Something for the Ladies

I morgon onsdag kommer Arsenal Ladies till Göteborg för att bygga vidare på 3-1-segern i London förra veckan. När jag skriver detta är 80 svenska Gooners anmälda för att se matchen, så lita på att Arsenal Sweden kommer att stötta de rödvita damerna. Men det var väl ingen som trodde något annat? Arsenal Sweden och Arsenal Ladies har en lång historia vid det här laget.

Första gången vi arrangerade en supporterträff i samband med en dammatch var våren 2004. Arsenal mötte Djurgården/Älvsjö i Women’s Cup som turneringen hette då, och vi var ett 30-tal Gooners på Stockholm Stadion. När Haley Kemp (jag behövde inte ens kolla upp målskytt, jag behöver nog vård) gjorde 0-1 sjöng vi ”One-Nil to the Arsenal” så att det ekade in i SVT:s Sportnytt och Chris Härenstam kallade oss ”den tillresta Arsenalklacken” i sändningen. Efter matchen kom damerna fram och tackade oss på läktaren – några av dem tog till och med i hand.

Sedan dess har vi arrangerat ett antal supporterträffar när Arsenal Ladies framgångssaga har nått Sverige. Vi har haft Arsenal Sweden representerat i Umeå, Åtvidaberg och till och med i Danmark. Supporterklubbens favoritmålvakt Emma Byrne har flera gånger berättat om hur mycket hon uppskattar oss svenska supportrar.
- Vi har bättre stöd här än hemma, sa hon till Kanonmagasinet för ett år sedan efter matchen mot Linköping i Åtvidaberg.

Mitt bästa minne är dock när vi bjöd hela laget, inklusive dåvarande managern Vic Akers på middag efter matchen mot Djurgården/Älvsjö på Råsunda. Det var en episk kväll, som ungdomarna säger, och skrönorna från den är många. Jag ska inte dra dem här, för jag misstänker att Johan Luks är trött på att höra om Angela Banks samt att han som somnade under middagen kanske inte vill bli uthängd för det. Då får han nog gå och ta en Alvedon.

Jag då? Ja, bortsett från att jag sjöng vår ramsa till Byrne inför hela sällskapet så minns jag att jag fick Haley Kemps telefonnummer (ah, det är därför jag kommer ihåg henne) av reservmålvakten, och att min bordsdam var Faye White som då var lagkapten för England. Om bara morgondagens samling blir hälften så lyckad så kommer ni som har möjlighet att vara på plats att få en kväll att minnas. Jag själv hade ingen möjlighet att ta semester för att åka ner till västkusten, men jag litar på att ni sjunger fram Arsenal till en seger.

Till sist. Jag ringde faktiskt till Miss Kemp, men det var aldrig någon som svarade. She was the one who got away.