, Dynamo Kiev och Bolton. Blackburn och Bolton är visserligen inte samma skräckmotståndare som för fem år sedan, men det går inte att åka upp dit och vinna på beställning. Skulle vi ändå ta tre poäng vore det extremt starkt, så det blir säsongens första test för truppen.

Jag tror att många av spelarna kommer tillbaka till London med postiva vibbar. Walcotts framfart har ingen missat, men även Gael Clichy lär vara uppåt sedan han äntligen har fått debutera i Frankrike (som ställde upp med tre fjärdedelar av vår backlinje mot Serbien). Nicklas Bendtner gjorde skickligt ett snyggt mål mot Portugal och Cesc kommer hem med två segrar i ryggen. Det är väl bara Adebayor som inte har haft en lyckad landslagssamling.

Det har dock varit ont om tid att förbereda spelarna inför Ewood Park, så det kommer att krävas något extra för vinst. Annars kommer vi att få ett nytt Fulham kastat i ansiktet.