Låt oss fortsätta med en bra vecka

Jag känner att det, som matchen utvecklades, var okej med kryss i Keiv. Vi var det bättre laget större delen av matchen och hade chanser att avgöra. På förhand kändes som att enda chansen Dynamo hade att göra mål var på en fast situation och så blev det som bekant.

Som jag ser det är ett kryss i Ukraina ett bra resultat. Tydligen har Arsenal aldrig vunnit där på sex-sju-åtta (hur många gånger har vi egnetligen varit i Ukraina?) försök så oavgjort är okej. Vi har fortfarande tre hemmamatcher att spela på, och på hemmaplan är Arsenal erkänt starka - bara en torsk på mer än två år på Emiraten. Tack vare kvitteringen ligger vägen öppen för avancemang.

Det var skönt att det var just Gallas som klev fram och kvitterade. Jag har varit kritiskt mot honom som kapten och i den här matchen var han iskall i backlinjen. Men ändå var det han som klev fram och tryckte in bollen när det som mest behövdes, och det är en egenskap jag gillar med honom - han vet var målet står. Det är så en kapten ska agera i slutet av en tuff match, inte sitta och gråta efter ett kryss eller stå och vråla i ansiktet på en lagkmarat som just gjort fel. Men jag vill se mer av den här leading-by-doing-attityden innan jag är övertygad om Gallas storhet som kapten.

Arsenal går mot ännu en tung bortamatch, och Bolton away har vi avskytt länge.  Hoppas vi kan ta med oss känslan från 0-2 down 3-2 up från i våras och få hem tre poäng. Reebook Stadium är och förblir dessvärre en skräckarena, och det finns risk för att Arsenalspelarna känner detsamma. Tre poäng i Bolton vore dock en grym avslutning på höstens tuffaste vecka.