We love you Freddie

Ärligt talat hade jag inte förstått att han fortfarande var aktiv. Nu är dock karriären över för Fredrik Ljungberg. Det är en stor liten Arsenalhjälte som har lagt skorna på hyllan.

Jag såg inte debutmatchen och lobben över Schmeichel på teve. Det var innan övertalningskampanjen för att skaffa Canal + hade lyckats hemma i föräldrahemmet i Lambohov i utkanten av Linköping. Jag kommer dock ihåg att jag satt och jublade framför Svt Text när blänkaren om Freddies debutmål kom upp. I efterhand känns det rätt charmigt att ha följt matchen på det sättet, men självklart skulle man bli tokig av att uppdatera sig så idag när Arsenal spelar. Det här var även före det att Internetkampanjen hade blivit framgångsrik i Lambohov.

Det tog ett tag innan Ljungberg fick sitt genombrott. Han började hitta rätt våren 2001, med mål i FA-cupfinalen mot Liverpool som en fjäder i hatten. Året efter är dock det vi starkast förknippar med honom.

2002 var hans stora stund i Arsenal. Det var en njutning att se Dennis Bergkamps genomskärare och Ljungbergs perfekt tajmade löpningar. Ögonblicken som säkrade ligatiteln är fortfarande lätta att plocka fram när eftermiddagen går mot sitt slut, men rättningshögen på jobbet inte gör det.
För att inte tala om Det Målet på Millennium Stadium den där lördagen när till och med hundarna sprejade röd tuppkam i norra London.

Den sega mittfältaren var en viktig kugge under de framgångsrika år som kuliminerade med Unbeaten-säsongen 2003-04, men som sträckte sig ända till Paris 2006 och den bittra CL-finalen. Utan hans slit och uppoffrande löpningar hade inte de mer konstruktiva spelarna Henry, Pires, Bergkamp och Vieira fått samma utrymme för finesser och briljans.

Samtidigt är det lätt att glömma bort hans mer frustrerande sidor. Skadorna var outsinliga - framförallt när det vankades träningslandskamp, sympatiskt nog - och ibland kunde man svära över hans ineffektivitet när han väl var på planen. Men inte heller vi andra är perfekta.

För supporterklubbens del har Freddie spelat en viktig roll. Inte för att han har ställt upp alls  på några träffar, men det tror jag mer har att göra med att han är obekväm med en sådan situation än att han inte vill. Däremot har det faktum att han är svensk och att han spelade i den tidens mest framgångsrika lag varit till vår fördel, i form av att Arsenal har fått mycket uppmärksamhet i Sverige. Det finns nog många svenska Gooners i 20-årsåldern som pekar på honom som anledning till sitt supporterskap.

De gånger jag har träffat honom, främst i intervjusituationer har han uppträtt mycket professionellt och bjudit på bra citat. Roligast var den gången då jag och Jocke Lander kunde punktera ett rykte i världspressen som sa att han var på väg bort från Arsenal 2005 när vi specialbevakade träningslägret i Österrike. Vi lade upp nyheten på Arsenal.se under rubriceringen  "Arsenal Sweden world exclusive".

Freddies framgångar, vinnarskalle och allmänna inställning placerar honom högt upp på listan över mina favoritspelare genom åren. För mig har ovanstående karaktärsdrag större betydelse än att han råkar vara född i Vittsjö, Sverige.

Fredrik Ljungberg må ha mindre hår nu, och det är inte heller rött. Men vi älskar honom fortfarande.

Och jag är säker på att han ännu är Arsenal "through and through".